Från Landsbygden till Städerna

Mycket av missionsarbete i Asien har skett på landsbygden. Men nu flyttar stora folkmassor in i städerna.
I fredags mötte jag 4 ”Chauri Chaura flickor” som kom som barn, fick utbildning på landsbygden men nu, som vuxna står på egna ben och är lärare för fattiga barn i huvudstaden. De har alla fått stöd från EFKs Barnhjälp och uttryckte, för mig, tydligt sin stora tacksamhet för den hjälp de fått. Har du stött dem: Var stolt. Det lönade sig att ställa upp!
I går besökte jag ett projekt som hjälper de som bor längs järnvägen. Dessa barn hade bara gått i förskola 2 veckor och har mycket att lära. Men ivern att lära, var det inget fel på.
Idag deltog jag i en liten församling som finns mitt i medelklassen. Där fanns också många inflyttade. De har bra jobb, men hade andra behov.

Många i Asien klarar utmärkt flytten in till städerna och hittar jobb, bostad, skolor, vänner osv., men andra (alltför många) behöver hjälp att passa in en helt ny värld. Vi behöver satsa både på landsbygden och städerna dessa dagar. Ingvar

Ingvar i Indien

Jag skriver nu från Delhi i Indien, på min första internationella resa ensam efter MC olyckan i januari. 2 veckors arbete i Indien och Pakistan ligger nu framför. Att börja resa igen har 2 sidor:

• Att hinna med allt före avresa, säga ”hej då” till Anna och va osäker på hur man skall orka göra allt bland alla behov …. det är jobbigt.
  
• Att, som idag, va engagerad med den nationella i projekten och uppleva att man kan var med och förändra så mångas liv och ge Hopp …. det är fantastiskt.
  

Sedan vi kom landvägen från Europa till Delhi 2 December 1973 har vi varit med om mycket jobbit men ännu mycket mer fantastiskt. Allt blandat. Vi har bott på många platser och arbetat med många olika människor. Allt har inte varit lätt. Att möta människor med stora behov, som säger HJÄLP MIG kan först kännas skrämmande. Men, med Guds hjälp, en stor portion Guds nåd och tillsammans med de nationella, så blir man trots allt glad av att deltag i vanliga människors vardag på gräsrotsnivå.
Tacksam för förbön för mig fram till den 9e september. Bed också för Anna dessa 2 veckor. Ingvar

Roligast men...vem sa att det skulle vara lätt?

Ingvar brukar säga att han har världens bästa, eller roligaste jobb. Det skulle kunna vara lätt att tro att det är för att det är så mysigt och spännande med alla resor och nya människor o.dyl. Roligt kanske, men inte lätt. Nu har vi vinkat av Ingvar igen. Hans första långresa i jobbet efter olyckan. Denna gången är vi ännu mer medvetna om att livet är kort, och att vår tid ligger i Guds händer. Avstånden, riskerna, konsten att hantera det oförutsägbara och okontrollerbara, ställer stora krav på oss mentalt. Både för den som är kvar hemma och för den som är på resa. Det känns som att Pakistan resan kräver mer förböner för varje år som går.

Jakob(3) som satt i sin bilstol i bilen idag sa till morfar; Morfar sätta fast(bältet)! Just då formades en bön inom mig inför Ingvars Indien och Pakistan resa; ''Far, vi sätter oss nu i din bilstol(famn), slå dina armar runt oss som ett säkerhetsbälte.'' Då känns det som tryggheten landar inom mig igen.

Min oro hjälper inte varken Ingvar eller mig. Oron kan inte bevara Ingvar. Så jag beslutar mig för att förtrösta på honom som har allt under kontroll.

Tack för förböner

Anna

På fotot: Mariam och Phil förbereder barnen på hur det blir att flyga till Kambodja i morgon.

Tisdagen 25e Aug 2009

Jag undrar hur många visum jag sökt under våra 37 åren i Asien? På de flesta ambassader och immigrationsmyndigheter får man ett väl bemötande. Men, den absolut svåraste platsen att söka visum är utan tvekan Pakistan Ambassaden i Bangkok. I fjol tog det 6 månader att få ett 14 dagars visum. I fredags hade de många frågor på min nya ansökan. Men idag när passet kom tillbaka till mig, var ett Pakistan visum instämplat. Så nu har jag gått tillbaka till min Resplan A som innehåller:
Delhi 27 aug - 2 Sept
Pakistan 2 - 9 Sept
“God Bless Pakistan” och tacksam för era förböner för mig.

Och i eftermiddag var jag på styrelsemöte på The Well Member Care Project. Mycket spännande, intressant och ….. även läkande att va med i detta viktiga medlemsomsorgsarbete i Asien. Att vara enda icke-amerikan och representera många andra nationaliteter känns utmanande. Det är verkligen ett bra arbete. Gå in och kolla på: http://www.thewellcm.com/ Nej, nu är klockan mycket och jag måste hem. Vi har nu sista kvällen med Mariam, Phil, Jakob och Mika innan jag åker till Indien och de till Kambodja. Ingvar

Λαός & اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان & มูลนิธิศูนย์พักพิงใจ

Det greekiska ordet λαός (lah-os') laos finns omkring 140 ggr i Nya Testamentet och betyder folk. Idag på Khmu mötet här i Chaing Mai med folk från Laos så läste Pastor Sion ett brev från Laos. Innehållet berörde oss alla, men skrämde ingen från att hänge sig att studera Guds Ord och förbereda sig för tjänst för ”laos”(folket) i Laos.

Jag ansökte förra veckan för ett få ett visum till اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان = Islamiska Republiken Pakistan. Men …. de kräver alla möjliga dokument, så det kommer att ta lång tid. Förra året tog det 6 månader. Mitt besök till ”Det heliga landet” (=Pakistan) får vänta.

Men imorgon skall jag, plus 2 andra, till มูลนิธิศูนย์พักพิงใจ = Pakpingjai = ”en plats att vila sitt hjärta” i Phayao. Där finns onk 200 barn som EFK stöder.

Ja det är gott att mitt i vardagen och mitt i alla olika språk kunna finna vila för sitt hjärta. Och "Hjärta till Hjärta" språket funkar över allt. Ingvar

30 dagars BÖN 22 aug - 20 sept.

Under 30 dagar (22 aug - 20 sept) förenas miljoner kristna ut över världen i en gemensam internationell bönerörelse med syfte att visa 1,5 miljoner muslimer Guds kärlek, nåd och sanning genom förbön. Denna speciella bönesatsning har pågått sedan april 1992 under muslimernas fastemånaden Ramadan.
Se mer under: http://www.30-days.net/islam/the-last-of-the-unreached/

Vi har levt många år bland muslimer och ..... vi tror bön inte har några gränser och gör det möjligt att Jesu frid och uppståndelsekraft skall röra vid dem, var de än är i världen. Ingvar och Anna

Friskförklarad och Visum

”Du behöver inte träffa mig igen” sa läkare på RAM till mig idag. Överlycklig svarade jag, med ett leende: ”Jag vill inte heller träffa dig igen”. Han förstod vad jag menade. Jag tackade honom från djupet av mitt hjärta för allt han gjort för mig och gick ut: Friskförklarad.

Jag åkte från sjukhuset överlycklig och jobbade vidare. Idag behövde jag göra planering för mina och andras missionsarbetares resor, in i olika länder i Asien. Visum och arbetstillstånd behövs, men när blir de godkända? Man kan oroas och få ”magknip” över hur detta skall lösas. Men så öppnas dörrarna och man ser hur kallelsen, behoven, Guds ledning och mångas iver att samarbeta – allt samverkar. Och … när man kommer fram, märker man hur människor har bett och väntat på vår ankomst. Spännande att vara bönesvaret. Då blir man glad att man inte gav upp. Ingvar