Riva, planera och bygga framåt.

Att åter se Berlinmuren falla ……… är talande. Tidningen Dagen säger: ”Folkligt missnöje och uthållig bön fick muren på fall” och ” ….. han grep släggan och rev sin bit av muren mellan öst och väst”.
Det finns tyvärr fortfarande många höga murar kvar mellan människor. En del av dem inte minst här i Asien ser omöjliga ut. Men Berlinmurens fall, Jerikomurens fall och många andra murars fall, hjälper oss att inte ge upp i bön och även ta tag i släggan och riva vår bit av dagens murar. Att i dessa dagar läsa Josua kapitel 6 är inspirerande.

De sista 2 veckorna har vi jobbar hårt med EFKs framtidsplanering i Asien. Främst då med Verksamhetsplan, Vision för Mission och Budget för år 2010. Behoven är många och vi har stora planer. Men, vi inser klart att det är bara med Guds och varandras gemensamma insatser, som det är möjligt att riva ner det som skiljer oss och bygga upp något nytt, något mycket mycket bättre.
Det har varit trevligt sista veckan att ha haft Kjell här hos oss. Med sin stora kärlek till Gud och Mission i Asien har han hjälpt oss på många sätt att satsa framåt.
Ingvar

Ord och bön – i det offentliga rummet.

Igår hade vi ”BLESS CHIANG MAI” alla-kyrkors bönemöte i Chiang Mai. Vi var 2.000 - 3.000 personer som bad och sjöng tillsammans. Detta årliga bönemöte har tidigare år varit innomhus, men nu i år - mitt på Tha Phae Gate. Detta var ingen ”uppvisning” utan en äkta tillbedjan och sång tillsammans inför vår Herre, på stans mest offentliga och centrala plats. Helt underbart.

Under dessa 3 timmar passerade många Thai och utlänningar. Man såg att de berördes när vi mitt i samhället, mitt i det offentliga rummet - kan leva ut en äkta och naturligt kristen tro. Då blir också det kristna livet helt fantastiskt. Visst behöver vi våra cellgrupper och mindre samlingar, men att då och då mitt i stan samlas till hela-stan-samling ……. det lyfter och förändrar.

En som inspirerar mig att ”gå ut”…. är Stefan Svärd vår ordförande i EFK. Han är pastor i Stockholm (plus mycket mer) samtidigt som han är en stark förespråkare för att göra den kristna rösten hörd i det offentliga rummet. För några dagar sedan meddelade Stefan tyvärr att han i maj nästa år kommer att sluta som ordförande i EFK. Han är en Styrelseordförande som inspirerar mig, även 710 mil bort från styrelsebordet. Jag kommer verkligen att sakna honom som Ordförande i EFK.

Stefan, det gläder mig att du påstår: ”Jag tänker dock inte bli tyst efter maj 2010, utan kanske ännu frimodigare i att dela med mig av min tro och mina övertygelser, och fortsätta försöka vara engagerad i det offentliga rummet”.

Fortsätt att vara "ord-förande" och "handlings-förande" där inne och där ute! Ingvar

Ut på vattnet, upp i luften eller på korset?

Det är Loi Krathong, en festival med mycket krut. Jag sitter här hemma med munskydd för jag nyser utan uppehåll om jag inte täcker näsan. Ute är det ett non-stop av boom boom från olika typer av fyrverkerier och häftiga smällare. Man skickar iväg små blomster flottar (krathong) på floden och khom loi- varmluft-pappers ballonger upp i luften. Det ser ut som himlen är full av stora lysande stjärnor. Men på min morgon promenad så ser man dessa rispappersballonger hänga över staket eller tak på vägar o trädgårdar lite varstans.

Det finns myter och möjligen hinduiska rötter till ceremonierna som kommit via Kambodjas storhetstid hit och handlar om att blidka flodanden Naga så att det inte ska regna mer och att vattnet inte skall dränka risplantorna, men det finns också element att bli av med otur eller synd.

I människan finns alltid en hunger att vilja bli av med otur, synd, skam o alla försöker vi på något sätt att bli av med bördorna. Vi kanske försöker dränka det i sprit eller arbete, eller lägga skulden på andra. Andra skickar iväg en krathong eller khom loi och hoppas att de inte ska ramla över en igen. Man offrar till gudarna men man vet inte om synden verkligen sonas.

Jesus hängde på korset, offrade sitt liv en gång för alla människor genom alla tider, för att vi skulle bli kvitt bördan av skuld, 'oturen', skammen. Tänk vad underbart! Vi är förlåtna! Vi är välsignade! Vi kan ha ett rent och tvättat hjärta! Dessutom är det miljövänligt!

Kram Anna

Hur kan du vara så positiv?

Nu är jag hemma efter nästan en vecka på Taiwan. Jag trivs med att ”dyka ner” i projekt och i de lokala församlingarnas dagliga ”vardag”. Några samlingar på Taiwan var små, som t.ex ett bibelstudium och bön på en KFC restaurang. Några samlingar var större t.ex den årliga Mission Sunday för alla CHC 18 församlingar.
Först när man kommer kan man känna nyhetens behag och man tycker detta är härligt, fantastiskt och toppen. Vad spännande! Men så….. efter ett tag förstår man mer och mer vardagens tuffa och komplicerade verklighet och man kan då inte längre vara en ”blåögd” nykomling.
En kristen ledare på Taiwan frågade mig: ”Hur kan du vara så positiv?” Jag tog mig först en kort funderade innan jag svarade. ”Jag försöker se vardagens tuffa sanningar och våga möta den. Där, mitt i den verklighet, när jag ser längtan att förändra …. är jag positiv och vågar satsa med Hoppet och Framtiden som Gud har för oss alla, i varje situation ”.
Personen tyckte nog detta lät för enkelt. Men så är det för mig. Jag har ingen egen ny utarbetad ”Positivt tänkande” metod.

Jag ser mer och mer: Man kan hjälpa människor bäst när man inte bara lämnar dem (för de har för mycket problem), utan man kan se allt elände de lever i och samtidigt bygga upp något nytt tillsammans, på det hopp som finns för oss i Jesus Kristus. Rom 5:5 ringer i mig. Woooow, det funkar. Ingvar

Vädret

Tyfonen Lupid på väg in mot Taiwan gjorde 23e oktober en U-sväng och vi fick bara "vanligt” regn. Detta med väder och klimatförändringar är nu aktuellare än vanligt. Olika platser har utan tvekan olika klimat, som påverkar oss. Detta gäller också det andliga klimatet. Inte skall man skylla på klimatförändringar och vädret ”i ur och skur” men ….. att vara klädd för att passar olika väderleksklimat, även för de andliga, är ett måste.

För 2½ år sedan stod Missions Centrat i Litoushan färdigt, men myndigheterna gav inte, av olika orsaker, tillstånd att använda byggnaden. Ledarna i systerkyrka här på Taiwan (China Holiness Church) med Pastor Timothy i spetsen gav inte upp. De förstod att det rörde sig om andliga saker. De fick dessa 2½ åren 5 avslag (av olika skäl) men nu i måndags 091019 kom tillståndet. Församlingsrörelsen är nu överlyckliga och hoppas inom 1-2 månader färdigställa byggnaden. 2 Församlingar skall också använda den som deras möteslokal. Men Mission hamnar i centrum.
Lärdomen vi hade idag på Mission Sunday 2009 med var: Ge inte upp i MISSION. Ett nytt klimat är på väg. Tyfonen kan göra en U-sväng. Om inte, klär vi oss så vi kan jobba vidare också i tuffa andliga klimat. Ingvar

På Taiwan

Den senaste tiden har det blivit mycket arbete med Indien, Pakistan och Laos, men nu är jag, efter 3 timmars resa rakt österut, på Taiwan. Förhållandena här är materialistiskt mycket annorlunda än mot Sydasien. Men …. behovet av evangelium är det samma och gäller alla lika, oavsett om man lever i ett modernt höghus på Taiwan eller i en enkel lerhydda i Indien. Nu är klockan mycket och jag får berätta mer senare. God natt. Ingvar

Fråga! - Berätta!

Att bli beordrad: ”Dont`ask. Don`t Tell” (Fråga inte, säg inget) ….. måste vara fruktansvärt. Det påstås att Bill Clinton introducerade ”Don`t Ask. Don`t Tell”(fråga inte, säg inget - policyn) angående sexualitet i den amerikanska armén 1993. Jag skall inte debattera detta specifika område, men …... som själavårdare och missionär så ser jag, som helhet, att denna modellen skapar en fruktansvärd fångenskap. Visst väljer jag själv att begränsa:

1. Pga Integritet att inte alltid fråga vem som helst om vad som helst.
2. Pga Tystnadsplikt inte alltid säga allt jag vet.

Men, vilken underbar befrielse det är att, kunna komma till Pappa Gud och till varandra med alla våra 1.000 och 1 svåra frågor och vi kan berätta allt Gud och andra gjort i och för oss.

Tänk vilken förmån att gå på den bibliska vägen: "Be (fråga) så mycket vi kan! Berätta så mycket vi kan!" Ingvar