Grått hår och .....

 Kolla också på;
 https://www.facebook.com/CHILD-Safe-Communities-in-Ubon-Pakse-1578129812512150/?ref=aymt_homepage_panel&eid=ARALpUAv8KDFm8ybrvmWN-Y0eu0YBOakS1ZNYdiaujSL2t4knrF-WITHX9U3hlHxsKVnyvbjBWsfUtuY

Ha en bra vecka. Ingvar

Förföljelse och tillväxt

Jag är tillbaka från andra sidan floden. Tackar Gud att all byråkrati runt gränsen funkade. Förundras fortfarande hur de kan hålla reda på alla papper och stämplar, kvitton etc på båda sidor av gränsen och tyvärr vill de fortfarande ha pengar utan kvitto. Ack. Vi hade bestämt träff på gästhuset, och att beskriva känslan av kontroll i det landet: de skickade ett meddelande att de fanns i en trappuppgång i en av husen och de var tacksam om de fick komma in i rummet vi skulle använda, så att de kunde prata fritt.

Vi spenderade många timmar i samtal. Frustrerade över ökat tryck på de kristna i landet, förföljelse och att spänningarna kommer mycket från oväntat håll.  De berättar om människor som blir fria och att det poppar upp nya församlingar ju mer förföljelse desto mer tillväxt. Men de som jobbar med Child Safe delen berättar om övergrepp på barn som sker i området där dammen brast för ett par månader sedan. Det är flera tusen 'displaced' som bor i temporära shelters med mycket folk under samma tak. Brist på arbete och tillgång på alkohol gör läget för barns trygghet akut. 4 arbetare är nu på plats som har fått utbildning i Barns Rätt till trygghet. 

Önskar jag kunde beskriva våra medarbetares mod. Det är mycket jag skulle vilja berätta men kan inte på denna blog. Men bed gärna för våra 3 medarbetare: Om mycket vishet, beskydd, uthållighet och uppmuntran.    Anna 

Tillsammans för Ubon och på andra sidan floden.

Igår hade vi en härlig samling för församlings planterare. Skulle vi samla en sådan i Sverige skulle den se väldigt annorlunda ut. MaeSuay(70 år) hade med sig en hög med nyfrälsta. Aj. Meow(=katt och har en mobil signal som jamar :-) ) berättade efter 2-3 år av stiltje står de nu en ny tillväxt med arbete på 2 platser mot gränsen till Laos. Hela ansiktet strålade när han berättade.

Vårat team hade förberett väl och temat på undervisning och sånger var så samstämmigt. I vårt team har 2 av medarbetarna under sista månaden förlorat en förälder var. Det var mycket tårar och omsorg o trösta kramar och böner för dem.
Flera av de som brukar komma var engagerade i läger verksamhet- det är typiskt för oktober månad.

Idag åker Ingvar norrut till en konferens som berör vårt grannland. Själv åker jag strax över Mekong för att träffa våra medarbetare i 2 dagar. Fang, vår nya praktikant åker med mig för teamet vägrade släppa iväg mig ensam. Omsorg!! Idag jobbar Child Safe teamet vidare med en av gränspolisens skolor, de ska träffa föräldrar, lärarna och by ledarna för att samtala om barnens trygghet. Andra halva av teamet åker till 2 platser för att följa upp 2 flickor som redan är färdiga med rättsprocessen och deras förövare sitter i fängelse, men Rose jobbar med deras 'hjärtan'. Båda dessa flickor har återförenats med sin mammor. De är tryggare, gladare. Båda mammorna har fått råd och moraliskt stöd att försörja sina barn genom arbete nära och den ena mamman odlar och säljer grönsaker.
Tack för allt stöd i förbön och givande!     Kram Anna

En solskenshistoria

Ibland vet man inte hur man ska nå en familj i djup misär, utan att hjälpen vi kan komma med blir till ett biståndsberoende. Vi hade gjort ett hembesök och var tagna av hur fattigt familjen hade det. 

                       

Till det yttre vara rummet hela familjen bor i (2 vuxna och 2 ungdomar) helt OK. Men när vi skrapar på ytan; Man hade inte råd att betala hyran på 1 år och levde i ständig fruktan att bli vräkta. Inte betalat skolans termins avgifter på 3 år. Nu kunde dottern inte få ut sina betyg för att börja klass 10. Pappan alkoholist, tjänar 200-300 baht (SEK 75-85)  om dagen. Varav tyvärr en större del gått till alkohol. Pengar till hyra, mat eller skolgång var inte att tänka på. Ibland gick inte tjejen till skolan för hon hade ingen mat att äta eller pengar till mat på skolan. Man var inflyttad och hade ingen släkt ingen som brydde sig. 

Vi vände och vred på idéer och våra män i teamet kom på att vi ska se vad vi kan göra praktiskt. De gjorde ett hembesök och bytte glödlampor, så att dottern som vi stöttar med studiemedel skulle kunna plugga på kvällarna och ha ljus i badrummet. De börjar peppa pappan att ta ansvar. 

                                        

Dottern som var med i vårt Empower program för ungdomar i riskzonen, beslutar sig för att förlåta pappan för hans missbruk och försumlighet. 
Relationen i familjen blir bättre, pappan  minskar sitt drickande. 

För 3-4 dagar sedan var teamet till dem med en gåva i form av ris, matolja och lite konserver(mercy ministry). När Rose kommer in i rummet och hälsar säger Pappan : och vem är du? Hon säger, jag heter Rose. Då kastar han sig på knä vid hennes fötter och gråter som ett barn. Rose som är väldigt obekväm med att bli upphöjd kryper ner på knä bredvid honom och han säger tack för att ni har visat oss så mycket kärlek. Jom, Rose’s man kramar om honom och uppmuntrar honom igen att tänka på sitt ansvar för familjen och sänka sina alkoholutgifter. För att i framtiden kunna betala dotterns skol avgifter etc. 

I söndags dök hela familjen upp i kyrkan, och pappan vill få förbön för hjälp att sluta dricka. 
På eftermiddagen ringer han till Rose och jublar: Jag har inte varit så här glad sedan jag föddes.
Kärlek och omsorg med vishet är ett väldigt bra redskap.

Guds rikes ljus. .... inte mitt.

Att nå ut med Ljuset i en mörk omgivning…. är spännande. Vår medarbetare Nang tog detta kortet på den pionjär församlingsplantering hon nu leder. Själv blev hon förvånad hur talande bilden blev.

När man är mitt i centrum kanske man inte alltid ser skillnaden. Man kan bli hemmablind ... också mitt i församlings-ljuset. Men kollar man vad som händer, med lite perspektiv, ser man att Guds Rike – gör stor skillnad. 

  

Och just när jag skriver detta säger Anna: Lyssna på detta. Och vi läser Jes 58:10-14.   
             Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen ….

             Då ska Herren svara.....

             Då ska ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli som middagens ljus.

Jo, dina och mina pengar gör skillnad. Jo, din och min insats gör skillnad ... men det är Guds närvaro och Guds ljus som gör den stora skillnaden. Jo, det är detta ljus som är starkare än mörkret runt oss. Va inte rädd för mörkret. Guds Rikes ljus är även starkare än det kommande novembermörkret. Ladda batterierna!

Woow Jag läser igen Jes 58:10-14 innan jag nu skall ge mig ut i mörkret i Isaan. Ingvar.

Nyhetsbrev (kvartal 3)

Läs vårt senast    nyhetsbrev på:

https://www.dropbox.com/s/69o20e821x76odd/181006%20Sida-vid-Sida%28jul-aug-sep%202018%29.pdf?dl=0

Det känns värdfullt att 4 ggr per år skriva detta Sida-vid-Sida Nyhetsbrev. Tacksamma för vänner och församlingar som skriver ut det och ger tilll de som inte har dator.

Läs ett nytt inlägg på Child Safes fb sida:
https://www.facebook.com/CHILD-Safe-Communities-in-Ubon-Pakse-1578129812512150/?ref=aymt_homepage_panel&eid=ARC18UlxEzhaud59Z9r4KSsSFSXOKZoxLCwhVbUA9BhyU4lmhC8VRxM5ij51BCV-9TAX4QLeU0g_dMkS

Några bilder från dagens Refresh samlingen på Centrat som talade till oss att förbli i Guds Hand.

 

Ha en bra vecka.... i Guds hand. Ingvar

Tack för 68 dagar

kära släkt och vänner för 68 dagar i Sverige med vänskap, samarbete och uppmuntran. Mer och mer ser vi hur viktigt det är att

Att ha pulserat med er i 68 dagar i familjelivet, samhällslivet och församlingslivet …. styrker och inspirerar att gå vidare i 

Vi är sannerligen inte i missionstjänst pga vi är starka nog för att fixa det. Nej, vi fortsätter bara för att vi känner Guds uppdrag och ert utsändande till de onådda. Pionjär Mission kallar. 

Ha en ljus och varm höst med en Öppen Himmel över dig.

Syskonhälsningar från Ingvar och Anna