Vägen; Pakse-Ubon-Bangkok

Under 9 år hade vi ett Vatten och Hälsoprojekt i Salavan öster om Pakse. Några år var jag ansvarig för det projektet och i samband med detta åkte Håkan J, Kjell B och jag vid ett tillfälle vägen Salavan-Pakse-Ubon-Bangkok. 

Denna väg är välanvänd av fattiga och behövande. I söndags var Anna och jag plus fler från arbetet i Ubon-Pakse med på en bra gudsjänst i KM 3 kyrkan i Pakse. 

Så åkte vi 100% fria från människohandel på söndag eftermiddag och kväll samma väg. Vi påmindes om alla som tvingas åka samma väg, som slavar. T.ex. lär affärsmän även nu för tiden vilja "hjälpa" fattiga i södra Laos och i Isaan genom att erbjuda dem THB 20 000 (ungefär 5.100:-kr). Men då måste en av deras barn (vanligtvis en tonåringar) ställer upp och jobbar av pengarna i affärsmannens företag. Många fattiga blir då fast i slaveri -människohandel. 
I våra 3 projekt kan vi numänniskor så de kan växa upp utan att bli slavar. Flera i Salavan-Pakse-Ubon vill nu hjälpa andra att inte ramla dit.




En kvinna från Salavan som nu bor i Pakse säger: Jag vill nu hjälpa till så andra kan växa upp i trygghet och inte (som jag gjort) behöva lida under övergrepp och slavari. 

I går morse vaknade jag upp tidigt pga Jetlag. Tänkte kolla om någon av Tomas Sjödins böcker finns på YouTube. Såg då denna predikan från Smyrna i Göteborg. Lyssna. Den är mycket bra. En dagens väckelspredikan. https://www.youtube.com/watch?v=wdx4449zPIU

Nu jobbar vi 3½ månader med

 härifrån Sverige. Vi möter er gärna under dessa hemmamånader och vill

Ingvar

3 dagar i Pakse

                           
Värdefullt att va här i Pakse i 3 dagar. Vi har idag lyssnat till Jood och Pany om deras "learning experinace" det sista året. Och de har redan hittat många viktiga nycklar, som de använder. Idag fick vi rapporter och de är på rätt väg. Men det finns också hinder. För några år sedan talades det mycket om: Behovet av att inte bara sätta plåster-på-såren utan att gå-till-roten till det onda. Och ...det gör vi. Ingvar

Up-date från Ubon-Pakse.

I måndags och tisdags hade vi mycket bra och givande personaldagar. Eftersom de flesta kommer från en mycket otrygg bakgrund är en sådan här trygg familjegemenskap livsviktig. Läs mer på: https://www.facebook.com/CHILD-Safe-Communities-in-Ubon-Pakse-1578129812512150/?ref=page_internal&hc_ref=PAGES_TIMELINE&fref=nf

I går hade vi en Nationell Pionjarbetar dag med över 40 personer. Vilken hunger de har att få lära sig mer, få gemenskap och uppmuntran. 

                                        

Tack Tomas Johansson för bilden du la ut på fb från 75-78.

Min kommentar var:  Yes... så mycket trevligt man va med om då. Bangladesh tiden satte goda djupa spår i oss alla.

  

Amporn, Anna och Peter ni har gjort ett fantastiskt bokförningsjobb under 2016. Revisorn har kollat bokförningen för 2016 ... och allt rätt. Nu är pärmarna 2016 tillbaka i Ubon reviderade.

Vi delar gärna med av den financiella redovisningen.

Fre-lör-sön är vi i Laos och så har vi SPM möte i Bangkok nästa vecka. Ingvar

Detta är början på något viktigt

Orden från Tomas Sjödins bok Den som hittar sin plats tar ingen annans (sid 69) uppmuntrade mig idag.

”När han (en seglare) .... ja läs själv: 

Orden: "Detta är början på något viktigt"... ringde i  mig. Efter Vinga Fyr kommer detta att visa sig. 

Vi behöver inga tomma ord, eller pep talk. Det hjälper inte att intala sig själv: Detta skall bli så bra om ... Ja om vadå?

”... det skall visa sig...." måste finnas med. Under årens lopp har vi sett att uppmuntran fungerar när man vandrar i verkligheten och tar våg för våg och steg för steg mitt i vardagslivet. Första tiden före stormarna är man ingen bra trovärdig uppmuntrare.  

Uppmuntran måste relatera till livet. Måste synas att jag lever i min verkliga livs-plats och inte i en dröm-världs-Utopia. Vi kan som Jesus vara fulla av himmelska verkligheter, och samtidigt leva med båda fötterna på jorden. Det himmelska fungerar på jorden.

Här i Isaan och i södra Laos är uppmuntran en stor bristvara. Man känner sig fattiga, värdelösa och inte bara "left behind" utan också "Left behind–och icke önskad".

Den som hittar sin plats ---- då börjar något vikigt: Då kan man bli en äkta uppmuntrare och ingen Pep Talk-are. Uppmuntran i Nya Testamenet är från grekiskan para-kletos = med-kallad.

Uppmuntran att vara med-kallad till pionjärarbetarna och med-kallad till barnen här ... detta är början på något viktigt.  Ingvar

Mae Phit: Jag sår och bygger, sår och bygger....

                                               
För mig att se denna kvinna förvandlas framför mina ögon. Jag har sagt det förut, från en som knappt kunde möta oss med blicken. Hon kom till oss för att hjälpa oss på centret att städa. Hon var familjens svarta får. Nu brinner hon för att vinna människor till Gud. Det är Gud som utväljer och kallar. Vi har bara sått in kärlek och böner och Gud ger frukten. 

Hennes man har genom en del svårigheter precis upptäckt att Gud älskar honom också. Länge har han sagt inför alla i byn ‘’det är hennes Jesus som välsignar oss’’ när det går bra för familjen. 

Jag frågade henne idag hur går det i byn. 

-Jag sår och bygger, sår och bygger. 

Hon berättar att det förväntas i kulturen att det ska finnas en plats för tillbedjan. Inte bara i hemmet. 

                                        Vi kan ju ha våra teologiska aspekter och går vi tillbaka till urkristendomen så möttes man i hemmen, men Jesus gick ju också till synagogan som sed var. 

I detta fallet är det inte vi som styr MP vad hon ska göra. Om hon upplever att Gud kallar henne till att inte bara så och göra lärjungar utan att bygga en byggnad i Nadi så välsignar vi henne. Det är en pionjär satsning.

Hon berättar att nu håller marken på att sätta sig där hon planerar att bygga. Och en handfull troende ger sitt tionde och mer, nu väntar hon på att ha nog för att köpa pelarna som ska bära upp taket. 

Hon säger bed för Kung som precis har blivit frälst. Kung arbetar bland annat som en stödperson betald av ett regerings sjukhus att stötta unga flickor som utsatts för våldtäkt. Bed att Kung mognar och växer i sin tro fort.

Mae Phit är så tacksam till Gud att hon får möjlighet att själv studera i Prakittikun församlingens Bibelskola och älskar ordet. Anna

                                                           Bön för Thailand

2 typer av relationer

Vår erfarenhet är att mänskliga relationer kan delas i 2 huvudgrupper:

Grupp1. Där man själv väljer av egen fri vilja att gå in i en relation. Relationen kan fungera eller misslyckas men eftersom personerna själva har valt att gå in i relationen så är det lättare ... att fix-it.

Grupp 2. Där man bli tvingad att mot sin egen vilja gå in en relation. När en annan person tvingar någon att gå in i en relation är det ett övergrepp. Oftast är det en starkare, rikare eller äldre person som tar makten över någon annans fria vilja. Sex, pengar och lusta vill regera i den relationen.

Efter att ha arbetat mycket med människor i själavård är vår erfarenhet att alla skadas i misslyckade relationer, att det finns förlåtelse och upprättelse för alla. Vi skall inte gå in mer i detalj men vill lyfta fram att människorna i Grupp 2 skadas maximalt.

De som blivit utsatta för övergrepp:

• Tappar sin fria vilja.
• Känner sig värdelösa.
• Går lättare in i människohandel och prostitution.
• De har svårt att vara öppna, visa känslor och komma nära andra. Man litar inte på någon och personligheten kan bli splittrad.
• Behöver längre tid för helande och att komma ut i frihet.

Dessa tankar från Isaan är ingen heltäckande forskningsrapport. Här har de flesta (kanske så många som 90%) blivit utsatta för övergrepp och på grund av fattigdom underkastar man sig andras vilja och lusta.

En annan lärdom från Isaan är att aldrig ge upp med människor. Det finns alltid hopp för alla. En del har mycket ”bagage” att jobba med och det tar tid. 

Bäst är alltid att arbeta förebyggande, med öppna hjärtan och öppen gemenskap. 

Denna bild talar stark till mig. Ingvar 

Att bygga team och nätverk.

Idag har vi sysslat med något trevligt. Planerat för en retreat för de som jobbar med oss och deras familjer. Vi har varit i Ubon sedan 2013 detta är vår första retreat. (Några av oss åkte på en konferens januari 2016).  Vi hade behövt det här för länge sedan men har inte haft medel till det. Nu behöver vi tid för ''teambuilding'' lära känna varandra lite mer och fundera på våra värderingar som präglar både arbete och relationer.
                                 

Ju längre jag är i Isaan desto mer lyser komplexiteten emot oss som en stor labyrint. Vi skulle kunna fastna i ändgator hela tiden. En nyanländ vän skickade ett meddelande idag om en flicka (16år) som nu vågat berättat att hon varit utsatt för övergrepp mellan 9-15 års ålder av 2 tonåringar och en farbror. Hon har flyttat från situationen men aldrig berättat. Och nu frågar våra nya vänner: Hur hjälper man henne att dra dem inför domstol? Lagen är solklar. Men vad finns det för socialt nätverk runt tjejen så att hon är trygg i en rättsprocess som kan ta lång tid. Det är många åtagande för de som måste finnas runt henne..... Barnet först!!! är det som gäller.

Rose har många svåra ärenden på sitt bord, mest gäller det att sätta dem i kontakt med rätta personer och myndigheter och ofta bollar myndigheterna tillbaka till oss.

I en närliggande provins Surin har myndigheterna valt att inte göra något alls. Det sörjer vi över. Vi har en plan att hjälpa till att skapa ett nätverk där. 

Några få kontakter finns men vi behöver favör från nyckelpersoner hos myndigheterna i den provinsen.
                                                    
Be gärna för vårt team. Om fortsatt vishet och beskydd. De strävar för att lägga tyngdpunkten på det som är förebyggande, men tidvis blir det akuta ärenden som man inte kan vänta med.

Anna

Idag R4Us styrelsemöte.

Mer och mer ser jag vikten av bra beslutsfattning. Idag har vi haft ett mycket bra styrelsemöte i Ruamchai4Ubon. Saknade 2 ledarmöter: Ajarn Silk och Ajarn Peter. Hoppas ni kan va med nästa gång.

Känns bra att se alla 3 delarna utvecklas här i Isaan. Många här i Isaan är rädda för att ta ledaransvar men det går lättare när det finns en bra fungerande styrelse och även en bra fungerande lednings grupp. 

                 

Utan tvekan inspirerar Ruamchai4Ubon de lokala här att uppgradera dessa 3 delarna på olika nivåer i samhället...... mitt i deras egna sammanhang.

 Ingvar

Får mina gåvor plats?

Sven Nilsson, Örebro, har under många år välsignat Kristi kropp. Häromdagen skrev han på Daniel Norburgs fb sida: Det är verkligen en förlust för EFK att du inte fått mandat att fullfölja det du hade kunnat bidra med. Styrelsen trodde väl att de valt en tjänsteman och fick svårt att relatera till en tjänstegåva. Du och den vision du har för en församlingsrörelse behövs fortfarande i EFK. /Sven

Tack Sven för visa ord. Ja nog är frågan aktuell på många nivåer om Tjänstemän – Tjänstegåvor, om Eliten – Folket, om …..

Och eftersom EFK är både en församlingsrörelse och en missionsrörelse och eftersom basen för Mission är i den lokala församlingen och inte på ett kontor, så är det nu hög tid att Mission multipliceras med många fler församlingsbaserade missions engagemang där alla får plats med sina gåvor. 

Så vi ber för EFK dessa dagar att steg skall tas i rätt riktning så att världens onådda mycket snabbare skall få höra det glada budskapet. Vi är en församlingsbaserad pionjärmission, som passer 100% in i samhället och alla tjänstegåvor behövs. Right?

Ropet från de onådda blir bara starkare och starkare inte minst här i Ubon-Pakse med 0,2% kristna inkl. katoliker. Och i Pionjärarbete behövs alla gåvor. Ingvar

Jag är väldigt rik!!

"Vi lever ett dubbelliv" skrev vännen Lisette som precis har landat i Sverige. Hemma både här och där. Man kan leva dubbel o trippel liv och mer det är spännande och inspirerande men det kostar på. Första veckan gick åt att förbereda räkenskaperna för revisorn. Balansräkning, kopior på bankböcker, inventarie listor etc. Ett plock som kräver koncentration. Se mr på: http://ingvaranna.blogspot.com/2017/02/forvaltaskap-ar-livsviktigt.html

Samlingar och fullt hus med nätverken för Församlings byggare och sedan med Child Safe. 

Känns bra att känna pulsen på arbetet och planera tillsammans för framtiden. Vi har lyssnat på visioner och bollat idéer.  En del samtal som kräver mer koncentration och tid sköt vi framför oss. Men nu är vi där.

När samtalen kräver delaktighet empati, lyhördhet och mycket vishet... då kommer man hem både TOM och MÄTT.
TOM: -då det känns som att man inte har något mer att ge.
MÄTT:- då jag har fått dela både glädje och sorg, av segrar och nederlag. Och mina vänner har delat av erfarenheter som är skatter, pärlor i sina liv.  Dessa pärlor vill jag vårda ömt. Det är ett stort förtroende att få ta del av andras pärlor. Detta gör mig rik.

På vår bönestund idag fick vi lyssna på ett vittnesbörd av Mae Phit (MP) som hjälper oss att hålla rent på centret.
                               

MP "Vi stod på våran åker mitt i skörden av tapioka. En familj gick förbi och de kände våra vänner som hjälpte till. De ropade:  "vi ska in till byn för vi letar efter en ande som är mäktigare än våra förfäders andar. Jag har smärtor som inte våra andar kunde bota." "
Nu klev MP in i samtalet:
"OK, men jag känner en ande som är mäktigare än era förfäders andar. Anden heter Jesus. Han kan bota."
Vems förfäders ande är han?
Mae Phit:"Han är inte en förfäders ande. Jesus är Gud!"
Oj, jag har inga blommor och inget ljus. Vad tar han för avgift för att bota?
MP:" det är helt gratis".....  

Ett vittnesbörd så enkelt och vi tycker det är så 'coolt' att se förvandlingen, för våran Mae Phit var så blyg när hon först kom till oss att hon inte kunde lyfta blicken, men nu skiner hon som solen och tillsammans skrattar vi när hon berättar på Isaan dialekt med mycket humor in emellan.

Jag är så väldigt RIK!       Kram Anna

Vacker Meny + god mat

  

Anna och jag gick in på ett matställe i Ubon. De hade nu en ny vacker Meny. Vi sa: Vilken vacker Meny! Vilken fantastisk kvalitet på Menyns papper! När vi såg alla bilder, blev vi hungriga. Vi beställde mat, åt och gick hem nöjda.

Pastorer, missionärer, lärare, talare, sångare, andliga föräldrar etc vi kan i våra sammankomster studera Bibeln in i minsta detalj och sedan sända hem folket .... utan mat.

Vi måste i våra sammankomster också se till att det finns plats för god andlig mat ...för alla som vill äta.

Vi får inte nöja oss med att bara måla upp ett vackert Bibliskt landskap, ge en god religion, eller ”lägga” ut texten så vacket som möjligt. Ha en bra Meny.

Nej, vi lurar folk om vi inte ser till att Gud själv får plats att ge oss alla god andlig mat. Låta den Helige Ande ge liv åt ordet. Ock så praktiserar vi ordet, bryter brödet med varandra, då först kan det bli till liv och multiplikation. 

Folk talar mycket idag om att de är rädda och känner oro och de kommer in i våra olika sammanhang för de är hungriga. De är sökare.

                                   

Bön: Gud .... vi vill ge dig och den Helige Ande plats att servera god färsk andlig mat för oss alla, som är hungriga .. .. var vi än är. Även här i Ubon-Pakse. Amen 

Ingvar och Anna