Allt är inte Svart Vitt

Vattnet har ökat några cm i natt. Men, allt är inte Svart Vitt. I varje katastrof ser jag mönstret:
a) Först anklagar vi Gud för det onda och allt det vi inte förstår.
b) Men sedan upptäcker vi solen, det vackra, andra människor och Gud själv, som finns där också. Jesus är ju med i båten, mitt i stormen.

c) Och .... så känns det bäst att ställa upp och hjälpa andra.

I går och idag har jag sett att livet har många underbara färger och mycket vackert att ge, även mitt i en översvämning. Mitt i det smutsiga vattnet har jag mött flera trevliga grannar, som jag inte pratat med tidigare.

En flicka på Soi 3 (där vi har Asien Region kontoret) blev glad i morse när jag ville ta ett kort på henne. Hon gjorde helt spontant segertecknet. Och log. Om det var det världsberömda Thai-leendet som kom fram, eller …..... inte vet jag. Men hon var inte full av fruktan eller oro, det såg jag. Kanske var hon helt enkelt: Glad.

Glädjen och allt annat gott som Gud ger oss är starkare än det smutsiga vattnet utanför min dörr. Och vi får inte glömma: Det finns många torra gator i Chiang Mai också idag.

Jag är glad att Jesus är med i Båten. Men också speciellt glad för att Anna är med på tåg och flygplan i dag. Och hon kommer hit i morgon. Ingvar

Ljudet av svallvågorna.....

Nu är klockan 23:00 och ljudet av svallvågor från bilar och motorcyklar har tystnat. Och det är dags att sova efter en mycket speciell dag.

Jag tog ett kort vid Nawarat Bron och vattnet har sjunkit 10 cm i floden, men det har under dagen ökat utanför floden.

Det ryckas om att 2-3 vattenreservoarer uppströms nu är fulla och att de måste släppa ut mer vatten i natt, för att de inte skall sprängas.

Jag måste upp en gång i natt och ta en titt på vattnet. Tacksam för era förböner. Ingvar

Vattnet ökar.... vad gör man?

Vattet kommer högre och högre. Vad gör man?

I morse tog jag MCn och kollade omgivningen. Flera vägar är nu avstängda på grund av vattenmassor. Även vid Chiang Mai`s Järnvägsstation. Men, EFK kontoret och vår lägenhet - är på det torra. Men Stefan hjälpe mig flytta upp kylskåpet på 4 trästolar. Vi hjälper nu också de som bor lågt att lyfta upp deras saker på bord och stolar.

Jag kan fortfarande jobba. Vi har ström och vårt "på det torra", men nu blir livet mer i samhället runt om oss. Alla är ute och håller ögonen på vattnet. Bra jag inte har sår på fötterna för vattnet är inte rent. Ingvar

Regnperiod.....

Vi har just nu regnperiod och i år är det tyvärr många översvämningar i Asien. Också här i Chiang Mai med Floden Ping (kallas Moder Ping) som idag svämmade över sina bräddar. Alla skolor stängde redan på förmiddagen och alla började se om sina saker.

Jag har också börjat lyfta upp ömtåligare saker till övervåningen eller upp på bord. 2005 hade vi en stor översvämning här. Vi hade då 25 cm vatten på gatan, men vattnet gick inte in i huset. Ber att vattennivån nu skall böra sjunka.

Katastrofer är alltid tufft. Fysiskt, men mest mentalt. Speciellt drabbas de fattiga. Jag lider varje år med de som måste bo kvar i dåliga ruckel under regnperiod. Många blir också sjuka.

Jag åkte just nu 22:00 ner till floden och nattmarknaden. Den var stängd pga att gatan vara översvämmad.

Det är tydligt att när vi har det jobbigt söker vi Gud och hjälper varandra. Några Thai ringde just och frågade: Behöver du hjälp att lyfta upp era saker?

En sak är säker: När vi inser att vi inte är starka nog att lösa allt, behöver vi Gud mer och andra människor mer.

Nu har det slutat regna. Ingvar

Medlemsomsorg - ett vackert ord.

Jag skrev häromdagen i ett mail ordet: Medlemsomsorg och fick som svar: ”Och Ingvar, medlemsomsorg .... det är ett vackert ord! Det ska jag använda!

Personalvård för anställda och Socialvård för medborgare är bra men det känns inte som det räcker nu för tiden. Alltför många ”ramlar mellan stolarna” och …… resurserna för dessa är begränsade. Också här i Asien har vi för stora behov och för små budgetar. Skall vi ge upp?

Nej, det finns ett vackert ord! Det kan vi använda: Medlemsomsorg. Och vi har det ju redan i vår tro, i kyrkan och i mission.

Vi jobbar nu med en verksamhetsplan för vårt arbete i Asien 2012. Och vi kan göra mycket. Vi är glada för de resurser som står till förfogande för att ge utbildning, sjukvård, församlingsplantering, mat, skolgång, utveckling, jordbruk etc. Vi hjälper: Hand till Hand och Behov till Behov.

Men vi kan också vara mycket. När jag besöker och deltar i våra olika projekt ser jag tydligt hur Medlemsomsorg finns där. De kan gråta och ge en kram: Hjärta till Hjärta. Men mer av den valutan behövs.

Mannen, på bilden nedan, som låg 2009 på ett sjukhus i Asien fick mycket medlemsomsorg. Han påstår bestämt:

"Jag är glad att de var ledsna".

Medlemsomsorg värderas i en special valuta, som behövs mer av i dagens värld. Det fina med den valutan är att den fungerar där inne, men ..... den är högst smittbar till de som lever i periferin, så även de kommer att säga: Den skall jag använda. Då upplever världen Guds kärlek. Vet du, jag blir så glad när jag skriver detta så jag får glädjetårar. Ingvar

Ensamhet

Jag har de sista dagarna tuggat på Ämnet: Ensamhet & kyrka/mission. Orsaken är säkert att jag nu är ensam 10 veckor medan Anna är i Sverige och välkomnar Emelie vårt 5e barnbarn. Jag har fullt upp i arbetet och har många, helt underbara medmänniskor runt mig. Men om jag skall vara ärlig, så tycker det är tråkigt att va ensam hemma. En lösning är ju att jobba mer. Då går ju tiden fortare.

Men jobbet, även om det är missionsarbete, får ju inte bli ett surrogat, en ersättning, en flykt från verkligheten. En bild kom för mig:

Jag är ensam här hemma i vår lägenhet och Jesus står där ute och ringer på. Han vill komma in och va min bäste vän även nu.

Det hjälper ju inte att låta Emanuel (Gud med oss) får stå där utanför grinden medan jag försöker hitta olika ”bedövningsmedel”, för att tiden skall gå fortare och lättare.

Medan jag sitter här ikväll och skriver öppnar jag dörren och låter Emanuel komma in. Gud med mig är inget surrogat eller bedövningsmedel. Nej han fyller mig verkligen, med äkta gemenskap. Och det känns bra där inne, trots att Anna inte kommer på 10 dagar. Jag är inte ensam. Ingvar

Planering för 2012 och .... telefon från Pakistan

Så här års planerar vi här i Chiang Mai för missionsarbetet 2012 i våra 14 länder i Asien. I måndags och i tisdags hade vi fasta & bön. Och nu 3 dagar och hela nästa vecka planerar, samtalar och ber vi tillsammans om Guds vilja och människors vilja för året 2012. Spännande och utmanande.

I alla sammanhang krävs det: ”Ordning och reda på torpet”. Detta gäller både personligen och tillsammans. För några år sedan tyckte jag denna process var jobbig. Jag var nog mer en just-nu-"hands-on" person. Men jag ser mer och mer att om folk skall trivas, vi alla växa och vi fungera bra som rörelse måste vi planera väl i alla 3 delarna:
Bra Beslutsfattning (Good Governance)
Tydlig Administration (Clear administration)
Kreativ Verksamhet. (Creative Implemntation)

Utan tveckan behöver vi Den Helige Andes ledning så vi förstår Guds vilja (”låt din vilja ske”) och vi kan planera med andra och ha bra beslutsfattning. (Andra ord är: gott styre, ledning, makt, auktoritet).

Jag trivs nuförtiden med planering, även om man blir trött av mycket tänkande och ”bollande”. Nu skall jag ut och röra på mig denna underbara lördag. Jag saknar Anna men …. jag vet hon skall vara med Ruth, Niklas och Emelie just nu. Ingvar

PS, Precis nu innan jag skulle lägga in denna blogg, ringde Pastor Emanuel Bashir från Pakistan till mig. Han berättade om översvämning och denguefeber som just nu härjar där. Det finns många som behöver hjälp även just nu 2011.

Goda nyheter

Vårt kära barnbarn nr 5: Emelie Gullan Trygg föddes 14:26 idag.
Välkommen.
Mormor Anna är med Ruth och Niklas i Borås, men jag får heja på och be för dem från Chiang Mai. Jag har pratat med Ruth och ….. allt väl. Hälsningar från en stolt morfar. Ingvar

Pionjäranda: här+där

Jag läser nu boken ”Till jordens yttersta gräns”. Den ger en bra inblick i hur det är att vara pionjär. Och när man känner till personer och platser blir den helaktuell. Så sent som igår skrev jag till en av personer som finns med i boken.

Varje sida jag läser återupplivar i mig många fantastiska pionjärupplevelser som jag själv haft som pionjärarbetare … och som jag lagt ner i någon hård disk och nästan glömt bort.

Visst kan man fundera och fråga varför de i boken gjorde si eller så. Och som EFKs områdesmissionär för Mongoliet (sedan januari i år) relatera jag just nu till personer och platser som finns med i boken. Trevligt.

Vare sida av boken smittar av sig av pionjäranda. Pionjär = någon som är verksam i ett nytt område.

En utmaning (för oss alla) är hur pionjärandan inte upphör när man arbetet på en plats några år. Nej. Guds pionjärarbete ger samtidigt både:

a) Ett stabilt och fungerande lokalt arbete, på en gammal plats.
b) Och öppna kanaler för nytt arbete, på nya platser.

Och pionjärandan hör inte bara till ungdomarna. Nej, den gäller oss alla. Inte heller bara en gång i livet. Jag har upplevt att pionjärarbete är tufft, men … det har en mycket speciell och frisk välsignelse inbakat. Den välsignelsen behöver vi alla - hela livet. Ingvar

Frågvis .... på rätt sätt

När vi kommer till ett nytt land behöver vi lära oss språk & kultur. 2 områden som är svårast i en ny kultur är att förstå skämt och att kunna ställa rätt frågor... på rätt sätt.

Vi som vuxit upp i ”väst” har lärt oss från skolan att ställa massor med raka frågor för att få rätt kunskap och hitta sanningen. I många kulturer här i Asien är skolkulturen mer att okritiskt ta emot fakta från läraren.

Det är inte ovanligt att utlänningar kommer till Asian med 1 000 frågor och ..... en del får öppna dörrar. Andra stängda.

3 typer av frågor:
• Personliga frågor som öppnar upp. Som från en medmänniska: Hur mår du? Hur är det med dina barn? Osv
• Kreativa frågor som lyfter upp. Som från en lärjunge. Besökaren visar intresse och ställer frågor för att, först och främst själv lära sig. Men också för att få fakta.
• Kritiska frågor som låser dörrar. Som från en domare eller en Polis. Det känns som besökaren anser sig kunna allt och snabb har en fällande dom.

Det finns fler typer av frågor, men ...… det viktiga är att använda dessa 3 typer kulturellt på rätt sätt så arbetet kan växa, också arbetarna, inklusive mig själv.

Det är inte bra att med åren bli så kulturellt anpassad att man inte har några frågor. Ett är säkert: Med åren får man fler frågor. Min bön är att kunna ställa rätt frågor på rätt sätt till människor så dörrar öppnas. Inför Gud är dörren öppen. Till Honom kan vi komma med alla frågor. Också konstiga och "fel" frågor. Han följer en himmelsk kultur. Ingvar

De säger något till oss

Jag möter då och då människor som vill straffa mig, för vad andra gjort dem. Jag möter andra … som är likgiltiga, men jag möter också många som vill tacka mig, för vad andra gjort dem.

I Hat Yai för några helger sedan kom en kvinna fram till mig efter gudstjänsten. Hon bubblade över av TACK för vad 4-5 svenska missionärer gjort för henne. Hon kunde deras namn och ..,…. sken som solen. Hon berättade hur de tog hand om henne som liten flicka på Barnhemmet i Songkhla. Nu har många år gått och hon är vuxen, men tacksamheten till missionärerna som hjälpte hennes som liten, var mycket stor och synlig även nu.

Men då, kanske dessa 4-5 svenska missionärer många gånger funderade över om deras tjänst till dessa hjälplösa barn verkligen betydde något. Jag stor där och gladde mig, samtidigt som jag undrade: Hur kan jag berätta för dessa 4-5 f.d. EFK missionärer vad som hänt med detta lilla barn?

Nu reser Victor och 3 Indier i Sverige. Jag hoppas verkligen många kan möta dem och uppleva: Det lönar sig att satsa på Mission. Jag skulle vilja vara med i Fillan i Örebro i kväll. Ingvar