Jag skulle så gärna vilja förklara med ord vad vi står i här i Ubon.
Här är lite exempel: Sedan ca kl 14.00 i em har meddelanden ramlat in att vi har ett gäng som kommer att dyka upp före gudstjänsten imorgon. De är anställda på ett kontor som sysslar med sol celler. En del av dem kom förra söndagen. De skulle bara introduceras till vad en församling är. Stanna en halv timma och sedan lämna.
30 minuter in i gudstjänsten ville ingen av dem gå. De satt som fastlimmade på sina stolar. Tårar rann, förundran i blicken etc… Nu kommer de tillbaka imorgon med fler. Och, 3-4 av dem vill bli frälsta. En Colombian ringde till pastorn och ville ta reda på när gudstjänsten börjar. Ikväll kom Khek och berättade att hans taxi kompis vill komma till mötet imorgon för att uppleva hur det kan vara i en kristen gemenskap.
Streams of Grace har nya som kommer varje vecka. Vi har 2 gudstjänster varje vecka.
Fattiga & rika, unga & gamla, låg & högutbildade, kyrkvana några stycken, mest inte kyrkvana. Flera nationaliteter Thai, Lao, Schweiz, Argentina, Cameron, Nagaland, Sverige av Indiskt ursprung, England ,USA. Misslyckade & mindre misslyckade, trasiga och hela hjärtan.
Men en sak är säker, vi tillhör Guds familj (fast det finns en del som ’hänger på staketet’)
I em var det övning för musik och lovsångs teamet i kyrksalen samtidigt som det pågick djupa samtal mellan 4-5 kvinnor. I ett hörn satt det ungdomar och hängde. Eller spelade tillsammans.
På andra sidan var de yngsta 4-5 stycken och busade runt.
I kafé delen satt en grupp med mellan stadie ungar och spelade brädspel. Pastorn satt med någon besökare i närheten och pratade. I bageriet bakades det för morgondagen.
Decibel nivån var hög. Men så var också den glada skratten.
Allt detta är positiv tillväxt men som en ton åring med växt värk. Samtidigt har en av våra får denna veckan blivit överfallen av en alkohol och drogpåverkad man mitt framför sin lilla dotter. Samtidigt har vi dem som inte får livet att gå runt och ber om hjälp. Denna veckan har jag plockat ner papaja från trädgården 2 ggr delat ut sallad, gett alla äggen från våra höns till en ensamstående mamma som inte får ihop det och är så nära att ge upp. En av hennes ungar har gått i samma skor i 3 år och är den enda i klassen utan skoluniform.
När jag går runt i trädgården och frågar Far vad jag ska göra, ge, eller inte hör jag bara en sak.
Om jag har, kan jag inte neka att ge. Om jag har mer än jag behöver, hur kan jag inte ge?
Tröskeln är låg. Det menas du är välkommen men du är också fri att gå.
Faktorer som gör att få lämnar: Känslan av att ha kommit hem, omslutas av familj, blivit sedd, fått hjälp med bagaget, Bli respekterad som en människa älskad av Gud och värd respekt.
De som lämnar är de som inte vill/eller vågar lägga ner masken och lämnar innan man testat/smakat på nåden.
Kyrkan är öppen alla dagar utom måndag. Det finns alltid någon att prata med.
Det är bön, tacksägelse och lovsång och ett kort bibelstudie varje morgon. Vem som helst får vara med.
På lördagarna är det aktiviteter för barn och ungdomar och musik klasser för diverse instrument.
Nu och då ordnas det sport aktiviter och läger- som ungarna älskar.
Utanför väggarna är det hembesök, matpaket utdelning där behoven är störst, vårt händiga team ställer upp med praktiskt socialt stöd där det behövs. Lagar tak, fixar ljus, Peppar för små privata företag. Besöker ungdoms fängelset, tränar i bakning, har konserter, bygger relationer.
Det här är bara lite av vad församlingen är och gör.
Det är mycket ljud och mycket värme. Och mycket barn överallt.
Som ni förstår är detta inte ett enmans jobb. Vi har anställda som alla har sina uppdrag förutom församlings får som ställer upp voluntärt.
Tillsammans byggs något vackert.
Tack till er som är med och ger och ber och uppmuntrar.
Kram
Anna
