Höjder och dalar....

Fredag-söndag varje vecka är super intensiva. Tisdag-torsdag blir lite vad man planerar in, lite mer kontrollerat. Men just helgerna är det mycket decibel och full rulle, det ena avlöser det andra.

Vi är så tacksamma för  många hjälpande händer. Jag tänker på PS 110:3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här. (Your people shall be volunteers in the day of your power). Jag har ofta proklamerat den versen när arbetet växer.  

De sista dagarna har haft lite extra krydda, efterlängtad  försonings process  helt initierad av den Helige Ande. Det står ju att när Han kommer ska han överbevisa som synd, rättfärdighet och dom. Han är så bra på detta och det kan bara bli god frukt av detta.

Fredag eftermiddagen spenderade jag med bakning för samlingar och kaféet. På kvällen Lovsång och Bibelstudie (Aj. Boy undervisade från PS 23:6).

 På lördag delade 'Happy English Hour' med ny 'lärare' efter som vi tyckte att gruppen blev för stor. Men innan dess hämtningar av lunch till voluntärerna och lärare, och både Aj. Boy och jag är runt och plockar upp barn.  

Ingvar brukar va den som fixar bakom kulisserna ser till att ljud och projektor funkar, att det finns mjölk till Music Cafe'et,  batterier till termometern, att det finns glass och annan fika..... när Ingvar inte är här så landar mycket av detta på mig. Jeet fixar 'måla- rita -material', preppar för lekar etc. Tillsammans funkar  vi, men vi saknar Ingvar. Thais kallar honom Fred. Barna frågade var är Uncle Fred?? De saknar honom.

Hälften av barnen kommer från samhället runt kyrkan. De som kan betala 20 Bt för fikat. det värmer när någon mormor kommer med 100 Bt och säger, detta är för dem som inte kan.

Mera extrakrydda, när jag fick höra i röran att gräsklipparen slungat iväg en sten som skapade en vattenläcka och det sprutade vatten ända till grannen.  Samtidigt slungades en sten in i och krossade rutan på vår gamla/lilla Toyota Soluna. 20 minuter innan allt sätter igång behövde jag hem för att trösta stackarn som lyckades med detta.

Söndagen med gudstjänst, predikan och själavård samtal och efter allt på söndag eftermiddag kommer den stund jag inte gillar när Ingvar inte är hemma. Att komma hem efter 3 intensiva dagar till ett hus som är tomt och tyst. Ingen att dela med, att bolla med., det är det värsta.  Så för att hjälpa mig själv bjuder jag pastorsfamiljen på Pizza. Ibland får man hjälpa sig själv. Det funkade. Idag är det måndag och en dag full med ärenden, efter en sen frukost.  

Saknar Ingvar.

Kram

Anna 

  

Nu späder de ut mjölken till barnen

Streams of Grace församlings team samling varje tisdag förmiddag är en guldgruva. En plats där vi tillber Gud länge, tills vi känner att nu kan vi ta oss an böne bördor och processa tillsammans vad församlingen står i, förändringar och behov. Vi lyfter också de som behöver extra stöd eller förbön. Idag väger landet också tungt på våra hjärtan.  Detaljer som jag inte kan skriva här.

Idag delade pastor Boy att han är mycket bekymrad över den ekonomiska situationen i landet. Rapporter om affärer, restauranger, gästhus och andra företag stänger speciellt i turiststäderna.

Ubon är ju inte en turist stad och det är både positivt och negativt. Men många i Laos och Ubon jobbar i turistindustrin i Bangkok och vid havet. I och med att fattigdomen var ett faktum innan Covid-19 så blir det nu allt mer påtagligt/synligt runt omkring oss.

Idag när jag fick höra om de nya översvämningarna i västra och centrala  delarna av Thailand tänkte jag tillbaka på när vi kom nya till Bangladesh 1974. Då hade landet drabbats av den ena katastrofen efter den andra. Frihetskriget, den stora cyklonen, sedan torka och missväxt. Det ena efter det andra. Och svälten var ett faktum.

 

Här i isaan var vi väldigt drabbade av översvämning för precis ett år sedan. Några månader efter började Covid 19 och massor av människor från Isaan förlorade sina inkomster. En del blev fast i Bkk och andra städer andra kom hem.

Så här går samtalen i samhället: Det är bättre vi går tillbaka till att bruka jorden. Och jag säger att troligtvis har de rätt. Kanske detta kan vara vändningen att man stannar hemma hos sin familj och lever av jorden. Men det finns baksidor mitt i detta, och det är familjerna som inte har råd att ha sina barn i skolan.

Idag fick jag nyheten om en av våra vänner.  Sonen (duktig student) till 2 välutbildade föräldrar fick sluta plugga pga av att han måste hjälpa till med inkomster. Pappan i sitt yrke hade förlorat sina klienter pga av svek. Pengarna räcker inte. Men det kan man inte se på utsidan.

Boy berättade att andra föräldrar pratar om att de börjat späda ut mjölken till sina barn….  Det här låter inte som Thailand 2020. Men så är det. 

                       

CHILD SAFE ger också till barnfamiljer i riskzonen.

Jag frågade idag vad vi har kvar i Foodbanken och vi tackade Gud för en gåva på 1000 Bt. Vi köper in mjölk för det. Idag köpte jag 2 säckar ris (2 x 40kg) 2400 bt för att ge till dem som ingen mat har.

Vi har vetat att det värsta inte var över bara för att Thailand inte är så drabbat av Covid 19 sjuka, men landet är fortfarande officiellt stängt.  

Vi ber om kreativitet och ide rikedom hur man kan utöka sina inkomster. Intresset är stort för bakandet.

                            

Och nu ska vi få igång odling på den mark som tillhör det hus Ingvar och jag hyr.  Denna trädgård är till för att stimulera kreativitet i församlingen och i samhället runt oss. 

Nu är den röjd, har legat obrukad i många år, vilket vi tror är bra. Bed gärna för fortsättningen.

Det här initiativet är bara lydnads och tros steg. Precis som det mesta vi har gjort sedan vi kom till Ubon. (Men egentligen är det så att det är så vi levt hela vårt liv som familj).

Bed gärna. Ge gärna. 

Varmt tack till er som redan är med och stöder både Child Safe Communities och Sida-vid-Sida.

Kram Anna

Start with Why.

Jag har åter fastnat för Simon Sineks påstående: Start with Why.                                                                            

                     

Det är så lätt med åren att fastna i allt vad man själv gjort och gör. Nu under Corona tider lyfter vi alla lätt fram den gamla goda tiden. Även om alla tror att vi inte kommer tillbaka till Det Normala så kan vi bli rädda för det Nya Normala. 

Men kära vänner, nu är det dags att: Våga söka Guds vilja hur vi i det Nya Normala skall missionera och ha församlingsgemenskapen.

Vi är tacksamma att vi åren 2012-2013 upplevde att Gud ledde oss till pionjärområdet Ubon-Pakse. Vi hamnade här inte pga allt vi kan och vet. Inte heller pga av våra missionsmetoder. Men pga att JESUS har lett oss.

Som ledare kan vi lyfta fram allt vi själva gör. Vi vill då själva ha äran.                               Och andra känner sig då värdelösa.

Men mycket bättre är att vi som ledare lyfter fram andra och berättar vad Gud gör i och runt dem. Vi leder andra.  Låter dem växa och ”skina”.

Vår glädje är att se hur Gud verkar i andra och vi bli vittnen av Hans mäktiga gärningar. 

Vi såg tidigt i Ubon: Ett Skepp kommer lastat med ungdomar. Nu inför Sverigeresan är uppdraget: Ett skepp kommer fullastat med Guds TRO, Guds HOPP och Guds KÄRLEK till barn och barnbarn, församlingar och vänner.

Ha en välsignad helg. Ingvar (Fred)

..... passar jag in?

Jag gillar alla dagar i veckan men fre-lör-sön är speciella för mig. Då pulsera jag med glädje med andra syskon i små och stora grupper. Jag kan inte tänka mig en helg utan samlingar tillsammans med andra, och med JESUS i centrum. Jag förstår ni som har sjukdomar och måste va ytterst försiktiga.

Jag har denna helg varit i Timrå. Fantastiskt att möta vännerna i Deltaförsamlingen. De gör ett helt fantastiskt arbete bland människor, som haft det tufft i livet. De som har svårt att passa in … passar helt underbart in här.

Gläds över helgen …. och skriver till dig denna måndagsmorgon på tåget mellan Sundsvall och Göteborg.

                                                 

På vägen upp gick jag en sväng på Göteborgs station och … funderade. Passar jag in i Sverige? Jag tänkte mest angående kläder. Och via telefon ställde jag frågan till min bror Rune och han påstod att jag passar in i Sverige. Min bön är att ge tro-hopp-kärlek som inte kommer från mig, men som kommer från Gud själv. 

I Stockholm såg jag en skylt. 

                                               

Jag är glad att i Guds Rike har vi inte tappat bort noterna … även när livet är tufft. Då hörs den himmelska tonen…. ännu tydligare.

Ha en bra vecka och …. vi möts på onsdagsbönen. Right?

Ingvar(Fred) 

                                 

Sida-vid-Sida når vi längre!

Hade förmånen idag att få vara tillsammans med ungdomarna som kommer till kyrkan. 8 st varav 4 från ett statligt skolinternat. Det är så stort när dessa ungdomar  får uppleva att Jesus verkligen är intresserad av dem. Nästan alla av dessa 'ungar' ha övergetts av föräldrar eller bara skickats till någon släkting från tidig ålder. 

När jag sedan tittar på församlingen tror ja inte det finns en enda vuxen heller, som växt upp i en trygg familj. Så ibland blir det en 'overload' av behov när vi möts. Men Gud är tillräcklig för alla. Guds nåd är också tillräcklig för alla, inte bara det, Gud är mer än tillräcklig men ibland stirrar vi oss blinda på bördorna och har svårt att hitta friden mitt i kaoset.

Idag när gudstjänsten var över och det är liv i luckan överallt i lokalen, tittade jag ut över röran och tänkte: Var är min plats nu? Jag tog min kopp kaffe och satte mig ner vi ett tomt bord och skickade en telegram-bön till Gud. Jag sätter mig här i ditt knä, omsluten av Din frid och omsluten av din kärlek. Har du något uppdrag för mig nu?

Så kom mitt nästa uppdrag.

Det är skönt att vi har ett team med olika gåvor,  och många tjänstevilliga händer för de praktiska. Och min bön är att vi alla ska finna vår plats i Guds knä och utifrån denna plats i kärlek och frid tjäna utan att kämpa mot varandra utan sida-vid-sida. 

Som vårt motto är : Sida-vid-Sida når vi längre !!                                                                                                   

Kram Anna

... vandra bland folket.

Som missionär lever man i 2 världar. Missionsfältet och i sitt hemland. Viktigt är att dessa 2 världar inte ”ligger i krig” med varandra utan att vi känner oss hemma i båda. Vi uppskattar så att Gud ledde oss 1 okt 2013 att flytta till Ubon-Pakse. Det är en enormt tuff pionjärplats. Även Thai som som flyttar från andra delar av Thailand till Isaan kämpar.

Jag känna mig verkligen hemma både i Sverige och i Ubon-Pakse. Det är inte platsen, huset eller sakerna som gör att man känner sig hemma. Viktigast är att man är i Guds vilja. Då är man i sanning hemma.  

Jag kom hem till Bleket i onsdags kväll. Saknar Anna. Träffar släkt, vänner och församlingar. Hade en bra gudstjänst i Betel idag. 

                           

En man i en luftbalong inser att han kommit vilse. Han minskade höjden fick syn på en kvinna nere på marken, sänkte sig ytterligare och ropade till henne. ”Ursäkta kan du hjälpa mig. Jag vet inte var jag är”. Kvinnan svarade; ”Du är i en varmluftbalong cirka 30 fot över havet på 57.41.47 grader nordlig bredd och 17.12.47 grader östlig längd. Kvinnan fortsatte: ”Du måste vara en chef. Du vet inte var du är. Du har stigit i höjderna genom att va uppblåst. Du är vilse och förväntar dig att folk under dig skall lösa dina probelm”.

Denna storyn är kanske lite ”tillfixad”… men ändå talar den till oss. Det är så lätt att komma in i sin egen lilla värld och tappa fotfästet. 

Ja vi vill vara en del av Gud rike både här och där lika. Vandrar på jorden … med folket. Vi tillhör varande. Belonging behövs idag. Denna barnsång är talande:  

https://www.youtube.com/watch?v=mPTdfOw56Ms

Ser framemot att möta er alla under dessa veckor fram till 6 okt och berätta vad Gud gör bland folket i Ubon-Pakse. 

Ingvar (Fred) 0767 918182

Ingvar på väg och jag är kvar. Gud med oss!

Jag har precis vinkat av Ingvar på flygplatsen här i Ubon. Jag måste erkänna att det är med blandade känslor. Man bollar mellan vishet klokskap förnuft och tro i besluten vi måste ta och ibland kikar oro runt hörnet och då är det bäst att rikta blicken uppåt igen. Frågorna tar liksom inte slut. Kommer Ingvar att kunna återvända den 8e oktober? Kommer han att godkännas av myndigheterna att komma tillbaka? Hamnar han i 14 dagars karantän i Bkk ? Väl i Sverige kan han nå sina mål i Covid-tider?

Vi har precis bytt boende, från ett hem som fungerade till ett nytt hem som behövde fixas till i racerfart eftersom vi bara hade 2 veckor på oss tills Ingvar skulle resa. Han har jobbat så hårt för att skapa trygghet så långt det går. ''Om inte Gud vaktar huset så är det ändå förgäves''.
Vatten och avlopp, vattentank och vatten pump. Slangar hit och dit.  Alla plantor och buskar flyttade från gamla trädgården till den nya, som skulle ner i marken. Solcell lampor för utebelysning i den väldigt stora trädgården. Gardiner stänger..... allt detta medan det vanliga arbetet pågick med en växande församling och konstanta förändringar i arbetet med Child Safe med allt vad det innebär.

Vad jag vill säga: Ingvar har slitit för att få till det, utan ett ord av klagan. Svetten, lorten, cement-damm. Våra vänner från både Child Safe Communities och församlingen Streams of Grace har varit väldigt hjälpsamma med själva flytten.
Nu ser det hyfsat ut. Huset fungerar.

Under Ingvars många år av resande, ville han alltid se till att allt fungerade med hus och fordon etc innan han lämnade. Uppskattar så hans omsorg.
Nu är det hans tur att få komma hem till barn och barnbarn. Jag(Anna) var hemma över jul och nyår.

Lägger på några kort.
Ett från i söndags efter gudstjänsten ville dessa härliga människor i Streams of Grace Church ta ett kort som Ingvar kunde ta med sig hem.
Ett kort från Music Cafe' sidan av kyrkan. Mest för att ge en bild av vikten av att han ett 'halfway'' in där det finns rymd för den som inte känner sig modig nog att ta steget in i gudstjänsten.
Ett avskeds kort på Ingvar och mig idag på flygplatsen. Jag ser lite sammanbiten ut, vad nu det beror på.... han blir borta minst 2 månader.