And .... Jesus showed up.

Det finns ett utryckt på engelska jag gillar: And... Jesus showed up. Toppen när Jesus blir synlig. Han är ju med oss alla dagar, men ...... nog finns det tillfällen vi inte märker att han är med oss. Problemet är inte att han inte är där, men att vi lever; med ögonbindlar. Och tror att vi kan fixa det utan hans hjälp.

I söndags när vi hade Celebrating Together kom omkring 70 till Välsignelse Restaurangen. Några var buddister. Och Jesus var där. Inte bara i ett drama, som var mycket talande.

 

 

Vi kände hans närvaro och tilltall hela tiden. Ett tecken var att folk inte ville gå hem.

Vi försöker hitta nya vägar. Vägen är samma men uttrycksätten mer fria. Mer naturliga för dagens Thai. En ung dam dansade också Balett till en lovsång. Mycket talande. Hon strålar ut en stor Jesusglädje.

När jag för 2 veckor sedan mötte Victor och Solevi i Bangkok gick vi längst Sukhumvit gatan och jag frågade Victor: Hur skall vi nå dessa människor med evangelium?

Han svarade: This needs a complete new way of working.

Så vi jobbar vidare med att var-vi-än-är förväntar vi oss att Jesus skall vara synlig. Även mitt på resturangen, mitt i samhället, mitt i mina problem och .... mitt i min glädje. Ingvar

Mors Dag

Idag (på Sv Mors dag) har våra barn grattat sin mamma. Trevligt.

Jag har idag tänkt på att ibland begränsar vi mamma och pappa rollen till att bara vara relation med våra biologiska barn och barnbarn. Men detta är inte helhetsbilden. Också är det många som inte har biologiska barn eller barnbarn men har många andliga barn.

Sanningen är den att vi alla kan ha andliga barn och barnbarn. När jag växte upp välsignade mina föräldrar mig mycket, men även andra vuxna omkring mig betydde mycket, en del av dem var ensamstående. Vi kan vara "morsor och farsor på stan" och på många olika sätt vägleda andra. Oavsett ålder.

När jag skriver detta märker jag att jag får ett rungande Amen från himmelen. Guds Ord talar om att vi skall vara föredömen och exempel för andra.

Hur många andliga barn och barnbarn har mor Anna .... och jag far Ingvar? Inte vet vi och inte vill vi veta siffran heller. Men ... ett är säkert: I denna vår värld behövs andliga föräldrar mer och mer. Ingvar  

66,720,153 människor +++

Ja vi mår bra, vi älskar folket i Thailand och ber att allt som nu "skakar" kommer att dra folk till den levande Guden, även just nu när det är utegångsförbud från 22:00 till 05:00.

Be att Guds frid komma in, som en mäktig våg. Tack för att du ber för oss 66,720,153 (2011) plus plus plus. Ingvar

Vår familj växer.

Jag kom hem kl 02.00 på natten efter en hel dag sittande i buss, i styrelse sammanträde och 4+  timmar  till i buss tillbaka hem. Man  kan nog säga att kroppen och själen bara längtade efter ro och kämpade tappert mot att behöva gå till gudstjänst, om jag ska vara ärlig. Men jag har en entusiast till man. Så  motvilligt går jag med på att möta en ny grupp av människor. Vi fann att den kyrkan hade sitt möte klockan 14.00. Snabbt beslutar vi ett återbesök till en annan kyrka. Mötet hade börjat och det var mest barn och ungdomar och koreaner. 
Vi lämnade efter kyrklunchen med en känsla av att familjen växt. Den genuina värme vi mötte bland de koreanska vännerna och som vi mött hos de andra små församlingarna som startats av koreaner ger mig en önskan att fördjupa vänskapen. Kanske kan vi mötas i bön eller hitta ett annat forum.

Tyvärr har det i mission snarare blivit murar som byggts emellan oss.Vi från Europa har en helt annan syn på mission och tror kanske ibland att vi är bäst.  Å ena sidan har vi svårt att förstå deras sätt att bedriva mission. Ofta kritiseras de för oseriösa metoder, mycket som har med pengar och fårastöld att göra. Å andra sidan och förstår vi  inte deras bakgrund av påtryckningar hemifrån som tvingar dem att prestera under tidspress. Att bygga en kyrka och ha en församling inom ett par år annars kallas du hem. Om man då ska tillägga att de ska behärska lokala språket oxå så måste de prestera det omöjliga.  Men det som byggt murar oss emellan har orsaker från båda hållen.
Jag finner ofta från vår europeiska sida, att vi i vårt högmod dömmer.
Jag tror mig förstå att de ofta pga av svaghet i engelska, känner sig i underläge i internationella  sammanhang och att de känner av vår nedlåtande kritiserande attityd. Hur ska vi då kan mötas och dela med oss till varandra och kunna stärka varandra.
Jag tror att vi i denna tiden måste nätverka mer. Vi behöver varandra som missioner, missionärer och tror att riva murar emellan oss är gott!! Igår blev vår familj plötsligt större. Vi blev rikare och våra hjärtan var berörda av deras värme.
Kram Anna

Ett påstående om åren 60-80

En person påstod att han såg mer hända runt sig mellan 60-80 än mellan 40-60. Jag har funderat på det påståendet. Om det är sant att vår egen styrka är det största hindret i Guds rikes tillväxt, så .... måste det vara sant att:

Jag kan göra mer i Guds Rike när jag är mellan 60-80 än mellan 40-60,
1) ..... för då är jag svagare. Och Gud kan vara starkare.

2) ..... för då behöver jag samarbeta och träna andra. Och andra kan vara starkare.  

Häromdagen såg jag denna videon 2,35 minuter lång:
https://www.youtube.com/watch?v=ctRoJaHu0z0 
Den handlar om att vara Multipliers eller att vara Diminishers.

I Guds rike finns det sanningar som vi har svårt att fatta. Det finns paradoxer som vi inte förstår. Jag fattar inte heller hur dessa ord jag nu skriver kommer kan hamna framför dig. Och att du kan kolla samma video 1000 mil bort.  

Men jag skriver ändå och tror att Gud skall välsigna dig. Ingvar

Trumpeten ljuder!

Igår "ljöd-en-trumpet" från Bangkok ..... och flera grupper i Thailand har idag mötts mellan 11:00-13:00 för att be. Vi var 8 från Thailand, Singapore, USA och Sverige som möttes idag och bad i The Community (Traning) Centre.

Orsaken till Trumpet fanfaren från Bangkok var att vi som Guds folk har ett uppdrag just nu, mitt i jordbävningar, flera stora buddistisk helgdagar och mitt i en alvarlig politiska situationen..... att komma inför Guds tron och be för landet.

Vi har regelbundna samlingar, men också .... då trumpernen ljuder. När allt skakar .... kan det kännas oroligt. Men vi kände idag Guds närvaro och Gud påminde oss om många löften och tilltal, bl a: Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. Hebr 12:28

Bed för Thailands nye Acting Prime Minister som tillträdde 7 May 2014.

Acting Prime Minister of Thailand  (7 May 2014 -   )

                                          Mr Niwatthamrong Boonsongpaisan

Framför allt behövs nu i Thailand freds-stiftare och bro-byggare som kan förena och inte splittra. Ingvar 

Samtal ....... som inspirerar

I torsdags åkte jag till Bangkok för att möta Victor & Solevi J. Trevligt att möta dem 3 timmar och samtala om hur vi snabbare kan plantera nya församlingar. Timmarna blev mycket givande. På nattbussen hem till Ubon reflekterade jag över allt vi hann samtala om. Flera saker om församlingsgrundande blev tydligare för mig:

1. Att få tag på rätta metoden/strategin kan hjälpa, men .....

2. Att ha kunskaper och erfarenheter hjälper, men detta måste komma i rätt förhållande till att det är Guds rike vi bygger. Inte vårt. Och ..... Guds ord är inte till för att bevisa att jag har rätt.

Det viktigaste är:

3. Att det är Gud som bygger sin församling. Han kan beröra andra som han berört mig. Han talar till andra som han talar till mig. Vi alla som väljer att följa Jesus har samma löften. Även för de nya, de svaga och ...... de som är fattiga.

Guds ord och löften gäller inte bara oss "mogna" ledare. De har också fått en hjälpare, en advokat och 1000 tals löften.

Trevligt och inspirerande att möta andra som ser upp till de nykristna. Ingvar

 

De största

De minsta är de största i Guds Rike. Visst har vi ibland lite svårt för denna tanke. Men där vi arbetar är det så totalt i kollisionskurs med kulturen. Men när Guds Rikets värderingar får en chans så kan man känna himlen på jorden mitt i smuts och fattigdom. Rättare sagt Gud ger sig till känna igenom dem.
Idag när jag var på besök utanför Lamphun, kom dit vid 11 tiden efter att ha snurrat 1 timma runt stan när jag försökte följa olika vägbeskrivingar. Detta är inte mina vänners starka sida. Nästa gång blir det GPS. Så står hon där med sitt stora leende och glittrande ögon och säger: Du kom!! Vi har väntat länge. Hon hade valt sin finaste klänning. Vi satte oss vi ett bord i den nya noodle shopen, och hon berättar att hon nu går i kyrkan varje söndag. Och att hon har frid där inne. Det bråkar inte längre i huvudet. Förut blev jag arg och gjorde dumma saker. Nu är det lugnt. Pooh är kanske 30 år men bara ca 5 i sin tanke och emotionellt. Pat som är den lilla ''herden'' i sammanhanget säger att Pooh pekade på almanackan och sa att den 6e kommer hon(det var alltså jag det) hon bara visste.
Kom nu så ska vi gå till dom andra säger hon och tar mig i handen. Så går vi in bland husen för att be till Jesus med dom som vill. Jo så ska vi förstås ta kort, det är jätteviktigt.
Om nu Gud vill vara deras vän och inte skäms för det, ska då inte vi?  En dag ska det bli uppenbart vem som är störst.
Kram
Anna

''Allt som kan skaka.....''

Är på ''återbesök'' till Chiang Mai och min resa hit har varit lite annorlunda.
Det började med att mitt flyg var ändrat utan att meddela. Det innebar att jag kom fram sent.
Väl framme vid Prapas Court där jag skulle bo. Hade de lämnat ut fel nyckel till vakten. Så där står man kl 23.00 och försöker tänka kallt, vad gör man nu då. Närmaste hotell har blivit allt snuskigare, dit går jag inte, Ingvar avråder per telefon. Sms'ar Lisette Gabre den enda av min vänskaps krets i CM som garanterat är vaken. Det var så skönt att bli upplockad. Vi hade haft en plan att mötas under söndagen så det passade bra. Vi fick halva natten på oss att prata och en lång sen frukost fram till lunch. Gott. Efter att ha flyttat dit jag skulle, fortsatte dagen i samtal och jag är förundrad över Guds trofasthet mot dem som varit speciellt utsatta i och med vår flytt till Ubon.
Lampuang sa: Jag lever nu i förtröstan på att Gud ska förse, en dag i taget, inte år, inte månad, utan en dag i taget. Och Gud är trofast. Han håller att luta sig mot.
Så skulle jag möta några av våra närmaste vänner under tidigare år som också är på besök i CM. De valde kl 4 i den största och nyaste shopping centrat i stan. Klockan började närma sig 6 och vi bad tillsammans på kafe'et där vi satt. Vi sa amen kramade om varandra och började gå mot rulltrappan när vi började känna skakningarna i golvet. Plötsligt hör vi ett brak och folk börjar skrikande springa mot utgången. Vi är tusentals som skärrade tar oss ut och ställer oss på säkert avstånd och väntar, blir det mer?? Jag lämnar platsen och väljer äta min kvällsmat i ett enplan hus, av någon anledning ;-)
Väl 'hemma' skakar det till igen ett par gånger, men nu börjar man undra om det bara är i mitt huvud?
Imorgon tar jag MCn till Lamphun för att träffa några fler av 'de minsta'. Så jag återkommer.
Kram Anna

Daniel, God Bless You ... från missionsfältet.

All välsignelse önskar vi över dig Daniel i ditt nya uppdrag som Missionsdirektor i EFK.

 http://www.dagen.se/nyheter/daniel-norburg-vald-till-missionsdirektor/ 

http://www.efk.se/om-efk/kontakt/pressrum/nyhetsarkiv/aktuellt/2014-05-02-daniel-norburg-vald-till-missionsdirektor-for-efk.html#.U2PmuYM2d-c.facebook=undefined

Som både medlem och som missionär i Evangeliska Frikyrkan i Sverige gläder jag mig att vi på olika sätt tillsammans kan vara, kan göra och kan träna andra som tränar andra som ......

Var välsignad från första dagen som Missionsdirektor i EFK. Vi ber för dig. Missionshälsningar från Asien. Ingvar