2,223 personer, däribland 123 svenskar, var med på RMS Titanic ”Den Osänkbara” för 100 år sedan. Det påstås att fartyget S/S California som var närmast Titanic, stängde av sin radio på grund av den intensiva radiotrafiken.Men den natten 14-15 april 1912 hörde RMS Carpathia nödropen från Titanic och satte kurs mot olycksplatsen. Fartyget högsta hastighet var 14 knop, men denna natt lyckades man pressa upp henne till 17 knop. Klockan fyra på morgonen, omkring två timmar efter att Titanic sjunkit anlände Carpathia och räddade den natten 712 passagerare, därav 34 svenskar.
Det finns många som predikat över dessa 3 olika typer av fartyg. Och nog säger de oss mycket. En sak är säker. Vi har inte sett den sista: Krisen, olyckan, katastrofen och problemet än. Detta faktum behöver inte lamslå oss därför:
a) Att vi själva (med Guds och andra människors hjälp) kan gå igenom
b) Och även kan vi hjälpa andra.
Efter snart 40 år som missionär och sett många katastrofer, har jag 4 punkter som jag jobbar efter:
Beredskap: Svaret är inte att vi, fulla av oro, sticker huvudet i sanden och blundar. Vi kan då och då hamna i fruktan, rädsla, oro, förfäran, skräck, panik, fasa eller terror, men det finns En, som kan hjälpa oss. Tack Jesus att du är vår Immanuel. Därför kan vi ha en beredskap som hjälper oss så att inte fruktan, rädsla, oro, förfäran, skräck, panik, fasa eller terror skall styra oss och få sista ordet.
Akuthjälp: är lättast av dessa 4 delar.
Rehabilitering är svårare. Min erfarenhet är att vågar vi inte göra rehabilitering kan vi inte göra någon krisbearbetning.
Krisbearbetning. Ingen människa behöver bli ”hängande” kvar i en obearbetad kris. Vi alla kan hjälpa varandra och Gud är: All trösts Gud.
Av de 3 fartygen, som agerade i dag för 100 år sedan, gillar jag mest RMS Carpathia. Ingvar
