No 1, är alltid att se människor bli lärjungar. Och, det är det mest spännande man kan vara med om i livet.
Samtidigt som lärjungar tränas, tränas medarbetare. De flesta nykristna är mycket ivriga att ställa upp. Samtidigt som medarbetare tränas, tränas ledare.
I pionjärarbete jobbar vi medvetet från början med
att träna lärjungar, träna medarbetare och träna ledare.
I svenska församlingar tränar vi nästan aldrig
upp en medlem i församlingen att bli församlingens kommande pastor. Man hitta någon
”färdig” utifrån som man anställer.
Men i mission ser vi nästan alltid hur människor bli kristna. Vi tränar upp dem att bli lärjungar, medarbetare och ledare ... efter Guds hjärta. Dessa är de mest trogna med en vi-känsla som är grundade i en Guds upplevelse och en Guds kallelse. Växa upp ---- den ”långa” vägen mitt i församlingen. I olika folkgrupper ser vi olika kapaciteter att bli lärjungar, göra ett arbete och bli ledare.
Bland stambefolkningar här i Asien (inte minst i Ubon-Pakse) är man mest hand-to mouth (= lay back). Man kan jobba bra, men är rädda att bli ledare.
Vissa folkgrupper har en strong man (=byledare) som ger folket en trygghet. Man ärver ledarskapet från sina föräldrar. Släkten har en maktställning.
Andra folkslag har en oskriven grupp-ledarskap-still som är svår att förstår. Men dessa by-råds-beslut ger trygghet.
Läget i Chiang Maj och här i Ubon-Pakse är stor
skillnad. Där finns många starka utbildade kristna som gärna bli duktiga ledare.
Här är många outbildade som gärna vill vara duktiga och trogna arbetare.
Tack för era förbön när vi nu här i Ubon-Paks tränar
lärjunga-arbetare-ledare.
Vi
är nu en dag i Bangkok innan Anna i morgon åker till Sverige och jag till Ubon. Anna kommer tillbaka den 9e September.
Innan vi lämnad Ubon i morse kom några och sjöng Stor är din trofasthet. Klicka här.
Child Safe jobba just nu på mycket målmedvetet med barn och tonåringar som behöver hjälp att komma in i skolan och .... även hjälp att stå upp i domstol.
Ingvar(Fred)
