Ingvar får ‘guldstjärna’ som Maja säger för att han vandrat med mig i nöden dessa veckor av ‘helvetes-smärtor’ och nattvak och en stödjande hand när mina ben är som spagetti. Så tacksam för min älskade make.
Jag får ingen guldstjärna för 143 stenar, de är ingen trofe’ för mig, jag vill bara begrava dem som ett avsked till något som skulle bort från min kropp, men som låg där i tysthet i hur många år ?? tills de plötsligt kom på att de skulle bråka och vända upp och ner på mitt liv.
Ikväll är den första kvällen, sedan början av juni månad, som jag orkar sitta uppe och skriva något längre. Jag har tagit en vinglig promenad i trädgården med en nyinköpt ‘Nordic walking stick’ stavar som jag i hast inhandlat på nätet, medan katten Tigger tittar misstänkt på mig.
Jag tackar Gud för bra sjukvård och tacksam att sjukhusen här i nordöstra Thailand inte är fulla med Covid-19.
Ni får gärna be för mig lite till. Vill ju gärna klara av att flyga till Sverige den 1e juli (framflyttat från den 17 juni).
Har kvarstående domningar i underarmar och fötter och en del kramper i ländryggen. Läkarna tror på B12 vitamin och Kalk brist efter att röntgat och uteslutit allvarligare problem. Så nu hoppas jag på snabb bättring,
Runt omkring oss finns många underbara människor som arbetar vidare både Child Safe och Streams of Grace kyrkan med större utmaningar nu när effekterna av Covid blir allt tyngre i samhället.
Tack för era förböner!
Kram Anna
Kram Anna
