19 oktober 2016

Min första dag tillbaka i Ubon

Tillbaka i Ubon, mitt andra hem. Gott att vara nära min gubbe igen. Ingvar har gjort ett bra jobb att få vårt lilla hyresrum funktionerligt.

Vi bor på samma gata som Community Training Center. Efter bönen tillsammans med våra medarbetare hade jag ett par timmar för att lyssna till Rose som är teamledare för Child Safe Community (CSC). Tacksam för ärlighet, att hon vågar dela både det som varit tufft och det som är uppmuntrande framgångar. Projektet är ju ett pionjär projekt och så mycket hänger på att vandra med folket i området. Att inte köra över dem. Att lyssna och våga göra det ingen annan gjort. Att låta dem ta initiativ och pröva sina vingar och när det inte bär, vandra med dem upp på berget igen och utmana dem att pröva vingarna igen(tänker på metaforen: örnmamman).


Vi förlorade vår senaste medarbetare. Men jag är så tacksam för hur väl de jobbat på att älska henne att värna om henne och vi tror att en dag, hon kommer tillbaka.

En ny arbetare Art, som jobbat lite av och till med oss voluntärt när vi behövt en musiker. Nu prövar han sina vingar att jobba med att motivera barnen och hittar vägar för att använda musiken också som ett verktyg.

När Rose med team var i SriSaket hade vår kontakt person samlat många ledare från samhället, från byhuvudmän och kommunledare till chef över lokala marknaden. Alla vill de göra något för att skydda och stötta barnen och många hade initiativ.

På lunch var vi hela gänget iväg för att hitta mer svarta kläder. ACK!!

I eftermiddag har vi gått igenom en del ekonomiska frågor, Amporn och jag. I morgon har jag bokat tid med Lampuang som ju är vår arbetare med Livets Träd ( Tree of Life). Hon är så uppbokad med arbete ute i de nya församlingsplanteringarna. Hon är också en som känner insidan av vad som händer i landet och jag ser fram emot att höra vad hon har att dela.

Det här var lite om min första dag tillbaka i Ubon.

Kram Anna

16 oktober 2016

SPMs årsmöte 2016


Under 3 dagar har vi haft SPMs årsmöte på Juniper Tree i Dolphin Bay. Mycket  bra  och värdefullt Jonas Magnusson Götene levandegjorde Bibeln för oss

SPM har ett viktigt och växande mandat i Thailand. Inte minst nu i dessa tider med sorg efter kungens död. Gud själv kan ge alla en framtid och ett hopp.
  



V i tackar Gud för SPM. 

Tjäna Herren med stor glädje denna vecka.. Ingvar

13 oktober 2016

Bed för Thailand

Bed för Thailand. Kungen har just dött efter en längre tids sjukdom.Läs mer på: http://www.bangkokpost.com/

Det är utlyst ett sorge år då man skall bär svartvita kläder. Flera TV-stationer sänder program i svartvitt. Offentlig "chantings" är mer och mer hörda. Förra året (5 december) firades kungen med ett stort program:

Låt oss be för Thailand. För alla som nu saknas kungen, som deras far. Det är dags för alla fäder och farfäder att ta sin plats i familjerna. Be att många kommer att uppleva att Pappa Gud, vår himmelske Fader står ju här och väntar på mig ... att komma hem.


Ingvar

12 oktober 2016

My Track Record


                                                       
Det är viktigt att aldrig glömma att min Track Record (for good or for bad) kommer att tala hela livet. Även om jag inte tänker söka ett toppjobb i ett företag, kyrka, förening eller i politiken så skall vi aldrig tro att saker och ting som sagts och som gjorts i stridens hetta, som ett skämt eller i ensamhet kommer att tiga tyst.

Man kan försöka att rätta till sin Track Record med pengar (=mutor), försöker deleta hårddiskar, skylla på andra, starta om eller försöka springa ifrån verkligheten. Men dessa ”knep” kommer också in på min Track Record.
  • I ”världen” är det lätt att bli antingen ärad, eller halshuggen. Och ”världen” älskar att ”jaga” kärleksaffärer, pengar och alkohol/droger.
  • I Guds Rike finns en ”högre” väg som vi kan följa. 

När vi blir Jesu lärjungar så:
a) Får Gud ären för allt bra vi gjort’’
b) Och det finns en väg för allt som gått sönder: Den vägen innehåller omvändelse, ödmjukhet, förlåtelse, upprättelse och nåd.

Mycket kan sägas i ämnet My Track Record. Jag älskar orden i Jes 26:12

Många fler än vad  jag tror läser noga min Track Record ... även här i Ubon-Pakse. Ingvar 


10 oktober 2016

Resa som banar vag for andra.

                                     
Att knyta ihop Isaan (östra Thailand) och södra Laos känns bara bättre och bättre. Jag är nu på  andra sidan floden i Pakse och .....  känner pionjärandan växa i mig. 

Får man göra det? Får man tror att Gud har resurser och personer att expandera?

Ja jag tror det. På väg hit idag ringde det inom mig att göra denna pionjarresan är viktigt för andra. Man så att säga banar väg för andra. Pa fredag aker Jood och Pani till Ubon for traning.
Tack Gud att denna rese får betydelse för andra som kan komma utifran, men framför allt för folk i Ubon-Pakse att satsa på pionjärarbete
Jag mötte flera idag som berättade att ungomarna tänder nu och vill växa i sin tro och tjänst. Den stora bönen är att vi äldre inte hindrar eller ber dem vänta tills de är 50 plus eller så. Alla behövs nu. Ingvar
                                      

09 oktober 2016

Tugga pa Jes 26:12

   Vilket  löfte + + + sanning:

Herre
du ska ge oss frid,
för allt som vi har uträttat 
har du utfört åt oss.  
Jes 26:12

Woow ....... detta  gäller 
mig, 
mina medarbetare, 
mina medarbetares medarbetare 
mina .....

06 oktober 2016

... då börjar saker hända.

Livet har många kapitel. Inte minst för oss missionärer. 

Fas 1. De första 3-4 åren pa en ny plats känns allt nytt och spännande. Det är smekmånad. Gator, affärer, naturen, kulturer, kyrkan, maten, jobbet osv allt känns fantastiskt och spännande. ”Nyhetens behag” inspirerar. Och jag tror 100% på att: ”Jag har vad som krävs”. ”Jag måste jobba hårt och få in nya missionsmodeller”. Då skall det bli bra och Gud rike vaxer. 
 
Fas 2. Efter 4 år eller så känner man sig hemma. Smekmånaden är slut och vardagen tar över. Man börjar förstå att detta var lättare sagt än gjort. Verkligeheten för folket, på denna plats, är tuffare än vad jag först trodde. Jag inser att det viktigaste här på denna plats är inte min titel, min kapacitet, min insats och mina pengar. Det finns något mer, högre och djupare som krävs för en transformation i kyrka och i samhälle skall ske. Jag inser att jag har inte vad som krävs. Frågan kommer då: ”Är det bäst att jag ger upp?”

Men så kommer Fas 3 som en befrielse. Jag upptacker att det är Guds närvaro och Guds handlande som kan förändra innifrån. Även här. Jag hör igen orden från Gud själv:
Jag har ofta under mina år som missionär varit på ”hårda” platser, och där mitt i mötet mellan de nya utifrån och de lokala hört de nya utifrån säga:  
     Oh va fantastiskt det är här. Mate n, kläderna, musiken, samlingarna, naturen +++ allt          är så underbart”.                                    

De lokala skakar på huvudet och säger: 
       ”Vi lever inte i ett paradis. Vi lever i ett helvete. Kom ner till verkligheten. Kom in i vår 
       värld”.
      
Min ”learning experiance” är att det tar sin tid i Fas 1 och Fas 2 innan man kan hjärta till hjärta börja pulsera med Gud och de lokala. 

Igår kväll skrev jag, så här dags (22:00), ett E-Mail om barnens situation här i Isaan och södra Laos. Jag ställde mig vid fönstret och hörde ropen Hjälp. Jag började 22:15 gråta. Hur många barn och ungdomar försöker just nu somna i husen härintill, men vuxna kväll efter kväll gör övergrepp på dem? Oj vad jag önskar jag hör fel.

Gud det är din kraft och kärlek som behövs på denna plats. Direkt och genom oss.

You walk heart-to-heart with the people – I work heart-to-heart with the people.  
Då börjar saker hända.
      
Hjärtliga hälsningar fran Soi 11 Chayangkun Road Ubon genom Ingvar.