Vi har just återvänt från en bra Gudstjänst. Predikan som jag hörde idag handlade inte om Livets Källa, som är text enligt det Svenska kyrkoåret. Jag kollar varje lördag vad som är söndags text, men predikar sällan över den… i alla fall inte utomlands. Ändå ringer orden Livets Källa i mig denna helg.
Ibland kan vattenkranen vara stängd och man kan känna sig torr och uttorkad. Eller har man blivit nerfrusen och vattnet slutar komma. Men källan är där. Min stora utmaning är inte om Livets Källa finns eller inte, utan hur skall den fungera för mig här och nu. Vågar jag öppna på kranen, var jag än är och låta det flöda?
Den är ingen New Age utopi, hypnos, fantasi eller tankebyggnad. Nej den är verklig, behövande och fungerar i alla kulturer och i alla sammanhang. Alla letar vi efter den eftersom det finns för mycket av dödens källa, som spruta ondska runt oss. Vi tittade igår på en hemsk video om förföljelsen i Laos, inte så många mil härifrån. Och vi ser på nyheterna om terroristerna i Algeriet. Vilken ondska.
Ibland kan vattenkranen vara stängd och man kan känna sig torr och uttorkad. Eller har man blivit nerfrusen och vattnet slutar komma. Men källan är där. Min stora utmaning är inte om Livets Källa finns eller inte, utan hur skall den fungera för mig här och nu. Vågar jag öppna på kranen, var jag än är och låta det flöda?
Svaret är inte att jag blir stark nog att förstå och god nog att kunna hantera det onda. Nej svaret är att jag samarbetar med Livets Källa och låter den flöda med massa tro, hopp och kärlek, även här och idag. Och även ....... genom mig. Och Livets Källa funkar, även om jag inte förstår hur. Ingvar
