Från Landsbygden till Städerna

Mycket av missionsarbete i Asien har skett på landsbygden. Men nu flyttar stora folkmassor in i städerna.
I fredags mötte jag 4 ”Chauri Chaura flickor” som kom som barn, fick utbildning på landsbygden men nu, som vuxna står på egna ben och är lärare för fattiga barn i huvudstaden. De har alla fått stöd från EFKs Barnhjälp och uttryckte, för mig, tydligt sin stora tacksamhet för den hjälp de fått. Har du stött dem: Var stolt. Det lönade sig att ställa upp!
I går besökte jag ett projekt som hjälper de som bor längs järnvägen. Dessa barn hade bara gått i förskola 2 veckor och har mycket att lära. Men ivern att lära, var det inget fel på.
Idag deltog jag i en liten församling som finns mitt i medelklassen. Där fanns också många inflyttade. De har bra jobb, men hade andra behov.

Många i Asien klarar utmärkt flytten in till städerna och hittar jobb, bostad, skolor, vänner osv., men andra (alltför många) behöver hjälp att passa in en helt ny värld. Vi behöver satsa både på landsbygden och städerna dessa dagar. Ingvar

Ingvar i Indien

Jag skriver nu från Delhi i Indien, på min första internationella resa ensam efter MC olyckan i januari. 2 veckors arbete i Indien och Pakistan ligger nu framför. Att börja resa igen har 2 sidor:

• Att hinna med allt före avresa, säga ”hej då” till Anna och va osäker på hur man skall orka göra allt bland alla behov …. det är jobbigt.
  
• Att, som idag, va engagerad med den nationella i projekten och uppleva att man kan var med och förändra så mångas liv och ge Hopp …. det är fantastiskt.
  

Sedan vi kom landvägen från Europa till Delhi 2 December 1973 har vi varit med om mycket jobbit men ännu mycket mer fantastiskt. Allt blandat. Vi har bott på många platser och arbetat med många olika människor. Allt har inte varit lätt. Att möta människor med stora behov, som säger HJÄLP MIG kan först kännas skrämmande. Men, med Guds hjälp, en stor portion Guds nåd och tillsammans med de nationella, så blir man trots allt glad av att deltag i vanliga människors vardag på gräsrotsnivå.
Tacksam för förbön för mig fram till den 9e september. Bed också för Anna dessa 2 veckor. Ingvar

Roligast men...vem sa att det skulle vara lätt?

Ingvar brukar säga att han har världens bästa, eller roligaste jobb. Det skulle kunna vara lätt att tro att det är för att det är så mysigt och spännande med alla resor och nya människor o.dyl. Roligt kanske, men inte lätt. Nu har vi vinkat av Ingvar igen. Hans första långresa i jobbet efter olyckan. Denna gången är vi ännu mer medvetna om att livet är kort, och att vår tid ligger i Guds händer. Avstånden, riskerna, konsten att hantera det oförutsägbara och okontrollerbara, ställer stora krav på oss mentalt. Både för den som är kvar hemma och för den som är på resa. Det känns som att Pakistan resan kräver mer förböner för varje år som går.

Jakob(3) som satt i sin bilstol i bilen idag sa till morfar; Morfar sätta fast(bältet)! Just då formades en bön inom mig inför Ingvars Indien och Pakistan resa; ''Far, vi sätter oss nu i din bilstol(famn), slå dina armar runt oss som ett säkerhetsbälte.'' Då känns det som tryggheten landar inom mig igen.

Min oro hjälper inte varken Ingvar eller mig. Oron kan inte bevara Ingvar. Så jag beslutar mig för att förtrösta på honom som har allt under kontroll.

Tack för förböner

Anna

På fotot: Mariam och Phil förbereder barnen på hur det blir att flyga till Kambodja i morgon.

Tisdagen 25e Aug 2009

Jag undrar hur många visum jag sökt under våra 37 åren i Asien? På de flesta ambassader och immigrationsmyndigheter får man ett väl bemötande. Men, den absolut svåraste platsen att söka visum är utan tvekan Pakistan Ambassaden i Bangkok. I fjol tog det 6 månader att få ett 14 dagars visum. I fredags hade de många frågor på min nya ansökan. Men idag när passet kom tillbaka till mig, var ett Pakistan visum instämplat. Så nu har jag gått tillbaka till min Resplan A som innehåller:
Delhi 27 aug - 2 Sept
Pakistan 2 - 9 Sept
“God Bless Pakistan” och tacksam för era förböner för mig.

Och i eftermiddag var jag på styrelsemöte på The Well Member Care Project. Mycket spännande, intressant och ….. även läkande att va med i detta viktiga medlemsomsorgsarbete i Asien. Att vara enda icke-amerikan och representera många andra nationaliteter känns utmanande. Det är verkligen ett bra arbete. Gå in och kolla på: http://www.thewellcm.com/ Nej, nu är klockan mycket och jag måste hem. Vi har nu sista kvällen med Mariam, Phil, Jakob och Mika innan jag åker till Indien och de till Kambodja. Ingvar

Λαός & اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان & มูลนิธิศูนย์พักพิงใจ

Det greekiska ordet λαός (lah-os') laos finns omkring 140 ggr i Nya Testamentet och betyder folk. Idag på Khmu mötet här i Chaing Mai med folk från Laos så läste Pastor Sion ett brev från Laos. Innehållet berörde oss alla, men skrämde ingen från att hänge sig att studera Guds Ord och förbereda sig för tjänst för ”laos”(folket) i Laos.

Jag ansökte förra veckan för ett få ett visum till اسلامی ﺟﻤﻬﻭرﻳہ پاکستان = Islamiska Republiken Pakistan. Men …. de kräver alla möjliga dokument, så det kommer att ta lång tid. Förra året tog det 6 månader. Mitt besök till ”Det heliga landet” (=Pakistan) får vänta.

Men imorgon skall jag, plus 2 andra, till มูลนิธิศูนย์พักพิงใจ = Pakpingjai = ”en plats att vila sitt hjärta” i Phayao. Där finns onk 200 barn som EFK stöder.

Ja det är gott att mitt i vardagen och mitt i alla olika språk kunna finna vila för sitt hjärta. Och "Hjärta till Hjärta" språket funkar över allt. Ingvar

30 dagars BÖN 22 aug - 20 sept.

Under 30 dagar (22 aug - 20 sept) förenas miljoner kristna ut över världen i en gemensam internationell bönerörelse med syfte att visa 1,5 miljoner muslimer Guds kärlek, nåd och sanning genom förbön. Denna speciella bönesatsning har pågått sedan april 1992 under muslimernas fastemånaden Ramadan.
Se mer under: http://www.30-days.net/islam/the-last-of-the-unreached/

Vi har levt många år bland muslimer och ..... vi tror bön inte har några gränser och gör det möjligt att Jesu frid och uppståndelsekraft skall röra vid dem, var de än är i världen. Ingvar och Anna

Friskförklarad och Visum

”Du behöver inte träffa mig igen” sa läkare på RAM till mig idag. Överlycklig svarade jag, med ett leende: ”Jag vill inte heller träffa dig igen”. Han förstod vad jag menade. Jag tackade honom från djupet av mitt hjärta för allt han gjort för mig och gick ut: Friskförklarad.

Jag åkte från sjukhuset överlycklig och jobbade vidare. Idag behövde jag göra planering för mina och andras missionsarbetares resor, in i olika länder i Asien. Visum och arbetstillstånd behövs, men när blir de godkända? Man kan oroas och få ”magknip” över hur detta skall lösas. Men så öppnas dörrarna och man ser hur kallelsen, behoven, Guds ledning och mångas iver att samarbeta – allt samverkar. Och … när man kommer fram, märker man hur människor har bett och väntat på vår ankomst. Spännande att vara bönesvaret. Då blir man glad att man inte gav upp. Ingvar

Ett åskväder och O store Gud

Det påstås att: ”Carl Boberg skrev 1885 ner orden på sången ”O store Gud…” på väg hem efter ett åskoväder på Oknö, Mönsterås, på Sveriges sydostkust.”
Nu är den en älskad sång ut över hela världen. Den sjungs med hjärtats inlevelse i små enkla bykyrkor i Indien, som stora katedraler i USA. Ikväll också här i Chiang Mai:

O store Gud, när jag den värld beskådar, Som du har skapat med ditt allmaktsord, Hur där din visdom leder livets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord.
Kör
Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud O store Gud, Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! O store Gud!

Tänk att ett åskväder 1885 föranledde att miljoner över hela världen har blivit välsignade, också många i kväll här i Chiang Mai. Ingvar

Tillbaka i arbetet i Asien

Efter en bra sommar känns det bra att åter börja arbeta på plats här i Asien med de 5 länderna som jag är områdesmissionär för. Ibland känns det som det skulle räcka att ha bara ett av dem, men samtidigt njuter jag av att va mitt uppe i mångfalden.
Mycket svåra katastrofer, svårigheter och förföljelser får jag del av, men också många positiva och glada nyheter. Allt behövs, på olika sätt bearbetas. Till exempel idag när en Pastor från Pakistan ringde och var förtvivlad. Mycket problem! Utmaningen blir: Hur kan jag uppmuntra och hjälpa de kristna i Pakistan?
Eller för Taiwan efter tyfonen Morakot. Att söka vägar att hjälpa andra ... är lättare sagt än gjort. Men arbetet går framåt och mycket händer. Missionsarbete är spännande. Jag stortrivs på jobbet. Att vara Guds medarbetare... på detta sätt och ... trivas, får man det? Ingvar

BORTA bra, men HEMMA bäst!

Tänk vad underbart det är att komma hem. Att ha något man kallar hem, slott, koja eller mitt emellan, hyrd eller 'egen-egen' är ett grundläggande behov för oss människor. Våra barn brukade lägga till: "Där föräldrarna är, där är hemma".

I sommar har vi haft motsatta roller, vi har varit hemma hos våra barn och de har verkligen låtit oss få vara som hemma. En applåd för dem!!

Lika viktigt är det att vara hemma i Gud, här och nu. Jag tänker på sången: "Som när ett barn kommer hem om kvällen, och möts av en vänlig famn; så var det för mig att komma till Gud och jag kände att där hörde jag hemma..."

Vi kan också vara hemma i Pappas hus, men bete oss som en gäst eller en tjänare och inte hans barn. Om vi haft det svårt med våra föräldrar har vi kanske bestämt oss för att vi inte behöver dem, då blir vi liksom hemlösa känslomässigt, och den känslan kan vi ibland ta med oss in i vår relation till Pappa Gud också. Vi bygger då upp en mur mot dom och den blir kvar i känslolivet, när vi kliver in i Pappa Guds hem också .... hmm. Då är vi som ett barn som inte trivs i famnen och kan inte ta emot värmen.

Anyway ...... det är gott att vara hemma både i Chiang Mai och i famnen. Kram Anna

PS. Jag tänker på alla våra missionärer som i dagarna försöker skapa ett nytt hem, eller kommer tillbaka till ett hem borta eller i Sverige. Gud hjälp dom!

TACK .....

Efter en givande helg i Småland och i Östergötland har vi nu bara några timmar kvar innan det är dags att resa till Asien. Vi glädjer oss mycket över alla vi mött. Unga som äldre. Missionsintresset är stort. Vi beklagar att vi inte kunde möta alla församlingar och individer som står bakom oss.
Vi hoppas få mer tid tillsammans med er alla när vi kommer till Sverige nästa gång troligtvis nästa vår, då vi planerar att stanna i Sverige ett år.
TACK kära svenskar för en mycket givande sommar 2009. Ingvar & Anna

Förberedelser för utresa

Nu förbereder vi oss för återresan till Asien. Att lämna Sverige på måndag morgon känns både bra och dåligt. Vi trivs i Sverige och vi trivs med vårt arbete i Asien. Men, skall sanningen fram (och det skall den ju) att lämna släkt och vänner, det tar emot. Även om man vet fakta och har mycket erfarenhet av flera utresor, så finns det en själslig tröghet och osäkerhet i förändringar. Jag ser 2 ytterligheter:

a) Här är bäst. ”Tryggheten är här”. En programledare på TV sa: ”Trygghet vill man ha – om man är Svensk”.
b) Här är kaos. Jag bättre flyr till tryggheten - där borta.

Men ändå, inför en ny höst med nya utmaningar (för oss alla) behöver vi förbereda oss i vår ande, i vår själ och i vår kropp för höstens nya uppgifter.

Livets resa är fyllt av nya uppbrott, inte minst så här års i början av augusti. Men tack Gud att du ”…. själens herde och vårdare” är med på livets resa. Och då känns förberedelserna för en ny utresa viktiga och bra. Ingvar

160 Km/tim

På tåget mellan Örebro och Göteborg, i 160 km/tim, vill jag utmana dig! Efter en kopp kaffe och med datorn i knäet lutar jag mig tillbaka i stolen. Skönt att inte behöva köra bil själv för att komma till Göteborg.
Jag och andra EFK-are har nu i 2 dagar jobbat hårt på ”Missionståget EFK” i Örebro med planering och samtal om hur evangeliet snabbare skall bli syndligt och spridas i Asien. Mission är spännande!
Visst kan man då och då stanna upp, på en station (som nu i Skövde) och evaluera t. ex ämnet: Institutionalisering och/eller mitt i Samhället. Om vi ser på kristen tro i institutionerna så går kristendomen tillbaka, men om vi ser på kristen tro i samhället, vågar jag påstå, att vi går framåt, också i Sverige. En utmaning för oss idag är:
Att trivas tillsammans i Kyrkan + Att leva ut vår tro i samhället = Att ha ett fantastiskt Liv.
Jag vill utmana dig från SJ: Kom med på Missionståget. Där kan vi trivas både "där Inne" och "där Ute". Du behövs! Ingvar

EFKs Missionärskonferens

Årets Missionärs konferens på Götabro var givande med över 85 vuxna deltagare + barn och ungdomar. Det var trevligt att möta många ”gamla bekanta” som vi mött på olika platser och samarbetat med under 35 års tid. Men där fanns också många från en ny missionärs generation. Att stödja, hjälpa och inspirera varandra från olika länder och olika åldrar är uppbyggligt.
En av de första som jag mötte var Petra. Först visste jag inte vem hon var, men hon berättade att hon var dotter till Tomas och Agneta i Vintrosa. Va trevligt att Kåge & Gretas barnbarn var med och hjälpte till med alla barn och ungdomar. Hon var en solstråle.
Mission är levande och engagerar i alla åldrar. Ingvar