Regnbågen .....

Kapitlet: Chiang Mai. Efter 4 dagars packning var det dags i går kväll att lämna Chiang Mai. Ett viktigt kapitel har avslutats. Oj, va mycket fint vi upplevt dessa 22 år.

Igår tog Mats-Peter och Rhode oss till flygplatsen i Chiang Mai och vi fick en dubbel regnbåge.... som avsked. 

Och Gud sade: När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden." (1 Moseboken 9).

Kapitlet:Ubon. I höst börjar vi ett nytt arbete i Ubon, i Isaan östra Thailand. Vi har fått tag på en bostad. Innan vi flyttar dit 1 oktober är vi nu hemma i Sverige för semester och jobb fram till 16 sept. Vi skall besöka många församlingar och förbereda för vårt nya kapitel i och runt Ubon.

Hoppas möta er denna sommar/höst. Ni kan nå oss i Sverige på 0767 918181 (Anna) och 0767 918182 (Ingvar).

När vi såg regnbågen påmindes vi av: "Löftena kunna ej svika...." Tack Jesus! Ingvar

Ruamchai4Ubon är på gång, innifrån!

Vi återvände i måndags till Chiang Mai efter 4 mycket bra dagar i Ubon. Att möta nya vänner som hälsar oss välkomna från deras hjärta ... känns gott. Vi fick många kontakter som var tydliga ”Divine Appointments”.

Att det bara finns  0,195% kristna i Provinsen Ubon Ratchathani på 1,8 miljoner är tydligt. Men folk har ett öppet hjärta och vi ser många öppna dörrar in i samhället, familjer och in i kyrkorna. Spännande.

Flera sa: "Min kallelse till församlingsplantering hade kallnat, men Gud har åter kallat mig till att grunda församlingar".

Intressant: Detta nätvärksarbete för att hjälpa Nationella Pionjärarbetare kallas: Ruamchai4Ubon. Första dagen vi var i Ubon kom vi till Soi Chayangkun 12 och en pastor sa: Hus 7, (2 hus från kyrkan) är till uthyrning. Det var inte så stort men vi kände det rätt. Husägaren kom och vi har nu ett hyreskontrakt på gång.

Namnet på denna Soi (=sidoväg) är Chayangkun 12. Jag tog ett kort på skylten och ..... waow.... där finns också namnet Ruamchit som är samma som Ruamchai och betyder Tillsammans från Hjärtat. Vi kände mycket samverkade innifrån .... under denna resa.

Nu packar vi ner vårt hem i Chiang Mai och reser till Sverige i morgon kväll. Vi blir hemma 29 juni till 16e September och vi hoppas möta er.

Våra mobilnummer i Sverige är:

0767 918181 (Anna)

0767 918182 (Ingvar)

Ruamchai hälsningar från Ingvar

Vi undersöker vår blivande hemstad

Ingvar och jag är i Ubon för att leta boende och fortsätta att försöka få ett grepp om vad som pågår i provinsen. Vi kom i torsdags morse och eftersom vi bor på ett hotell nära pingstkyrkan så hoppade vi in för att hälsa. Pastorns make sa nästan genast, att huset alldeles intill var för uthyrning, var vi intresserade skulle han kontakta ägaren. Redan på em ringde ägaren och ville träffa oss.


Vi tog en motorcykel runda runt stan för att lokalisera oss mer.

Vi hade en kontakt med en lokal familj som vi skulle träffa och ville se vad de hade att visa oss först och att känna pulsen på lokalbefolkningen är alltid bra. Vi hade en måltid på kvällen med dem vid deras lilla feriehus längs med floden. Där fick vi besök av grannen, en tragisk man inom rättsväsendet som var rejält berusad. Han berättade hur han hade varit chef över hela provinsen men blivit nerrankad till den minsta enheten. Alkohol är ett stort problem i Isaan.

På fredagen spenderade vi 6 timmar med några vänner och reste runt till de organisationer och församlingar och samtalade om vad som händer i bygden.

På eftermiddagen var vi och kollade det lediga huset och vi tror det kan bli bra. Läget är perfekt, centralt, tillgänglighet är viktigt för oss. De säger att det är svårt att få tag i hus att hyra och att andra väljer att köpa hus istället. På onsdag ska vi ge besked till husägaren.

Tack ni som har tänkt och bett för oss. Gud är trofast.
Vi ska nog kunna skapa ett hem också här i Ubon.
Kram Anna

Från Juniper Tree till Ubon

Vi har just avslutar 3 bra dagar på Juniper Tree Pranburi med Covenant Foundation. Christan, Lisette, Anna och jag (+ 20 talet andra).  Intressant att följa hur CF växer. 1987 grundade Kjell B och Dr Krassanai Covenent Foundation.
                                

I morgon reser vi vidare till Ubon. Skall vara där 4 dagar och förbereda för framtiden. Jag älskar:

• att drömma,
• att planera
• att se det förverkligas.

Men detta uppdrag är stort och omfattande så det är 100% klart att det går inte utan era förböner. Vi återkommer om några dagar från Ubon Ratchathani. Bed gärna att vi hittar ett bra boende för oss.  Ingvar

Hur kommer det nya att se ut?

Se bakåt: I snart 24 år har jag jobbat med EFKs Asien Regionkontor. Under de första 10 åren var Anna och jag Resurspersoner i 7 länder. Vi var ”bönemissionärer” men också predikade och undervisade. Att komma nära de nationella ledarna, uppmuntra dem och hjälpa dem, blev  tongivande. Att vara en ”Missionary-Servant-Leader” där vi hjälper de nationella, inte tvärt om .... är bäst.

Så blev jag områdesmissionärer i 7 länder (inte alla 7 samtidigt): Pakistan, Indien, Bangladesh, Laos, Thailand, Taiwan och Mongoliet. Vilka enormt givande nästan 14 år.

Nu: I morgon åker vi till en kyrka i Bangkok, sedan till Covenants Årsmöte i Pranburi och till vår nya arbetsplats Ubon.

Se framåt. Ja, Ubon Ratchathani kallar. Vi skall nu förbereda ett nya EFK Pionjär arbete där. Utmanande och spännande. Jag var erbjuden att ta med mitt skrivbord (detta inköptes vad jag vet av Elise Sanfridson 1991) men nu väntar ett nytt. Hur kommer det att se ut? I ett församlingsplanterings arbete behövs skrivbord...... men det är inte det viktigaste. Ingvar

Den Allmänna eller den 'specifika' kallelsen...

Medan jag sprang mellan tvättmaskinen och packboxar, funderade jag på ämnet Guds kallelse. Överraskande nog ramlade det in en artikel från ’’Elijah List’’ med titeln : ’’När Lejonet ryter så menar han allvar’’. Eller när Lejonet av Judah ryter så är det inte en vag liten stämma vi hör.


Jag vet att det finns en allmän kallelse från Gud till alla sina barn. Att följa Jesus, att älska honom med hela vårt hjärta och all vår styrka .... Och att älska vår nästa som oss själva. Denna kallelse är oundviklig och viktig.

Sedan finns det en mer specifik kallelse: En vetskap som inte har något uns av tvivel. Man vet att man vet...... ända från det man blev född eller redan innan födseln Jer 1. Uppdraget Gud har på våra liv kan vara en viss plats, nation, folk grupp, eller en särskild uppdrag eller tjänst. Några av oss bär den i vårt hjärta som ett barn, en gåva eller förmåga och vi värdesätter den och investerar för att leverera och löper med målet i sikte.

Jag ser en trend inom mission, att uppdragen är så professionaliserade att vi inte har intresse, känslighet eller tålamod med dem som bär på en specifik kallelse. Det är möjligt att vi kan förlora dessa ’’pärlor’’ till våra missioner. Motståndet gör att en del försöker på egen hand. De blir sårbara och utsatta eftersom de saknar möjlighet att vara i en socialt sammanhang eller tillhöra ett nätverk där de kan vara ansvariga gentemot någon, men också få kärlek och uppmuntran.
Jag vet att det finns mycket mer i detta men något att fundera runt i hängmattan i sommar och att be för dem som är riskzonen att hamna i alltför isolerade arbeten.
Kram Anna

Från Nation till Nation

20 års Jubileum i Erdenet denna helg har varit fantastiskt. Mission, att gå ut med det glada budskapet, är verkligen synlig här i Erdenet. Församlingen Jesus Assembly (+ mer än 60 andra) har växt och många Mongoler går nu ut till andra delar av Mongoliet och andra länder.

Jag lämnar Erdenet ikväll och Mongoliet i morgon, med en stor portion glädje och Pionjär-anda. Ingvar 

 

 

           

                                 

                                 

                                  

                                   

                                  

                                  

Medvandrare..

Att vara medvandrare....
Ibland är vi medvandrare med någon kanske 10 år eller mer, ibland bara en vecka av deras liv eller bara några timmar av att lyssna till någons livs berättelse. Att vandra med någon, uppmuntra, trösta, be, gråta eller skratta med dem är vad som är självklart när man är en god vän och del av ett samhälle. Fast visst är det så att dagens samhället går i motsatt riktning.
Igår berättade en vän att hon hittat fysiska bevis för ockultism i sitt hem. Någon med ett väldigt sjukt sinne önskade tvinga fram ett visst resultat genom att använda mörka andliga krafter. Efter att hon förstört objekten och tackat Gud för kraften i Jesus namnet så repade hon sig snabbt från alla symptomen av svår huvudvärk och illamående, och förvirring.

I dagar suckade och bad jag''Far, Far HJÄLP!! innan upptäckten av objekten. Och jag tänkte att nu om aldrig förr blir Gud trött på mitt tjatande och suckande.
Vi är medvandrare genom att engagera oss, känna med, vi kanske inte kan vandra i deras skor  men vi kan försöka att kliva  utanför vår egen lilla värld och våga känna. Vi lever inte för oss själva utan vi lever för att göra en skillnad i någon annans liv och för Guds Rike.
Kram Anna

Sverige & svenskar i andra länder.

Det är lätt att vara svensk utomlands. Också att jobba med andra utomlands. Vi kallas officiellt för utvandrade men vi är verkligen inte utvandrade. Vi är stolta och tacksamma att vara svenskar och gör allt vi kan för att vara ambassadörer för Sverige och Guds rike.

Tack svenske Christopher A. för bilden. 

 

Många som du är inte födda i Sverige men är mer ambassadörer för Sverige, än många av oss födda i Sverige. 

Gud välsigne Sverige och alla svenskar.......... oavsett var vi är födda. Ingvar

Erdenet i Mongoliet

Solen skiner och alla går ut.  Det finns vackert väder i Mongoliet också, även om våren är omväxlande.

Det mest positiva är att Mongolerna har ett öppet hjärta. Jag tycker mig också se att männen börjar vakna upp. Det är fint att se alla hängivna kvinnor med framåtanda, men jag har saknat männen. Nu ser jag en större ”Going” balans mellan män och kvinnor.

Det var här som församling (Jesus Assembly) startade för 20 år sedan med 14 unga flickor. Roligt att ha Magnus & Maria här, som bodde här i 10 år när det började. Församlingen växte upp till över 1000 personer då man fick problem med lokaler. Nu finns det 18 församlingar i stan. Och många kristna här har flyttat till andra orter.  

Jag får berätta mer senare. Skall till Förskolan Rainbow idag. Var där i förrgår och träffade 65 härliga ungar, som får en fin start på sitt skol-liv, trots att de kommer från en mycket fattig och trasig bakgrund. Alla här måste börja i förskola om de skall kunna gå vidare in i en vanlig skola.

Återkommer i slutet av veckan. Ingvar

 

Gå.... och gör spår som andra kan följa.

Gårdagen i UB (Ulaan Baatar) var bra med intensivt projektarbete. Det finns 3 sätt att gå vidare framåt:

a) Fortsätta på samma sätt: Göra dem bättre och större.

b) Gå mer in i träning, förebyggande och nätverksbygande.

c) Avsluta projektet. Och …. hjälpa de som deltagit att återskapa det mer nationellt och lokalt.

Igår kväll kom jag till UB järnvägsstation och mindes när vi 1984 kom igenom här med hela familjen på väg med tåg från Hong Kong till Sverige. Jag saknar min familj. Med toppen det finns Skype.

I morse vaknade jag på tåget och såg ut:

Så öppnade jag mobilen och såg ett bra facebook meddelande:

ASSI always going where there no path and leaving behind a trail to follow.

(ASSI går alltid där det inte finns någon väg och lämnar efter sig spår att följa.)

Bra ord: Jag har nu varit tre gånger till Erdenet. Min bön är att vara en pionjär som lämnar efter sig ett spår för andra att följa. Det är bra att kom tillbaka så spåren blir djupare och tydligare för andra att följa. Ingvar