Varje katastrof är olika

Idag har jag åter besökt ett katastrofområde. Denna gång översvämningsområden i Bangkok tillsammans med Owe.

Återigen skakar det om där inne. Jag blir aldrig immun mot katastrofer. De berör mig alltid på djupet.

Vi jobbar nu på att få fram snabba och ”raka” rutiner för att bli mer och mer effektiva vid katastrofer. Men alla katastrofer är olika och någon enkel katastrof-manual är svårt att göra. Några fakta är säkert:

1. De fattiga drabbas alltid värst. Deras utgångsläge är oftast underifrån.
2. Att jobba med katastrofer på landsbygden och i städerna är olika.

3. Vid varje katastrof finns olika omständigheter och olika människor som drabbats, kräver olika typer av hjälp.

Men innerst inne är det samma för alla. Alla blir djupt chockade och skakade. Alla behöver de hjälp på olika sätt. Och alla behöver de tröst från människor och från …….all trösts Gud. En Pastor vi har jobbat med, talade om för oss att de delade ut mat. Efter några dagar mötte de åter de drabbade och då frågade de: Vem är ni som hjälper oss?

Idag hade vi ingen utdelning där vi var, men det pågår på andra platser. Tack ni som skänkt pengar för de drabbade i Thailand. Ingvar

Aktiverad nåd ....

Anna och jag är nu 2½ dag i (eller skall man säga under) det nya Juniper Tree i Pranburi, söder om Hua Hin. Här pågår denna helg SPMs årsmöte. Detta är en fin plats som vi kan rekommendera. http://www.juniper-tree.org/dolphin-bay.html Namnet Juniper Tree (=ginstbusken) kommer från 1 Konungaboken 19:4-

I morgon åker vi tillbaka upp till Bangkok och Anna åker vidare hem till Chiang Mai. Jag är kvar i Bangkok för att jobba på måndag med översvämningsarbetet.

Så lärde jag mig idag från gårdagens DAGEN att idag (sista lördagen i november) är det ”Köp inget-dagen”. DAGEN säger: I helgen drar julshoppingen igång på allvar - och det är lätt att ryckas med. Som motvikt "firas" Buy Nothing Day i morgon. En dag för eftertanke - inför de andra 364 dagarna.

Vi får också önska varandra: Ett Gott Nytt År, ….. inför det nya kyrkoåret som börjar i morgon, 1:a advent. Rubriken är ”Ett nådens år”. Överallt grips vi av behovet att Guds nåd. Inte bara den mänskliga nåden, som är mer lik blindhet, utan en äkta Guds nåd. Genom åren får vi alla massa nåd, som inte skall fastna i våra huvudet, utan ….. behöver mer och mer aktiveras i praktiken. För oss själva och för andra.

Vi har här en norsk pastor som har bibelstudierna. Han är duktig och ger oss en stor portion av den friska och färska nåden från Gud själv. Den behöver jag ..... aktiverad, detta nya (kyrko) missions år! Ingvar

....hitta glädjen i BanGLADesh.

Vi fick just nu Veckobrev Nr. 36 från EFK i Sverige. Och efter att själva jobbat i det landet över 13 år, är det uppmuntrande att läsa vad Thorine berättar:

På gång i världen med EFK.....
I skrivande stund befinner jag mej i Dhaka, Bangladesh, för att besöka en av våra partners i landet, World Concern Bangladesh(WCB). Än en gång slår det mig, vilka fantastiska människor Evangeliska Frikyrkan har hittat att samarbeta med!

Vi har de senaste dagarna suttit och utvärderat historien, det pågående arbete och planerat för framtiden. Det har varit så otroligt berikande samtal. Vad har vi gjort som varit bra? Vad behöver vi göra annorlunda? Hur kan vi på bästa sätt göra skillnad för fattiga människor i Bangladesh?

Här på plats i WCB finns kunskap, drömmar, verktyg och passion. Vi från Sverige kan bidra med stöd på olika sätt, med bön, med uppmuntran, med gemensam reflektion och fortbildning genom vårt regionkontor, och med ekonomiska resurser.

Här ser ni Fatema, och en av hennes döttrar. Hon är en av de kvinnor som finns med i WCBs arbete bland kvinnliga entreprenörer i Dhaka. Genom hjälp med att spara och låna pengar får dessa kvinnor chans att gå loss med sin företagsamhet, med den överlevnadsförmåga och det driv de har,
och kan få en inkomst.

En ny utveckling av det arbetet är att också ge utbildning inom flera områden som kvinnorna efterfrågat, t ex vatten och hälsa, hiv/aids, demokrati, gott ledarskap osv. En av dem mest angelägna frågorna man vill lära sej mer om är hur man skyddar och bevakar sina döttrars olika behov.

Fatema är glad och stolt över sina tre döttrar, och satsar hårt på att de alla ska gå i skola och lära sej mer om sitt egenvärde på olika sätt. Jag är tacksam över att ha fått möta henne idag, och glad och stolt över att vi som församlingar får chans att jobba vidare tillsammans med World Concern Bangladesh. Bed för deras ledare, Prodip D., som gör ett enormt arbete, och bed för Owe A. som är EFKs förlängda arm i Bangladesh. Varm hälsning från Thorine

Gläder mig för alla Bengaler och utlänningar, som hittar glädjen i Gud och i detta överbefolkade land BanGLADesh. Ingvar

Gud hjälper dem när morgonen gryr...

Igår gick mitt visum och arbetstillstånd ut. Innan dess hade jag fått flera bud att jag inte skulle hinna få myndigheternas godkännande innan utgången. Andra rykten om hur besvärligt allt är med visum surrade i luften. Ursäkterna var flera, översvämning, långsamma processer etc. Jag pratade med Far om detta. I går morse fick jag meddelandet att allt var godkänt och att dokumentet var på ingång. Vi fick sista kölappen för dagen på immigrations kontoret och vi var sista man ut därifrån. Men då hade jag visumet i handen.

Gud är trofast. Tänk vilken förmån att vara välkommen i landet, att ha ett visum och arbetstillstånd. Så det vara många: TACK Far, från mitt hjärta igår.

Kram Anna

Bless ....... min stad/samhälle/bygd

I går kväll möttes mer än 2 000 mitt i stan, vid Thapae Gate i Chiang Mai, ….. för att välsigna staden. Många hundra kom också förbi, stannade en stund och gick vidare. Det var fantastiskt med mycket härlig sång, bön och ….. gemenskap.

Mest jobbar vi ”hemma vid” i mindre sammanhang och då är det härligt att då och då att ha en stor Celebration för alla ….. mitt i stan och mitt bland folket. På vissa platser i våra missionsländer kan vi ha större Väckelsekampanjer och Helande möten, men på andra är det bättre att satsa på det lilla och ..... då & då ha större Celebrations eller Festivaler.

Anna och jag åkte hem i går kväll 22:30 från årets Bless Chiang Mai möte, mycket uppmuntrade. Men eftersom både stora eller små samlingar är lika viktiga och har samma värde är min bön:

Gud, låt mig också återvända från små samlingar lika salig, som från de stora. Ingvar

Mörkt ska bli ljust och ojämn mark ska bli jämn...

Tänk vad viktigt det är att man har ett mål, en vision att kämpa för. Livet blir annars väldigt dimmigt. Man kan ha väldigt allmänna mål, men det kan ge för mycket svängrum. Jag tänker på dem som inte har ett arbete att gå till, inga mål andra än att söka arbete. Arbetet med Tree of Life hamnade liksom i en dimma och pga av vissa omständigheter hade vi svårt för att se framåt. De enorma behoven finns där, voluntärer finns, medel finns, men ljuset från målet, som ger oss en tydlig inriktning fattades. Jag har nu varit tillbaka i Thailand i 7 veckor och nu först känns det som dimmorna börjar lätta och ljuset kan bryta igenom så att man kan se var man ska sätta ner foten. För många år sedan gav en gammal vän ordet fr Jesaja 42:16 ''De blinda ska jag leda på en väg som de inte känner(ojdå, hur svårt måste inte det vara, men inte svårt för Herden), på okända stigar ska jag föra dem fram, (ja, mycket av vår vandring med Tree of Life har varit okända stigar, men Herdens käpp och stav har varit där hela tiden), Jag skall göra mörkret framför dem till ljus (där är vi just nu) och det som är ojämnt till jämn mark( ja det är vår bön från NU!)Med andra ord, vi är så väldigt beroende av Herden, vi måste vara hack i häl med honom för den här vägen känner bara han.

Imorgon beslutar vi om nya mer ändamålsenliga lokaler för att kunna ha en öppen dörr direkt ut i samhället. Vi har också behov för plats för barnen när deras föräldrar kommer för att få hjälp, och vi vill försöka samla allt under ett och samma tak. Det ska jag berätta mer om sedan. NU behöver vi jämn mark!

Kram

Anna

Översvämning i Thailand

Stora delar av Thailand ligger just nu under vatten i de värsta översvämningar man någonsin upplevt. 26 provinser är översvämmande. Över 500 människor har dött så här långt. Nu gör EFK, som har medarbetare och partners på plats, en extra insamling genom Ge För Livet.

Och i den situation som Thailand med omnejd idag står i, är hjälpbehovet enormt. Ett par miljoner människor har fått sina hus vattendränkta, hundratusentals förlorat allt de äger och många tusen fabriker, företag och lagerlokaler ligger under vatten.

Och som vanligt i alla katastrofer, är det de fattiga som drabbas svårast.

Jag pratade just en timma med våra Evangeliska Frikyrkans medarbetare i Bangkok och de jobbar hårt dessa dagar. De är aktiva i hjälparbetet och vid gott mod trots mycket rykten och svåra omständigheter. Deras bostad är inte under vatten.

EFKs hemsida säger: Välkommen att ge via Bg 900-5588, ange "K702 Översvämningen i Thailand"eller ge 250 kr genom att SMS:a EFKTHAI till 72980.

Här i Chiang Mai har vi ingen översvämning nu men …… som områdesmissionär för EFKs arbete i Bangkok hoppas jag vi kan ställa upp för de fattigaste som drabbats där. Ingvar

111111

Idag 111111 har jag mött många barn och vuxna här i Rawalpindi och Islamabad. I en av samlingarna mötte vi ett 20 tal fattiga föräldrar och deras barn, som får stöd i ett EFK projekt. Vi samtalade om dagens datum 111111 och de önskade, trots deras fattiga situation, det viktigaste (Nr 1) i deras liv. De lyste upp och jag såg hopp i deras ögon. Vi kom fram till att det viktigaste i livet är att satsa på att ha Jesus som Herre i våra liv.

Tidigare idag, runt klockan 11, var vi några som var till en utsiktsplats över Islamabad och bad för huvudstaden och hela landet. Orden från 1 Tim 2:1 blev levande för oss:
”Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt.” Detta behöver verkligen denna huvudstad och detta land.

Jag sitter nu nästan 11 på kvällen på flygplatsen i Islamabad och ser tillbaka på en mycket intressant resa i Indien och Pakistan. Tror du mig inte ...... fråga Anders H.

Även om resan varit bra och värdefull , ser jag nu framemot att komma hem till Anna igen. Ingvar

Pakistan.....från insidan.

Efter 5 dagar i Pakistan grips jag åter av sanningen att:

På avstånd kan allt och alla verka farliga.
Men när man väl kommer närmare, möter man underbara människor.

Anders och jag har nu besökt 3 dagar Karachi med omnejd, 1 dag Lahore och nu 3 dagar Rawalpindi med omnejd. Tänk va många underbara människor som finns här, mitt i Pakistan.

Det är sant att Pakistan har enormt stora problem och mycket ser man skulle behöva förbättras betydligt. Och det snabbt.

Men vi besöker och samarbetar med människor som vill framåt och som vill förbättra detta hårt drabbade land. Varje gång jag besöker Pakistan känner jag ett enormt stort medlidande med folket här, som lever mitt i detta land. Ingvar

Satsa på fler Nationella!

Jag och Anders har just varit 4 dagar i Tsunami-området i södra Indien. När jag reser i olika missionsprojekt, hör jag tydligt en röst där inne, som manar: Satsa på fler nationella. Inte därför att de gör ett dåligt jobb, utan därför att de är enormt duktiga. Visst känns det bra att vara engagerad själv men;

1) Att bygga upp ett förtroende för de nationella

2) Att uppmuntra dem

3) Att träna de som tränar andra.

Flera av oss var mycket aktiva efter Tsunamikatastrofen 26e Dec 2004 både i Thailand och här i Indien. Nu besöker jag för 3e gången området i Sydindien. Drabbade fick mat, vård, vatten, båtar, fiskenät, hus osv. Och de är evigt tacksamma för detta. Men den största effekten/resultatet är att folk fick nytt mod, och ….. en ny tro på framtiden.

Förr bodde de på temporära och farliga platser, (nästan rotlösa på sandstranden) men nu bor de 1141 familjerna vi var med och hjälpte med en ny bostad på säker mark, som de själva äger. De har inte bara blivit rehabiliterade, till sitt tidigare läge, utan till en ny säkrare plats. Bara 500 meter in på land. Så de kan fortsätta vara fiskare.

EFICORs personal hjälpte dem att få nytt hopp och en ny bättre framtid. Det syns tydligt. De nationellas arbetarenas kapacitet, karaktär och värderingar har smittat av sig och …. lyft hela samhällen. Det har jag sett med egna ögon.Så tillsammans, med de nationella i spetsen, ger bäst resultat. Ingvar

Katastrofarbete.... vad hände sedan?

Evaluering av tidigare arbete är ju riktigt trevligt. Alla är så enormt tacksamma. Anders H. och jag har haft 3 givande dagar med EFICOR, som vi sedan 2005 har haft 2 större katastrof projekt med.

Efter Tsunamin 26 dec 2004 var vi engagerade i relief och rehabilitering i Indien och i Thailand. Igår besökte Anders och jag MGR Thitu byn. Vilken förändring sedan jag besökte MGR Thitu byn januari 2005 och september 2005. Va bra vi ställde upp! 2 EFICOR ledare sa: Detta arbete var mycket väl värt allt besvär. Och jag instämmer till 100%.

Visste du att ordet Tsunami kommer av det japanska ordet 津波, tsunami ="hamnvåg".

Alla vi möter har en unik berättrelse och ..... jag är glad vi kan vara en del i den.

Enligt indiska tidningar föddes världens 7 miljarde människan den 31e oktober. Och enligt indiska tidningar var den människan en ”UP vala”. Nargis föddes utanför Lucknow.

Sitter just nu på ett Internet Café. Får skriva mer senare. Ingvar