I Apelsin -pressen

Hiskia spred ut sina bekymmer i bön inför Gud(Jes. 37). Trängd och hotad av sina fiender.

När kriserna hopar sig och det pressar på, på många fronter och man känner sig som en apelsin i en juicemaskin. När det bara finns en väg att gå: Att gå in i sin kammare och inför Gud sprida ut sina bördor.

Jag satt och ritade i min dagbok. Tre områden med pusselbitar. Områden som t.ex Kambodja och det arbete som Mariam o Phil står i. Tree of Life som genomgår en förändring och det finns flera pusselbitar som måste falla på plats, men varje steg är en balansgång på lina över Niagara Fallet. Ett tredje får vara osagt.

Jag behövde konkretisera varje bön, tog till penna och papper och specificerade varje situation.

Så har mina dagar varit den sista tiden, men när ‘kammartiden är slut’ och jag stänger min dagbok så har jag också överlämnat det i Guds händer.

En morgon kom Lampuang en av mina Thai vänner och bad att få visa något hon drömt. Hon ritade ett pussel och sa; Jag såg att du har gjort ett pussel och att Jesus kom i min dröm och sa att du gjorde helt rätt ;-).

Han är för rolig ibland, jag menar Jesus.

Hiskia visste att Gud var mäktigare än alla fiender tillsammans och han använde detta urgamla verktyg: BÖN

Sedan har det börjat dugga in goda nyheter om förändrade situationer och förändrade liv.

Låt oss inte glömma i våra hårt pressade liv att det finns EN som gärna lyssnar och gör vad vi ber om.

Kram Anna

Nyårsdag & 3 års födelsedag

Vill önska dig: Gott nytt år. Det Kinesiska Nyåret 4710 började igår. Många kineser önskar få barn detta år, det 12e året = drakens år. Man tror att de som föds under drakens år har en naturlig karisma och begåvning med makt och tur.

Visst behöver vi en kraft och en Hjälpare, som är starkare än oss själva. Också starkare än en drake. Också mer än vart 12 år.

Mitt vittnesbörd är att idag för 3 år sedan, efter en MC olycka här i Chiang Mai, var så nära döden man kan komma. Jag var medvetslös och totalt hjälplös. I kväll, för 3 år sedan låg jag på Intensiven här på Ram Sjukhuset och …….. många många från olika länder bad för mig. En hjärnkirurg (läkaren på bilden) öppnade på mitt skallben och ….. hittade en benbit som förorsakade en blödning.

Men tack vara Gud och människor, lever jag idag. Min åsikt är att: Livet är fantastiskt. Och jag är enormt tacksam för allas förböner, hjälp och Guds kraft, dessa 3 år.

När man i sin hjälplöshet har fått hjälp vill man hjälpa andra. Jag vill använda mitt liv för att jobba i kyrka och mission. Ingvar

De minsta är egentligen de största

Jag tänker på en händelse minst 6-7 år tillbaka i tiden. Jag var sen till en samling och pressade gaspedalen för att hinna. Pratade med Gud under vägen och beklagade mig att jag var sen pga ett barn som behövde ha lite extra uppmärksamhet på morgonen. Hon hade precis berättat för mig att ’’hon var rädd för sin pappa, som var dum och hotade familjen med kniv igår’’. Vi satt där och grät tillsammans och bad att Jesus skulle hälla in sin ‘‘frid och kärleks-medicin’‘ i det lilla barna hjärtat. Efter en stund blev det lungt igen.

Så på vägen till något som jag prioriterade för viktigt, fick jag en tillsägelse jag inte glömmer: ‘‘Detta lilla barn är viktigare än allt annat, om du så var i Thailand bara för henne, så är det nog. Hon är en av dessa mina minsta.’’

Vad helst ni gör för en av dessa, gör ni också mig.

‘’Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa mina små, jag säger att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.’’ Matt 18:10

Det blev en läxa för mig: Vi prioriterar ofta från vår vuxna horisont vad som är mer eller vad som är mindre viktigt.

Jesus visade tydligt sin prioritering när han vandrade ibland oss, dessutom sa Han: Följ mig! - eller gör som jag! Vem som är störst i Guds Rike! Inte var det Paulus, eller Bill Gates eller Billy Graham etc.

Han ställde barnet framför dem! Mk 9:37

Jag återkommer i detta ämnet. Kram Anna

Information & Inspiration

Anna och jag lyssnade denna kalla morgon (+14 ute) på Ekot, läste DAGEN, DN och Bibeln. Det finns mycket dåliga nyheter, mycket elände ….... men också mycket fint.

Först kan man tro att man själv kan lösa det mesta, men sedan upptäcker man att vi måste jobba tillsammans med andra … och tillsammans med Gud. Då först kan något förändras, då först blir det transformation i individer, i familjer, i församlingar och i samhället.

Matilda, som jobbar med info inom EFK, är här i Asien några veckor. Bra hon skriver om vad som händer i missionsvärlden. Hon la idag in på http://efkbloggutland.com/ en blogg efter hon besökt Tree of Life.

Dåliga nyheter kan göra oss modfällda. Vi kan resignera inför nöden, eländet och orättfärdigheterna. Men vi kan också tändas till tjänst. Vi får en positiv Helig Vrede och vi vill göra något åt eländet. Vi vill vara ett ljus. Vi läste faktiskt Matt 5:3-16.

Men för att få inspiration, som varar, måste vi ständigt ”äta” goda nyheter och positiva saker. Jag slog idag på ordet Inspiration: Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting). Historiskt har ordet används av kristna för att beskriva en ingivelse från Gud. Den traditionella uppfattningen bland kristna är till exempel att Bibeln författats genom gudomlig inspiration (given av den helige ande). Inom fysiologin menas inspiration inandning.

Konstigt, men något "blåser där inne" som gör mig glad¨när jag skriver detta. Det finns både information och Inspiration att tillgå. Ja, i alla länder och i alla sammanhang. Även där mörkret råder och krafter jobbar mot fri & öppen information. Där måste vi speciellt lära oss att handskas med Information och Inspiration på rätt sätt. Bloggen Matilda skrev idag ger både information och inspiration.

Nästa blogg måste handa om barn som utnyttjas. Ja, det finns information + inspiration också på det området. Vågar du läsa nästa blogg? Ingvar

Burma

Under många år bodde och arbetade vi i Bangladesh, väster om Burma, som också kallas Myanmar. Nu de sista åren, öster om Burma. Många har lidit där under mycket förtryck och har flytt till andra länder, som Thailand och Sverige. Idag mötte vi en Burmesisk kvinna. När vi började samtala berättade hon, med ett stort leende, att hon bodde i Stockholm. Hon tyckte svenskar var trevliga.

Vad vi förstår händer just nu positiva saker i Burma. Många fångar har släppts och vi gläds att det ser ut som en större frihet är på väg. Fortsätt be att landet nu snabb får full frihet.
Ingvar

Samarbeta ..... hinner jag med det?

Det finns en frestelse, för oss alla, att vi har så mycket att göra att vi inte hinner med att samarbeta och att bygga upp familjer, församlingar och samhälle. Jag måste erkänna att orden jag själv skrev på denna blogg 120108 har ringt i mig den sista tiden:

"Vi kan visa hur bra vi själva kan fiska. Vi kan lära andra att fiska. Men vi misslyckas om fiskaren kommer hem med massa fisk, men grälar och är våldsam med sin fru och sina barn.

"Vårt mål är att göra ett bra jobb själva, jobba bra tillsammans, men också att Guds frid får regera i individer, i familjer och i samhällen.

Jag har funderat på detta och vill komplettera:
Steg 1. Jag gör det själv: ”Hands On”.
Steg 2. Jag lär andra, så de kan göra jobbet.
Steg 3. Jag uppmuntrar andra att de i sin tur lär andra.
Steg 4. Jag bygger upp individer, familjer, församlingar och samhället med Guds Rikes värderingar och ”gåvor”.
Steg 5. Och …. det fungerar även utan mig.

Livet är spännande. Det finns mycket mer att upptäcka 2012 i vårt missionsarbete…… tillsammans med Gud och andra människor.
Ingvar

Nytt kapitel, med ett nytt arbetsteam.

Idag har vi haft vår första samling med det nya EFK-Chiang Mai arbetsteam. Trevligt och spännande. Jag ser stor potential:
· i vad, var och en av oss kan göra
· i vad, vi kan göra tillsammans,
men det räcker inte. Vi måste också göra plats för
· vad Gud kan göra.

Då kommer massa underbara saker att hända 2012.

I vår första samling läste vi min faroritvers:
Låt Kristi frid regera i era hjärtan,
den frid som ni blev kallade till i en enda kropp,
och var tacksamma. Kol 3:15

I fredags Skypade jag med en medarbetare i Ulaan Bator i Mongoliet. De hade 27 minusgrader på dagen och …. ner mot minus 40 på nätterna. Burr…. men deras hjärtan var varma. Han gav mig en fin illustration:

"Vi kan visa hur bra vi själva kan fiska
Vi kan lära andra att fiska.
Men vi misslyckas om fiskaren kommer hem med massa fisk, men grälar och är våldsam med sin fru och sina barn."

Vårt mål att göra bra jobb själva, jobba bra tillsammans, men också att Guds frid får regera i individer, i familjer och i samhällen.

Ja, det är bara fridsfursten Jesus själv som kan ge den typen av inre frid.
Ingvar
--------
När jag (Anna) skulle läsa igenom texten ovan blev jag påmind om vad jag hörde i en dröm 2 nätter sedan. En självklarhet som tyvärr inte alltid är så självklar:
"Någon förklarade för mig att det är helheten som räknas. Att vad jag gör i hemma-livet påverkar helheten. Att man inte kan separera det i delar och tro att en del av min vardag inte påverkar en annan."
Detta gäller ju också kroppen och församlingen, om en lem lider, så lider hela kroppen
Kram Anna

Från Annas skrivbord på Tree of Life

Jag har precis flyttat mitt hemkontor till den nya Tree of Life lokalen.

Med min ögon fästade vid Herren har jag en barnslig förväntan på vad Gud har för oss under kommande dagar- på detta nya år 2012.

Ja vill att Du stå vid rodret, Herre. Låt din vilja ske.

Ett ord som talade till mig imorse: När Gud tränade unge profeten Samuel så står det i 1 Sam 3:19 '' Och Samuel växte upp, och Herren var med honom och han lät ingenting av allt vad han sagt falla till marken.'' Herre låt våra ord vara levande, inspirerade av himlen och låt inget av det som sägs vara förgäves.

Kram Anna

I huvudet på en missionär ...... så här på Nyårsdagen

Först önskar vi er alla
Ett Gott Nytt År 2012.
”We have a dream” …. för 2012. Det är samtidigt en bön, att Guds församling blir mötesplatsen där alla känner sig hemma, oavsett …. bakgrund eller hur ”brusten” man än är, oavsett hur duktig man är och eller vilken ställning man än har i samhället. (Gud har inte anseende till person).

Att där finns Space for Grace… som inte är en mänsklig blind nåd, som säger ”jag bryr mig inte” utan en gudomlig nåd, som också har en väg framåt.… tillsammans.

Hur kan vi utifrån den mötesplatsen låta livet, nåden och rätten flöda genom oss ut i ett allt kallare samhälle. En rätt som upp”rättar” den svage, den fattige, den faderlöse, den udda, den sjuke, den arbetslöse, invandraren …..som visar att vi är Pappas barn och att vi är Jesu efterföljare.

Vår dotter Tabitha la in på Facebook en mycket talande sång: Lyssna och bli berörd!
http://www.youtube.com/watch?v=q3zpCuPakEM&feature=share

Vi har sett flera gånger på den och känner den vara … mitt i prick för 2012.

We have a dream” …. för 2012 också för kristna ledare, pastor, missionärer osv, att vi alla skall uppleva ett himmelsk nådens år, i full funktion, även om vi också kan känna oss hjälplösa då och då.
Ingvar & Anna