Livets Träd

’’Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.’’ Hes 47:12

En vers så full av löften. Ett sådant träd har sina rötter djupt rotat i Guds kärleks mylla och är planterat vid livets vatten.

Även om landet runt omkring är en öken eller full av sten och ofruktbar mark; har detta träd ändå livskraft och ger liv till andra.
Vad Livets träd i Ubon-Pakse gör, syns ibland inte i det öppna. Vi kan inte slå på stora trumman. Men det förvandlar.

Idag på kyrklunchen kommer den ena efter en andra till vårt bord. Vi delar ’’brödet/löven’’ som vi fått del av eller finns på vårt träd, ger det vidare. Tårar börjar rinna och näsdukarna kommer fram. ’’Jag måste bekänna’’...

Vi går undan med tjejen som är på väg att bryta ihop och Lampuang och hennes 2 lärlingar. Vi samlas runt ett dammigt bord. Lyssnar.  ’’Du är förlåten!!’’ Vi tvättar hennes fötter och vi ber om helande  och befrielse. Uppmuntrar henne att dela lövet hon fått smaka på vidare till någon annan som behöver.
Hon lämnar kyrkan  lättad, fri, och glädjen är påtaglig. Fruktan är bortblåst. Månader av mental tortyr är borta.

Tack Jesus!!

En i taget. Vi delar brödet, (Jesus Jag är brödet från himlen) löven till helande.

I onsdags var det 10 pers. I fredags 15 unga som fick smaka på. Vi sår, en del bär massa frukt andra mindre. En del hamnar på stenig mark och den risken måste vi ta. Pappa Gud är generös.

Anna

                                  

Pionjär-arbete

                                              

Först önskar vi dig en ljus adventstid.

På pionjär-arbetar-samlingen i onsdags kom det fram flera sanningar. 

Teamet för dagen var: "Guds Faders hjärta".

• "Du har fler andliga barn än du tror".
• "Många ser upp till dig som en andlig pappa eller andlig mamma". 
• "Älska människor så att de upplever Guds Kärlek". Detta har sedan i onsdags ringt i mig. I Guds ord möter vi ofta att vi människor kan leva så andra människor upplever Guds frid, Guds  närvaro +++

Tomas Sjödin har gett ut boken: Den som hittar sin plats tar ingen annans.

Jag har inte läst boken men bara titel välsignar mig. Dörrar och fönster öppnar sig. När vi tjänar Gud och människor hindrar vi ingen annan att göra det.

Take your place. If not one place will stand empty.

Jag ser tillbaka på mycket bra 2 månader i Ubon-Pakse. Anna är kvar där en vecka till. Vi är nu i Sverige till mitten av februari. Hoppas  möta många av er.

Nu väntar en Advent och Jul tid i Sverige för oss efter 5 jular utanför Sverige. Skall bli trevligt.  

Ha en välsignad 1:a advent.  Ingvar

... ett unikt uppdrag.

Vanligtvis så har man ett jobb som man själv under en tid utför på bästa möjliga sätt. Visst finns det överallt olika nivåer av teamarbete och samarbete med andra. Några jobb, som att vara lärare, är att undervisa andra, men ..... knappast med målsättningen att en av eleverna skall så snart som möjligt ta över lärarens plats.

En pastor eller en evangelist i Sverige undervisar, uppmuntrar, delegerar och är en herde i församlingen till tjänst, men (vad jag förstår) jobbet innehåller inte målet att någon i församlingen skall så snabbt som möjligt ta över som pastor eller som evangelist.

Men vi missionärer har ett unikt uppdrag. Som ung missionär hörde jag påståendet: ”Jobba dig överflödig”. Först kändes det skrämmande: ”Vad skall jag då göra?” Efter 44 år i missionstjänst och genom att vi nu själva börjat på en ny pionjärplats (Ubon-Pakse) förstår jag:

A. 

Jag skall själv göra ett bra jobb. Samtidigt: Lär jag andra att göra jobbet

B. 

Jag skall multiplicera genom att inspirera de lokala att våga göra mitt jobb.   Samtidigt: De också vågar lära andra att göra deras jobb.

C. Jag behöver inte bli arbetslös. Det finns fortfarande många nya pionjärplatser jag kan gå till, när jag blir överflödig i Ubon-Pakse.

Så det viktiga är:

1.                   Jag gör jobbet

2.                   Jag tränar andra

3.                   Jag inspirerar andra att våga göra mitt jobbet

4.                   Jag Inspirerar andra att träna andra, för att göra deras jobb, och de...

Men fortfarande är Ubon-Pakse ett av de största pionjärområden jag känner till. Anna kom igår från 3 dagars besök till Pakse (Laos) och hon .... var mycket berörd av deras andliga och fysiska situation. En medarbetare skulle komma men hade inte bensin i sin Motorcykel. Och inga pengar att köpa bensin. En annan medarbetare som hade bensin i sin MC, fick hämta henne.

Mottot jobba sig själv överflödig är mycket bra, men lättare sagt än gjort 

                            

Ingvar

Välkomnade invandrare.

Idag har Anna och jag varit till Immigration och fått vårt 1 årsvisum. Även om vi hade alla papper känner man av hur det är att vara ”invandrare”. Man vet inte hur man kommer att bli behandlad. Vi har under åren haft både besvärliga tjänstemän framför oss men också de som varit tillmötesgående och hjälpsamma. Inte förrän stämpel sitter i passet och i arbetsboken ..... vet man inte vad de tänker göra.

Idag behandlade regerings tjänstepersonalen oss med största vänlighet. Inte en fråga. Man fick känslan av att de tror de gör en ”merit” genom att ge oss visum. Så enormt trevliga och tillmötesgående. I Thailand har missionärer en stor Good Will och ”ära”.

Vår arbetsbeskrivning är: Missionär. Att predika evangelium och undervisa den kristna religionen. Tack Jesus för uppdraget du och de Thailändska myndigheterna gett oss. Och Tack kära Thailändare att ni välkomnar oss.

Vi gick ut ur Thai Immigration idag tacksamma för Guds kallelse och människors välvilja. Hoppas och ber att invandrare till Sverige känner samma välkommande. Ingvar

Dessa mina minsta.

                                                      
Under många år var Ingvar bara en besökare i detta land. Den verkliga nöden som jag lyssnade till nästan dagligen i samtal med offer av olika övergrepp och ofta djupt trasiga, mänskligt sett bortom terapeutisk återupprättande och där bara ett mirakulöst ingripande av Gud kunde rädda dem från ett liv nersmutsade av en skam och skuld som inte var deras egen utan tillhörde den som förgripit sig på dem. Detta var något Ingvar inte behövde landa i. Det som jag var så tacksam för var att Ingvar fanns där (ibland i alla fall) att locka mig till att spela badminton(t.ex) och få avreagera mig min frustration över förgripare på en liten fjäderboll som bara inbjöd att slå allt hårdare.

Sedan 3 år tillbaka har Ingvar satt ner sina fötter i myllan här ordentligt. Har börjat känna på insidan vad det är att vandra med folket. Men inte bara det. Han har fått känna Pappa Guds hjärta för folket. Hans kärlek och medömkan för folket, och barnen. Han kan stå på balkongen och höra i sin ande barnens rop på hjälp. 
                                                     
När han delar detta så tror jag tror honom. Jag tror att i sin roll som pappa låter Gud Ingvar höra vad det är Pappa Gud hör. Paulus hörde den Macedoniske mannens rop på hjälp.

En kvinna som jobbar i grannlandet delade med mig häromdagen: Hon skulle resa över en bro som tar henne från det landet till detta. När hon kommer mitt på bron upplever hon som en massiv ljudvåg som en vägg komma emot henne, full av barnens rop på hjälp!!!!!!!
                                                             
Vi gensvarar på detta macedoniska rop, som kommer från dessa mina minsta. Det brinner inom oss.

En nöd som inte är fantasi utan en verklighet för barnen och ungdomarna här.
Kram Anna

3 delar . ... i samverkan

Igår hade Ruamchai4Ubon här i Ubon-Pakse sitt styrelsemöte. Jag ser mer och mer behovet av att dessa 3 går hand i hand och växer samtidigt.

Det kom fram: 
                   1. att vi alla i R4U kan göra något som gör skillnad
                   2. men framför allt .... att andra out there and down there blir uppmuntrade  
                       att de också kan göra samma. 

Gud kallar oss alla (var vi än är) att växa i Bra beslutsfattning, tydlig administration och kreativ verksamhet. I kyrkan, i familjen och i samhället .... var vi än är.

Ingvar

.... och tacka Gud.....

......och tacka Gud under alla livets förhållanden. 

1 Thess 5:18

Varför åker jag idag till Ubon?

                                                     
Idag på väg från Chiang Mai till Ubon ringde frågan i mig? Varför åker jag till Ubon-Pakse? Det är hälsosamt att då och då fundera på denna fråga. Vi människor kan ha komplexa och blandade motiv för mycket vi gör i livet.  

Under den sista tiden har jag mer och mer förstått en viktig verklighet: I sitt mörker ber barn, tonåringar och vuxna till Pappa Gud om Hjälp.  Vad gör då Gud?

      1)   Han kommer där själv och blir Emmanuel = Gud med oss. Han talar, välsignar, styrker          och leder även de som lever där nere i "smörjan". Mitt  i deras mörker.      

      2)   Som svar på bön sänder han oss missionärer   
      3)   Som svar på bön sänder han de nationella. 

Så när vi kommer till människor så talar vi ut Gud ord och berättar vad Gud gjort för oss. Då känner folk i sin nöd att himelen är öppen och något gudomligt börjar hända mitt i deras nöd. 

Oftast vet man inte vem som ”legat på knä” och ropat till Gud om hjälp. Men troligtvis är det massor... ja massor fler än vad vi först tror.

Så varför åker jag till Ubon-Pakse? Jo orsaken är att här är det många som just nu ber till Gud om Hjälp

           a)     Gud svarar

           b)     Gud sänder sändebud som vittnar om Guds mäktiga gärningar

           c)     Vi utrustar, tränar, uppmuntrar och inspirerar de lokala att göra samma sak.

Vi är i en multiplikations rörelse. "Gå  du och gör som Han". Luk 10:37.  Ingvar