Sida-vid-Sida rundbrev(jul-aug-sep2016)

Läs vårt senaste Sida-vid-Sida rundbrev här. Önska dig en vilsam och trevlig helg.

Så enkelt och så allvarligt!

Hur bygger man sitt hus så att det står kvar när stormarna rasar eller när allt som kan skakas, skakar.

Många av er som läser det här har hört mig predika eller dela runt detta ämnet i många församlingar.

Ända sedan i mars i år har jag tuggat på en del av bergspredikan och speciellt delen där Jesus undervisar om att älska dina fiender.

Vem är mina fiender. Självklart är det satan och hans kompisar. Men vem mer. När jag ’grunnat’(bohuslänska) på detta landar jag i att det är dom som mitt hjärta, mina känslor uppfattar eller indentifierar som fiender, även om det bara är en lögn eller en fantasi, och inte en verklighet från den andres perspektiv. Eller inte har någon relevans i andras ögon. Men hjärtat mitt tror så.

Det damp ner ett ord en dag i mars månad, när jag stod i duschen och höll på att förbereda mig för en predikan i mitt huvud och hjärta som jag skulle ha på mitt besök i en församling i CM strax därefter, så satte det igång ett sökande av vad Gud egentligen menar med Att älska sina fiender och vad det har för konsekvenser om vi väljer att inte efterfölja Jesu praktiska levnadsråd i Bergspredikan.

Nerladdningen som kom i duschen var: ’’Every battle is about GRACE’’ – will you keep GRACE or loose GRACE? Varje strid eller kamp som jag har att utkämpa i mitt liv, handlar om: Kommer nåden att fortsätta vara beskyddet för mitt hjärta eller inte? Eller kommer nåden att förbytas mot oförsonlighet, bitterhet som inte kan leva ett liv tillsammas med nåd. De båda går inte ihop. Jag har ett val att göra vid varje kamp. Jag började meditera på detta och kom fram till att Gud har rätt—som vanligt!

Ordet som blev levande för mig då var : Matt 5:43-48 och Lukas 6:27-36. Jag älskar Matt kap 5 - 7. Att Jesus avslutar sin undervisning med att säga: Om ni hör och gör enligt dessa mina ord...(7:24) men alla dem som hör men inte gör enligt dessa mina ord... han liknar en oförståndig man som byggde sitt hus på sand (7:26).
                                                

En summering av dessa låter så här: MEN jag säger er:

-Älska dina fiender.

-Välsigna dem som förbannar dig.

-Gör gott mot den som hatar dig.

-Be för den som utnyttjar dig och förföljer dig.

-var fullkomlig(Lukas 6:36 Barmhärtig) så som din Far är fullkomlig/barmhärtig.

 Då är ni den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda.

I varje mening är en jätteutmaning. Och i den tid vi lever i där kärlekslösheten och  laglösheten växer, står vi dagligen i situationer där vi måste välja antingen eller. Våra hjärtan kommer att avslöja vad vårt val är även om vi försöker att hålla det hemligt. För ut från vårt hjärta flödar livets källa och vår mun och våra gärnigar kommer att avslöja vårt val. Jag tror att Gud inte bara vill utmana mig utan hjälpa sin församling att förstå att vi står inför val dagligen- väljer vi nåd, förlåtelse, kärlek, barmhärtighet ELLER väljer vi oförsonlighet, dom, bitterhet . Och det har enorma konsekvenser: Huset, mitt liv: står eller rasar, när stormen kommer och den kommer för eller senare. Så enkelt och så allvarligt är det.

Med detta säger jag inte att jag har nått målet i denna frågan. Utmaningarna ser ut att bli allt större med åren. Men vi har lärt oss en del under vägen. Och för varje gång vi vågar lägga ner vår rätt så får vi bevis för att Far är trofast och god.

Det är så mycket mer som händer i detta mysterium mellan nåd och lag eller nåd och dom. Jakob skriver så tydligt om detta mysterium: Ty domen skall utan barmhärtig drabba den som inte visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.

Anna

När Han säger : Nu är det dags. Då går vi...

                               
Community (Traning) Centrat var fullpackat idag. Ämnet var lovsång och tillbedjan. Kanske inte det lättaste mitt i en lands sorg, då det ligger ett tungt täcke över många även denna gruppen av församlingsplanterare. Men jag tror att just detta ämnet var Guds strategi eftersom i all sorg och fokus på den som var landets ’sammanhållande hand’ och den man älskat som en god far, kanske i bristen på goda fäder, nu ha lämnat dem, man behöver  justera sitt fokus för att kunna visa på det hopp och ljus som vi har i Jesus.

Ikväll var vi inbjudna att undervisa Prakittikun församlingens alla lovsångare och musiker.  Så idag har vi gått från det ena till det andra från kl. 08 i morse till 21.30.
Vuxna män och kvinnor som uttrycker med tårar, tack för att ni kom tillbaka och inte övergav oss trots att vi vet att det inte är lätt för er.

Vi är här för att uppmuntra, peppa, inspirera, undervisa och stärka det som är svagt och älska det som gått sönder, att tillsammans räta ut frågetecken. Vi är inte här för oss själva, då skulle vi stanna hemma i Sverige och Ingvar kunde fixa och dona på huset, men han har inte byggt färdigt här än. Jag kunde tjäna lite pengar och älska de gamle på Tjörn och vara närmare barnbarnen, men det finns lite kvar här att göra. Barnen i Isaan. Ge dem en röst i samhället  genom att bygga  på vårt team. Men också i en skakig tid för landet lägga lite mer grund för att husen ska stå starka. Och när Han säger: Nu är det dags. Då går vi.

Kram Anna  

Dag 3,4 Retreat för Pakse vänner, och om Art vår nya medarbetare i CSC

Vi har precis avslutat 2 dagar med ett 20 tal vänner som arbetar i Pakse/Laos. Vi hade förmånen att få undervisa om ’’ Life in its fullness’’. De hade beslutat  temat. Vi hade vår super duktiga översättare Nittaya till hjälp och Jom & Art ledde lovsången.  När Art slutade med sin ny-skrivna sång om att det är Gud härlighet som gör oss verkligen fria, i Ditt ansiktes ljus bryts alla bojor och mökret flyr.... så var knappast något öga torrt.

Jag hade en stund med Art efter och frågade hur han trivs med att jobba med Child Safe Community  och hur det går för honom att använda musiken för att nå barnens hjärtan?

Musiken och sången och dansen är en viktig del i kulturen här i Isaan.  Art har bara jobbat med barnprojektet en månad på prov och vi känner att det är pusselbiten som fattats och vi väntat på.  Vi har sett att budskapet om barns trygghet och värde går djupare ner i folksjälen om det kan förstärkas med musiken och sången. Art säger: Det är det här jag är bra på, och jag känner mig trygg med CSC teamet. Vi har samma vision och jag har arbetat mycket med barn och musik, och nya sånger rinner till hela tiden.
                                 
                                 
                                     

Igår var teamet i Buntharik på ett läger med 30 ungdomar ifrån riskzonen. Ungarna storgillade Art & Jom’s sånger och deras ’stories’. Båda kommer från bakgrunden att ha övergetts av sina föräldrar när de var små och vet vad de talar om.

Kram Anna

Idag vår förlovningdag.

För 44 år sedan förlovade vi oss i Göteborg. Anna läste på Sjuksköterskeskolan och jag jobbade på Ballograf.   

Så gifte vi oss på Anna dagen samma år. 

"Herre 

du skall ge oss frid 

ty allt vad vi har uträttat har du utfört åt oss.

Jes  26:12 

  

 Livet är spännande. Tack älskling för allt so far. Ingvar(Fred)

Dag 2 i Ubon

                                               
Avstämning med MaePhit(Phitsaniya) vår lokalvårdare, den som fixar i Centrats lokaler innan samlingar. Ser till att det är städat, bord och stolar i anpassad mängd och önskad uppsättning. Imorgon har vi en retreat i Centrat, med arbetare från Laos.  Men MaePhit är också en eldsjäl sedan hon fick uppleva att hon är älskad och accepterad i Guds Familj.   Hon är den som hela byn kommenterar: Vad har hänt med dig. Och hennes man säger det är hennes’  Jesus som har förvandlat allt. Han säger att han inte ’tror’ men det är han som hela tiden pekar på hennes Jesus. MaePhit  går en bibelskola nu och längtar efter att kunna hjälpa sina grannar i byn.  Framtida husförsamlings ledare tror vi.  Det är kvinnorna som blir tända och lik den Samaritiska kvinnan i Johannes 4: berättar vem hon mött och den kärlek hon fått uppleva. När hon kom till oss förra året kunde hon inte möta blicken, hon var familjens svarta får. Nu utstrålar hon liv och glädje.
                                          
Så fick jag en efterlängtad stund med Lampuang. Någon kallade henne för ’rådgivare’ till RuamChai4Ubon. Och det är nog verkligheten. Hon har alla odds emot sig. Hon är kvinna, änka, tonårsmamma, lågutbildad. Men när Far väljer att kalla någon är det inte vår CV, vår utbildning, vår vältalighet, vår nobilitet eller ställning i samhället Han tittar på. Han ser till våra hjärtan, villighet att höra och lyda, följa, ödmjukhet etc. Sedan tar Han på sig uppgiften att kalla, forma, uttrusta kärlet för uppgiften. Sedan att hon haft en tuff  livsresa och ingen av oss skulle vilja gå i hennes skor.

Hon jobbar med dem som kommer från skuggsidan av livet, ser väldigt trasiga kärl bli brukbara  och fyllda med hopp och värdighet.  Men hon jobbar också sida vid sida med pastorer och församlings planterare i området, stöttar, uppmuntrar, ger råd, leder människor till frihet och helande.

När Rose (se gårdagens blog inlägg) talar om barns rättighet till trygghet och definierar vad övergrepp är, är det Lampuang tillsammans med Rose som också stöttar de som plötsligt förstår vad de gått igenom och varför det ’gör så ont’ .

Vi avslutade dagen med landets lägesrapport. Hmm.. det finns mycket som ingen pratar om och som inte jag heller kan skriva om.  Men att Thailand behöver förböner är säkert och att Jesaja 60:1-2 kommer att bli väldigt aktuell.

Kram Anna

Min första dag tillbaka i Ubon

Tillbaka i Ubon, mitt andra hem. Gott att vara nära min gubbe igen. Ingvar har gjort ett bra jobb att få vårt lilla hyresrum funktionerligt.

Vi bor på samma gata som Community Training Center. Efter bönen tillsammans med våra medarbetare hade jag ett par timmar för att lyssna till Rose som är teamledare för Child Safe Community (CSC). Tacksam för ärlighet, att hon vågar dela både det som varit tufft och det som är uppmuntrande framgångar. Projektet är ju ett pionjär projekt och så mycket hänger på att vandra med folket i området. Att inte köra över dem. Att lyssna och våga göra det ingen annan gjort. Att låta dem ta initiativ och pröva sina vingar och när det inte bär, vandra med dem upp på berget igen och utmana dem att pröva vingarna igen(tänker på metaforen: örnmamman).


Vi förlorade vår senaste medarbetare. Men jag är så tacksam för hur väl de jobbat på att älska henne att värna om henne och vi tror att en dag, hon kommer tillbaka.

En ny arbetare Art, som jobbat lite av och till med oss voluntärt när vi behövt en musiker. Nu prövar han sina vingar att jobba med att motivera barnen och hittar vägar för att använda musiken också som ett verktyg.

När Rose med team var i SriSaket hade vår kontakt person samlat många ledare från samhället, från byhuvudmän och kommunledare till chef över lokala marknaden. Alla vill de göra något för att skydda och stötta barnen och många hade initiativ.

På lunch var vi hela gänget iväg för att hitta mer svarta kläder. ACK!!

I eftermiddag har vi gått igenom en del ekonomiska frågor, Amporn och jag. I morgon har jag bokat tid med Lampuang som ju är vår arbetare med Livets Träd ( Tree of Life). Hon är så uppbokad med arbete ute i de nya församlingsplanteringarna. Hon är också en som känner insidan av vad som händer i landet och jag ser fram emot att höra vad hon har att dela.

Det här var lite om min första dag tillbaka i Ubon.

Kram Anna

SPMs årsmöte 2016

Under 3 dagar har vi haft SPMs årsmöte på Juniper Tree i Dolphin Bay. Mycket  bra  och värdefullt Jonas Magnusson Götene levandegjorde Bibeln för oss

SPM har ett viktigt och växande mandat i Thailand. Inte minst nu i dessa tider med sorg efter kungens död. Gud själv kan ge alla en framtid och ett hopp.
  

V i tackar Gud för SPM. 

Tjäna Herren med stor glädje denna vecka.. Ingvar

Bed för Thailand

Bed för Thailand. Kungen har just dött efter en längre tids sjukdom.Läs mer på: http://www.bangkokpost.com/

Det är utlyst ett sorge år då man skall bär svartvita kläder. Flera TV-stationer sänder program i svartvitt. Offentlig "chantings" är mer och mer hörda. Förra året (5 december) firades kungen med ett stort program:

Låt oss be för Thailand. För alla som nu saknas kungen, som deras far. Det är dags för alla fäder och farfäder att ta sin plats i familjerna. Be att många kommer att uppleva att Pappa Gud, vår himmelske Fader står ju här och väntar på mig ... att komma hem.

Ingvar

My Track Record

                                                       

Det är viktigt att aldrig glömma att min Track Record (for good or for bad) kommer att tala hela livet. Även om jag inte tänker söka ett toppjobb i ett företag, kyrka, förening eller i politiken så skall vi aldrig tro att saker och ting som sagts och som gjorts i stridens hetta, som ett skämt eller i ensamhet kommer att tiga tyst.

Man kan försöka att rätta till sin Track Record med pengar (=mutor), försöker deleta hårddiskar, skylla på andra, starta om eller försöka springa ifrån verkligheten. Men dessa ”knep” kommer också in på min Track Record.

• I ”världen” är det lätt att bli antingen ärad, eller halshuggen. Och ”världen” älskar att ”jaga” kärleksaffärer, pengar och alkohol/droger.
• I Guds Rike finns en ”högre” väg som vi kan följa. 

När vi blir Jesu lärjungar så:

a) Får Gud ären för allt bra vi gjort’’

b) Och det finns en väg för allt som gått sönder: Den vägen innehåller omvändelse, ödmjukhet, förlåtelse, upprättelse och nåd.

Mycket kan sägas i ämnet My Track Record. Jag älskar orden i Jes 26:12

Många fler än vad  jag tror läser noga min Track Record ... även här i Ubon-Pakse. Ingvar 

Resa som banar vag for andra.

                                     
Att knyta ihop Isaan (östra Thailand) och södra Laos känns bara bättre och bättre. Jag är nu på  andra sidan floden i Pakse och .....  känner pionjärandan växa i mig. 

Får man göra det? Får man tror att Gud har resurser och personer att expandera?

Ja jag tror det. På väg hit idag ringde det inom mig att göra denna pionjarresan är viktigt för andra. Man så att säga banar väg för andra. Pa fredag aker Jood och Pani till Ubon for traning.

Tack Gud att denna rese får betydelse för andra som kan komma utifran, men framför allt för folk i Ubon-Pakse att satsa på pionjärarbete. 

Jag mötte flera idag som berättade att ungomarna tänder nu och vill växa i sin tro och tjänst. Den stora bönen är att vi äldre inte hindrar eller ber dem vänta tills de är 50 plus eller så. Alla behövs nu. Ingvar
                                      

Tugga pa Jes 26:12

   Vilket  löfte + + + sanning:

Herre, 

du ska ge oss frid,

för allt som vi har uträttat 

har du utfört åt oss.  

Jes 26:12

Woow ....... detta  gäller 

mig, 

mina medarbetare, 

mina medarbetares medarbetare 

mina .....

... då börjar saker hända.

Livet har många kapitel. Inte minst för oss missionärer. 

Fas 1. De första 3-4 åren pa en ny plats känns allt nytt och spännande. Det är smekmånad. Gator, affärer, naturen, kulturer, kyrkan, maten, jobbet osv allt känns fantastiskt och spännande. ”Nyhetens behag” inspirerar. Och jag tror 100% på att: ”Jag har vad som krävs”. ”Jag måste jobba hårt och få in nya missionsmodeller”. Då skall det bli bra och Gud rike vaxer. 

 

Fas 2. Efter 4 år eller så känner man sig hemma. Smekmånaden är slut och vardagen tar över. Man börjar förstå att detta var lättare sagt än gjort. Verkligeheten för folket, på denna plats, är tuffare än vad jag först trodde. Jag inser att det viktigaste här på denna plats är inte min titel, min kapacitet, min insats och mina pengar. Det finns något mer, högre och djupare som krävs för en transformation i kyrka och i samhälle skall ske. Jag inser att jag har inte vad som krävs. Frågan kommer då: ”Är det bäst att jag ger upp?”

Men så kommer Fas 3 som en befrielse. Jag upptacker att det är Guds närvaro och Guds handlande som kan förändra innifrån. Även här. Jag hör igen orden från Gud själv:

Jag har ofta under mina år som missionär varit på ”hårda” platser, och där mitt i mötet mellan de nya utifrån och de lokala hört de nya utifrån säga:  
      ”Oh va fantastiskt det är här. Mate n, kläderna, musiken, samlingarna, naturen +++ allt          är så underbart”.                                    

De lokala skakar på huvudet och säger: 
       ”Vi lever inte i ett paradis. Vi lever i ett helvete. Kom ner till verkligheten. Kom in i vår 
       värld”.

      

Min ”learning experiance” är att det tar sin tid i Fas 1 och Fas 2 innan man kan hjärta till hjärta börja pulsera med Gud och de lokala. 

Igår kväll skrev jag, så här dags (22:00), ett E-Mail om barnens situation här i Isaan och södra Laos. Jag ställde mig vid fönstret och hörde ropen Hjälp. Jag började 22:15 gråta. Hur många barn och ungdomar försöker just nu somna i husen härintill, men vuxna kväll efter kväll gör övergrepp på dem? Oj vad jag önskar jag hör fel.

Gud det är din kraft och kärlek som behövs på denna plats. Direkt och genom oss.

You walk heart-to-heart with the people – I work heart-to-heart with the people.  

Då börjar saker hända.

      

Hjärtliga hälsningar fran Soi 11 Chayangkun Road Ubon genom Ingvar.

En dag i den undre världen.

Har idag varit bland barn och ungdomar som lever i den undre världen som brustna kärl. 

Även om det är deras föräldrar som övergivit dem anklagar barnen/ungdomarna sig sjäva för den situation de är i. Och de skäms. CSC hjälper dem nu att återfå sitt människovärde och komma ur sitt elände. Läs mer på
https://www.facebook.com/CHILD-Safe-Communities-in-Ubon-Pakse-1578129812512150/?ref=aymt_homepage_panel  Ha en bra helg

Några tankar efter dagen:

Vi vill här i Ubon-Pakse jobba med alla tre: Bra-Bättre-Bäst. Hälsningar från Ingvar