Bed för den Muslimska världen

Idag börjar muslimernas fastemånad Ramadan som varar till 25e juni. Samtidigt sedan 1993 ber vi kristna över hela världen för muslimvärlden. Tänk på detta när du möter muslimer dessa 30 dagar. I Skandinavien blir ju dagen, så här års, mycket lång speciellt i Norrland. 

Och....... be för dem.  Info:  http://www.30daysprayer.com/booklets.php
                                             https://youtu.be/5a1-CAXb9JI

Samarbete ....

Den sista tiden har jag ”tuggat” på ordet Samarbete.

Förr var vi alla mer lika. Vi drog oss till likasinnade och samarbetade med andra med samma åsikt och intresse. Så kom en tid när man i allt skulle acceptera allt och alla. Nu tycker jag mig se att många strävar efter att vi har gemensamma värderingar. Och man (trots allt) vill ha in mer kristna värderingar i samhället.

Hur fungerar då samarbete i Kyrka och Mission?

Idag hade vi en trevlig gemensam gudstjänst på Klädesholmen. Kändes gott. Och Bert hade gjort ett bra baner.

Jesus lyfter gång på gång upp de svaga, de fattiga, barnen och det som ringa är. I Guds rike dugar alla. I Isaan och i södra Laos går många omkring och ser ner på sig själva. De kan känna sig så värdelösa att de inte ens vågar gå in i en kyrka.

I Bibelns ljus finner vi att vi är lemmar i samma kropp och vi behöver varandra. Alla lemmar behövs för att kroppen skall fungera.  

Jag är inte färdig men att ”tugga” på ordet samarbete men vill avslutar denna Kristi Himmelsfärdsdag 2017 med att be bönen:

Tack Gud att vi få lära oss att på olika sätt växa i att samarbeta med andra.

Tack Gud att din Helige Ande vill hjälpa oss att samarbeta med varandra även när vi känner oss svaga. Amen    
Ingvar

Tilltal som återkommer.

Jag var ensam i ett rum i Ubon mars 2013 och vaknade upp en morgon med orden:

De var tydliga och hörbara. Först trodde jag någon brutit sig in i rummen men så hörde jag tydligt orden igen och förstod att det var Gud som ville säga något. Jag tackade Gud för detta Guds löfte inför uppgifterna han kallade oss till i Ubon-Pakse. Vid jämna mellanrum har samma ord återkommit. Senast idag.

”Löftena kunna ej svika,  nej de står evigt kvar....”... också idag.  Ingvar

Det är väl med min själ

Jag har många år förundrats över och utmanats av texten i andra Kungaboken 4 om Elisa och den Sunemitiska kvinnan. Det är en text som utmanar mig att tro. Inte bara lita på förnuft, kunskap, vetskap, klokskap, vishet utan att se bortom allt detta till det övernaturliga. Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser, lär oss Hebr 11:1.
När man vandrat med människor i många år, både med dem som inte fick det de trodde på, hälsa, barn etc. och gläds med dem som höll fast vi löften man fått och fick se trons skörd. Att vandra med människor genom livets tåredalar och uppförsbackar och få glädjas i den goda skörden och gråta med dem när det inte blir som önskat. Detta gör mig ödmjuk inför livet, där livet inte alltid är liv som vi ser det.
Någon gång på 90-talet, faktiskt i Nepal förberedde jag ett bibelstudium om 'Trons Bön' och hade en diskussion med Gud om just detta avsnitt i 2 Kungaboken 4.
-En rik kvinna med en äldre make. Bjöd Elisa på mat.
-Sedan  kom Elisa ofta dit när han hade vägarna förbi Sunem.
-Kvinnan fattade att Elisa var en helig Gudsman och ber maken att bygga till ett rum på taket.
(Därför kallades det för "profetkammare" när man gjorde ett gästrum för resande pastorer etc.)
-Elisa tycker det här är gott och frågar vad han kan göra för henne....det slutar med att han ger henne ett löfte om en son redan nästa år. Och så blir det, trots att hon tror att det är ett skämt. Gubben är gammal och kvinnan i Sunem vill inte bli inbillad något sådant. I hennes ord ingår en skärpa som jag hör ungefär så här: Ge mig inget hopp om en son, för smärtan av grusade förhoppningar om en son är så stor och jag vill inte vara med om det...en gång till.
Men det blev som Elisa sagt! En löftes-son
Löftes sonen blir sjuk och dör. Hon letar reda på Elisa och möter Elisas tjänare Gehasi som inte vill släppa in henne till Elisa. Och på frågan om hon, maken och sonen mår bra svarar hon: JA.

Detta hennes svar: JA eller på Engelska ''It is well with my soul" eller från den hebreisk grundtexten: "With the child well". Hennes svar var för mig en lögn. Sonen var död hur kan hon säga att allt är väl med min själ eller min son.
När jag bad över denna text och jämförde mina egnas upplevelser av kriser där jag fått lyfta upp löftena jag fått från Gud och burit dem som en sköld framför mig för att jaga fruktan, hopplöshet, uppgivenhet och tvivel på flykten. Istället proklamerat löftena, stått med upplyft huvud inför Guds tron och påmint Gud om vad Han lovat, tills livet återvänder, tills svaret, den goda skörden kommer.

Sunemistiska kvinnan tvingar Elisa " Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Sedan vet vi att livet återvänder. Hon får det hon sett. I hennes hjärta bar hon löftet om en levande löftes son. Hennes svar var ingen lögn. Hennes svar till Gehasi och Elisa kommer från hennes fokus på löftet. Därför säger hon att det är väl! 
För oss kommer våra löften från det fullbordade verket på korset. Istället för livs-tjuven som stjäl, slaktar och dödar, så lovar Jesus att Han har kommit för att ge liv och det i överflöd. 
Så vi proklamerar liv, liv, liv......
Har tjuven stulit...... proklamera livet för det har Jesus lovat!!
Anna

Jag vill göra något.

                                                    

Hörde på radion i morse en reporter fråga en läkare: Varför åker du till farliga platser för att jobba? Hon hade just återvänt från Mosul (Arabic: الموصل‎‎ al-Mawṣil, Kurdish: مووسڵ‎, Syriac: ܡܘܨܠ‎, en stad i norra Iraq. Läkaren svarade: ”Jag som många andra känner jag vill göra något”. Och så berättade hon mer hur det är att vara läkare i ett krigsområde.

Vi har det bra i Sverige. Utan att lägga in politiska färger måste vi säga att ”Den svenska modellen” har hjälpt oss. Vi har mycket goda kristna värderingar som de flesta svenskar vill vi skall ha även om man inte är aktivt kristen. Jag möter många som:

a) känner att de jobbar i skolan, vården, och olika typer av myndigheter och företag +++ för att de trivs. De känner det är meningsfullt, kreativt och endel säger: Jag har en kallelse.

b) eller känner att de jobbar bara för att få en inkomst. För att kunna betala räkningarna. Det går bra. 

Ja, vi har mycket att va tacksamma för i Sverige. Vi kan också göra något för andra som inte har det så bra:

1. ...genom att själva bli Hands-On och göra något själv.
2. ...genom att stödja andra så de kan göra något. Modellen Hjälp till självhjälp gäller fortfarande i högsta grad.

Vi som jobbat över 40 år i olika missionsprojekt kan göra något själva, men vi har sett tydligt att det bästa är att vi stärker/utrustar/lyfter (bra ord på engelska är empowering) de nationella att göra jobbet. Det finns många som kan och vill, men de behöver uppmuntran och stöd för att komma igång... och i sin tur se att andra runt dem göra jobbet.

Eva Svantesson, kontaktperson för Child Safe uppmanar: Gör något för barnen och tonåringarna i Thailand och Laos. Jag kan garantera att vart enda öre kommer fram.

Ja, ditt stöd behövs nu för att dessa (+fler) skall kunna, i sin tur, hjälpa andra.

Varför går det inte fortare?

På vissa områden i livet händer så mycket så man hänger inte med. När vi kom till Ubon-Pakse okt 2013 kände vi att vi fick en rivstart. Många hade ropat i sin nöd och i sin desperation: Hjälp!

På andra områden tycker man det går för sakta. Varför växer inte församlingarna fortare? Varför växer inte ledarskapet fortare?

Och dessa dagar i Sverige: Varför kommer inte våren snabbare? Jag har inte varit i Sverige på 5 vårar, så jag tycker sommaren kommer sakta. Jag gick idag här på Bleketvägen och tittade på knopparna. Min fråga blev: Varför kommer inte alla löv och blommor ut snabbare?

Dessa dagar finns 2 strömningar:

a) Det skall göras hållbart. Sustainable. Allt skall växa naturligt och varsamt. Det får ta sin          tid. Det bästa är att växa in i uppgifterna och växa in i ledarskap. Naturligt. 

b) Det skall gå snabbt. En Quick Fix med nya ideer och nya metoder ger bäst vinst. Ett            inne ord är: Man måste leverera. Och det snabbt. 

Man kan tro att i kyrka och mission måste man hitta nya metoder. Då skall allt växa snabbare. Men vi har sett i Isaan och i Laos att det är inte metoderna som gör jobbet. Det är Livet - som gör jobbet. Och livet har sin växt tid.

                                                       

Några ord av Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer och det som stänger.

Nu skall jag  gå ut och njuta av våren. Även om det blir ännu vackrare i morgon . Ingvar