Gud tar omvägen om Ubon för att söka efter 1 får.....

''De förlorade skall jag söka upp, 

de som gått vilse skall jag föra tillbaka,

 de sårade skall jag förbinda, 

och de svaga skall jag stärka''.Hes 34

''Tjuven kommer bara för att stjäla,

 slakta och förgöra. 

Jag har kommit för att de ska ha liv,

 ja, liv i överflöd''. Joh 10:10

''Om någon av er har 100 får och förlorar ett,

 lämnar han då inte de 99 i öknen

 och går och söker efter det förlorade

 tills han hittar det?''.... Lukas 15:4-

Det här är bibelord som jag tänkt på de sista dagarna. Möten med människor som satte sitt avtryck på mig. Efter en lång dag i fredags blev jag kvar på busshåll platsen i Khon Kaen fler timmar än planerat, pga av ett boknings fel när biljetten köptes några dagar innan och ’’return same day ’’x flera, blev 2 dagar senare. Stön! Men Gud var inte så intresserad av min förfäran och mitt stön, han fixade ett möte.  

Men jag mötte tre personer som behövde bli sedda och den ena  fick jag en god stund att berätta om min Jesus. Fast jag var så trött att jag i princip bara orkade vänta in och upprepa det jag hörde i mitt hjärta, den Helige Ande säga. Men det var säkert bäst så.

Idag när Ingvar och jag gick för att dricka kaffe efter gudstjänsten stötte vi på en person vi inte träffat på mer än 25 år. När 1 får har gått vilse så lämnar herden de 99 rättfärdiga fåren  som ingen omvändelse behöver, för att söka upp en enda syndare.

Det här är så otroligt mycket FADERNS HJÄRTA.  Han tar verkligen omvägar, ända till Ubon, för att ivrigt söka efter.....

Ps 23, ja hela bibeln, gäller hela livet

Med åren kan livet bli komplicerat. Man kan dra på sig många olika ”bördor”. Fysiska, mentala och andliga. Då är det helt underbart att åter och åter return to the basics.

Ps 23 

¹ Herren är min herde,
 mig ska inget fattas.


² Han låter mig vila på gröna ängar, 
han för mig till vatten
 där jag finner ro.


³ Han ger liv åt min själ,
 han leder mig på rätta vägar
f ör sitt namns skull.

⁴ Även om jag vandrar 
i dödsskuggans dal 
fruktar jag inget ont, 
för du är med mig. 
Din käpp och stav, 
de tröstar mig.


⁵ Du dukar för mig ett bord
 i mina fienders åsyn,
 du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.


⁶ Ja, godhet och nåd ska följa mig
 i alla mina livsdagar, 
och jag ska bo i Herrens hus
 för alltid.


Yes... denna sanning (ja hela bibeln) gäller hela livet. Ha en bra Ps 23 helg. Ingvar

Kan jag räkna med dig trots att ....?

Koong (inte hennes rätta namn) och många med henne brottas med .... sitt "Baggage", sin vardag idag och sin framtid.

De känner sig misslyckade, smutsiga och värdlösa och vill nu testa både Gud och människor. Står du vid min sida .... trots allt jag gjort?

Att bygga upp TRUST mellan varandra tar sin tid så att säga ..... från båda håll. Och man behöver vänner som aldrig ger upp oavsett.....

Koong räknar med oss. Vi räknar med dig. OK?   

Läs på Facebook CHILD Safe Communities in Ubon-Pakse.

I fredags hade Anna och Tree of Life teamet en dag med:  

..i ett arbete som vi samarbetar med utanför Ubon. 

Det var första gången som dessa ledare satt ner och ..... studerar hur man själv kan bli fri och  ... hur man kan hjälpa andra att leva i frihet.                                     

Så, kära Blogg-vänner, var beredd på att det finns folk i din närhet som ....... frågar: Kan jag räkna med dig trots att... ? 
Ingvar 

Älska mest- idag!

Lägger sista handen vid träningen av Amporn att sköta bokföringen. Är väldigt tacksam för denna ensamstående mamma som också har sin historia av misshandel i hemmet. Vi har sett henne blomma under detta halvåret. Nu är hon en del av teamet och glädjen är tillbaka i hennes ansikte.

Lampuang som många av er känner vid det här laget. Är eftertraktad i förbönshjälp och själavård. Hjälper Rose en dag i veckan med stöd till tonåringar som är gravida. 2-3 dagar i veckan stöttar hon församling planteringar i 2 olika CPM's.

Idag hade vi planerings dag och alla tre grenarna av Ruam Chai 4 Ubon hade almanackorna framme och veckorna fylls fort. Vi pratade igenom vissa funktioner och kommunikationer mellan grenarna och arbetet i Pakse och Ubon.
De berättar om sina önskningar av vad de vill ska fungera vidare och t.o.m. växa när vi Ingvar och jag inte är i Ubon juli-sept. Initiativ


tagare är ovanliga i detta landet så det är alltid roligt att se deras mod att vilja att tänka och planera. Sedan vill de gärna att man väger intiativen tillsammans.

Rose med lilla Grace 4 mån på armen, har utvecklats från att ha varit en ung kvinna med mycket stora behov av upprättelse, för 1,5 år sedan, till en blommande ros som börjar visa sina  ledaregenskaper. Men hon vill bara kalla sig team-ledare. Med  en ödmjukhet i sitt tjänande har hon en förmåga att bli hörd av både unga och äldre. En nödvändighet här i denna kulturen eftersom vi måste nå mormödrarna och barnen.

Phit som städar på centrat har också genom gått en förvandling. Hon brukade vara en blyg grå mus som kände sig totalt förkastad av Gud och människor. Hon brinner nu för att vinna sin by med omnejd för Jesus och har  börjat en Bibelskola(tillsammans med Lampuang) som församlingen i stan driver med en läsplan som passar yrkes folk som bara har kvällar och söndag em ledig. Hon älskar det. Har bara läst till klass 4. Men vad gör det när du hungrar och törstar efter Gud.

Eat alldeles ny i vårt team, står och väger om hon ska fortsätta satsa på att jobba med Child Safe Community deltid vid sidan om Rose och hjälpa sin mamma med evangelisation, eller om hon ska dra tillbaka till Pattaya för att vara en säsongspartner åt någon utlänning(som troligtvis har familj i sitt hemland). Hon säger Gud har rört vid hennes hjärta, men hon är fortfarande inte fri från det som drar henne tillbaka till slaveriet).

Det är så här vi jobbar, med dessa och många fler. Vi tar emot de som ingen vill ha, dem som knappt tror sig själva om något, så älskar vi dem tillbaka till Far, och in i en levande gemenskap. Vi hjälper dem loss med Guds hjälp och satsar på dem för ''det är de som har fått mycket förlåtet som älskar mest''. Vem vill gå till Isaan. Jo de som älskar mest. Älskar vi inte mest, har man svårt att klara av Isaan. Anna

Ropet från Gränslandet?

I vårt arbetsområde Ubon-Pakse finns 2 gränsstäder Bun Tharik och Kong Chiam som vi besökte i måndags.

Vi har varit i området tidigare men, på något sätt ökar ”kallelsen” till detta gränsområde speciellt med CHILD Safe Communities. Vi mötte barn och ungdomar men samtalade mest med olika ledare om läget. Och om utökat samarbete: För barnens bästa.

Anna och jag har jobbat på tuffa platser i Indien och i Bangladesh men detta är värre. Man kan vara fattig ha det smutsigt, men när familjebanden och familjesamhörigheten upphör mellan vuxna och barn ....... blir livet för barnen och ungdomarna fruktansvärt. När den enda lösningen man ser är att börja sälja sin kropp i prostitution.     

Några medarbetare vi har i området berättar hur barnen och ungdomarna har det. Och det är grymt.

Pastor Mann visade oss en lista på 24 barn som finns i Kong Chiams församlingens närhet som .... får de inte hjälp måste de få in pengar till skolkostnader genom att sälja sig, flytta till Ubon eller till Bangkok för att överleva.

På tisdagsmorgon (dan efter vi varit i Buntharik och Kong Chiam) vaknade jag vid 04:00 och kunde inte sova. På någontvis hörde jag ropet av barn och ungdomar som tiggde och bad om hjälp. Bad om vägledning och studiehjälp

Vi har med vägledning och studiehjälp som en del av CSC, men måste jobba ut den delen mer lokalt med folket i Buntharik och Kong Chiam. Ingvar

Automatiskt ......

Livet innehåller många små steg. Livet är en vandring, inte stora hopp. I Apg 12 beskrivs detta mycket bra. Församlingen bad och vi ser hur:  

Gud handlar

Petrus följer

Gud handlar

I vers 10 läser vi: ”..... och kom sedan till järnporten som ledde till staden, och den öppnades för dem av sig själv”. Det här order av-sig-själv är från grekiskans ’automate’ = automatiskt.       

Gud är mästare på att öppna järnportar (och glasdörrar) som vi själva inte kan öppna. Men frågan är: 
Vågar vi närma oss en stängd dörr? Ta steg framåt... trots att dörren är stängd.
Vågar vi gå igenom även det inte är jag själv som öppnar och stänger?

Och för oss missionsarbetare här i Ubon.Pakse är det vårt mål att tillsammans med dem (de nationella) gå igenom, men framför allt uppmuntra dem att själva ta andra vid handen och gå fram mot en stängd dörr. Som öppnar sig. Och att de vågar går igenom utan att jag är med. Det är inte jag som håller i handtaget. Detta är Guds Rike.

Ingvar

Den här dagen har jag längtat efter

Idag tar vi ännu ett steg med Child Safe Community.

För 2,5 år sedan satt jag i stans fattigaste område och lyssnade på en mormors berättelse.

Vi hade nyss frågat: Vad är din största rädsla?

Hon berättade om kidnappningar som sker av barn, om hur det går till i området de bor och nu är hon väldigt rädd att det ska hända hennes barnbarn som hon har ansvar för, för föräldrarna arbetar i Bangkok.

Jag(Anna) är mormor själv och detta tog riktigt tag i mitt hjärta, och blev en av de saker som gjorde att vi forskade mer om barnens situation i Isaan.

När vi samlades i CSC’s nätverk, här om veckan och då berättade de sociala myndigheterna att inte många av de anmälda barnaroven kan verifieras och sällan blir någon åtalad.

Vi har haft många workshops för organisationer i skolor för lärare och  barnen etc. men idag är första workshopen riktad till mormödrarna. Fast idag har vi också en morfar. Hurra! Vi kallar den ’ the Granny Group’.

CSC tror på att stärka dem. Att tillsammans förstå barnens behov och vad i kulturen som  gör barnen så utsatta. Att identifiera vad övergrepp är och hur kan vi alla hjälpa till att skapa trygghet i hemmet och i samhället. Tanken är att utrusta dem att bli ambassadörer för barnens rätt till trygghet.

Den här dagen har jag längtat efter.

  En mormor måste ta med sig ett av hennes barnbarn. Annars kunde hon inte komma.

Detta var några som jobbade idag under de 5 timmar som tränningen pågick. Vi har underbara människor som också ställer upp voluntärt.