Hade förmånen idag att få vara tillsammans med ungdomarna som kommer till kyrkan. 8 st varav 4 från ett statligt skolinternat. Det är så stort när dessa ungdomar får uppleva att Jesus verkligen är intresserad av dem. Nästan alla av dessa 'ungar' ha övergetts av föräldrar eller bara skickats till någon släkting från tidig ålder.
När jag sedan tittar på församlingen tror ja inte det finns en enda vuxen heller, som växt upp i en trygg familj. Så ibland blir det en 'overload' av behov när vi möts. Men Gud är tillräcklig för alla. Guds nåd är också tillräcklig för alla, inte bara det, Gud är mer än tillräcklig men ibland stirrar vi oss blinda på bördorna och har svårt att hitta friden mitt i kaoset.
Idag när gudstjänsten var över och det är liv i luckan överallt i lokalen, tittade jag ut över röran och tänkte: Var är min plats nu? Jag tog min kopp kaffe och satte mig ner vi ett tomt bord och skickade en telegram-bön till Gud. Jag sätter mig här i ditt knä, omsluten av Din frid och omsluten av din kärlek. Har du något uppdrag för mig nu?
Så kom mitt nästa uppdrag.
Det är skönt att vi har ett team med olika gåvor, och många tjänstevilliga händer för de praktiska. Och min bön är att vi alla ska finna vår plats i Guds knä och utifrån denna plats i kärlek och frid tjäna utan att kämpa mot varandra utan sida-vid-sida.
Som vårt motto är : Sida-vid-Sida når vi längre !! 
